skip to main |
skip to sidebar
Myter och lögner blir inte sanning för att dom upprepas hela tiden. Media, politiker och klimatalarmister fortsätter i oförminskad takt att sprida osanningar och flagrant förvrida fakta i klimatets namn.
Isutbredningen över Arktis är ett av många exempel. Det minimum på isutbredningen som observerades 2007 var enligt många alarmister en s.k. tipping point, ett exempel på att en tröskeleffekt hade uppnåtts från vilken det inte finns någon återvändo. Nordpolen skulle bli isfri redan 2008 eller om 5 år, beroende på vem man frågade.
Grafiken nedan visar färska ismätningar från NSIDC. Om man tar hänsyn till mätningarnas felmarginaler så är isutbredningen över Arktis nu helt normal jämfört med referensperioden 1979-2000. Detta om något borde överraska politikerna i Arktiska rådet, dvs om dom hade bemödat sig att kolla upp vad mätdata egentligen säger istället för att lyssna på sagoberättaren och klimatprofitören Al Gore.
Eftersom händelserna på Arktis inte har utvecklat som alarmisterna förutsett (önskat) så har fokus numer skiftat från isutbredning till isvolym istället. Svamlarna hävdar att eftersom så mycket is smälte 2007 så utgörs isen av tunn ettårsis som kommer att smälta mycket fortare när temperaturen ökar. Tyvärr (för alarmisterna) blev 2008 inget rekordår för vare sig temperatur eller isavsmältning så den tunna ettårsisen är nu inte-så-tunn tvåårsis. Under 2010 kan vi förvänta oss att mycket av denna tvåårsis blir ganska-så-tjock treårsis.
Dessutom visar nyligen gjorda flygmätningar att isen på många ställen är dubbelt så tjock som man tidigare trott, något som tyder på att satellitmätningar som mäter istjocklek inte är helt tillförlitliga. Flygmätningarna utfördes med en DC-3:a döpt till Polar 5. En månad innan expeditionen påbörjades hoppades forskarna att genom direkta mätningar visa hur mycket isen hade tunnats ut (artikel).
Mätresultatet visade dock raka motsatsen och där man hade förväntat sig hitta 2 meter tjock is var isen istället 4 meter tjock (artikel på Tyska). Underskattningen av isens tjocklek har alltså legat på omkring 100%. Inte så konstigt att klimatförändringarna är värre än befarat...
Ett annat exempel som vi inte ska gå in på djupare i detta inlägg är det eviga dravlet om permafrost och metan. För den intresserade finns ett tidigare inlägg om just detta (Metan-faran avblåst). Sammanfattningsvis kan man säga att precis som i fallen fågel- och svininfluensa, akrylamid och polaris, så är faran för stora metanutsläpp från smältande permafrost grovt och avsiktligt överdrivna med syfte att skrämma upp.
Relaterat inlägg: The Climate Scam
Det här inlägget kommer att bli långt då det är en ingående analys av Källéns och Rummukainens rapport till regeringens kommission för hållbar utveckling. Jag ska punkt för punkt analysera vad K&R egentligen skriver och hur stort vetenskapligt stöd deras diverse påståenden har.
Rapporten Ny klimatvetenskap 2006-2009 kan laddas ned här.
1. Växthusgashalterna i atmosfären fortsätter att öka. Ökningstakten är högre än tidigare.
Här finns inget att anmärka utöver att ökningstakten i sig knappast säger oss ett dyft om klimatutvecklingen.
2. Det senaste årets globala medeltemperatur ligger cirka 0,1 0C lägre än under de närmast föregående åren. Året 2008 tillhör ändå de tio varmaste åren sedan år 1850 och den senaste 10-årsperioden.
Man kan även hävda att den globala temperaturen samtliga år efter 2001 har legat på en och samma nivå. I en fas med global uppvärmning är det ganska självklart att de senaste åren i en mätserie hamnar i topp. Vi har nu däremot hamnat på en platå där temperaturutvecklingen har stabiliserats. Om detta är en tillfällig paus i uppvärmningen eller inledningen på en avkylning återstår att se.
Vad som är glasklart är att a) platån har inte förutsetts av klimatmodellerna och b) CO2- och temperaturkurvorna divergerar, något som inte är helt konsistent med hypotesen att CO2 driver klimatet.
3. Data om höjningen av havsytans nivå har studerats vidare för tidsperioderna 1961-2003 och 1993-2003. Resultat tyder på att höjningstakten har varit högre under den senare perioden, men eventuellt åter något lägre under de senaste 5 åren.
...vilket skulle styrka att den högre ökningstakten till stor del är orsakad av termisk expansion snarare än isavsmältning (jmf. temp. graf ovan). Vid en global uppvärmning slutar inte isarna att smälta bara för att temperaturen har stabiliserats på en viss (högre än "normal") nivå. Den termiska expansionen uppnår däremot jämvikt i en situation som den vi har idag.
Havsnivåhöjningen har under de senaste 8.000 åren varit stabil på ca 1.8 mm/år men felmarginalen i mätningarna är stor. För mellan 8000-15000 år sedan uppskattas ökningstakten ha varit 14 mm/år. Oavsett temperatur kommer vi att se en fortsatt havsnivåhöjning. K&R ägnar sig här åt vilda spekulationer som förvillar snarare än tillför någonting.
4. Den kraftiga uppvärmningstrenden i Arktis är sannolikt nära knuten till den globala uppvärmningen. Även på Antarktis västra delar har nu en uppvärmning konstaterats, som också är knuten till den globala temperaturhöjningen.
Här utelämnar K&R en mängd forskning som pekar på andra faktorer än växthusgaser. Vi har exempelvis förändringar i vind- och havsströmmar och inte minst en konstaterad minskning i molnighet över Arktis [studie] som kan förklara stora delar av uppvärmningen. För en mer ingående analys om faktorer som bidrar till Arktis uppvärmning/avsmältning se separat inlägg.
Gällande västra Antarktis, detta område har visat sig ha en mycket dynamisk historia de senaste 5 M åren med flertalet "kollapser" av istäcket [artikel].
Det finns inget robust vetenskapligt stöd för att Antarktis nu påverkas av människans växthusgasutsläpp. Tvärtom, en studie av British Antarctic Survey som snart kommer att publiceras i Geophysical Research Letters fastslår att istäcket över Antarktis är stabilt och till och med växer. En av forskarna bakom studien, dr Ian Allison på BAS, säger följande som svar till Australiens miljöminister, som likt en åsna envist hävdar att hela Antarktis smälter pga växthusgaser:
...there was not any evidence of significant change in the mass of ice shelves in east Antarctica nor any indication that its ice cap was melting. The only significant calvings in Antarctica have been in the west [...] Calvings of the magnitude seen recently in west Antarctica might not be unusual. Ice shelves in general have episodic carvings [sic] and there can be large icebergs breaking off -- I'm talking 100km or 200km long -- every 10 or 20 or 50 years.
Fullständig artikel i The Australian.
5. Nya studier av landismassors känslighet för uppvärmning och därmed deras avsmältningshastighet pekar på att havsytan kan höjas mer än vad som angavs i AR4, det kan röra sig om en meter.
...och andra studier säger raka motsatsen, exempel på detta här.
K&R diskuterar detta ingående i rapporten och visar själva på stora tveksamheter i ovanstående påstående men utelämnar lägligt nog osäkerheterna i sin sammanfattning. Det finns ingen forskning som entydigt visar att vi skulle få en meters havshöjning detta sekel, rent spekulativt nonsens av K&R.
6. En signifikant ändring av nederbördsmängderna har kunnat bestämmas utifrån observerade data. Denna ändring stämmer med vad som förväntas som ett resultat av en växthusgasuppvärmning.
Det finns endast en studie där man genom statistiskt trolleri kommit fram till att nederbördesmängderna har ökat, och självklart så har K&R körsbärsplockat just denna studie.
Både IPCC och ett antal andra studier har kommit fram till att någon förändring i nederbörsmängder hittills inte har kunnat observeras. Ett exempel på sådan studie finns här. I abstractet slutstycke kan vi läsa följande:
Trends have spatial variations with both positive and negative values, with a global-average near zero.
7. Den dramatiska havsisminskningen i Arktis 2007-2008 kan vara det första exemplet på en observerad tröskeleffekt, om den blir bestående.
En tröskeleffekt, eller tipping point, är per definition en point of no return. Här ägnar sig K&R åt grovt bristfällig logik, på gränsen till vad som kan klassas som kriminellt. Om vi hade haft en genuin tröskeleffekt hade Arktiska isen fortsatt att minska för varje år efter minimat 2007 och inte, som den har gjort, åter ökat i utbredning:
8. Det kan bli svårare än vad som hittills bedömts att begränsa den globala uppvärmningen till maximalt 2C. Till exempel stödjer senare forskning farhågorna om att kolsänkor kan bli mindre effektiva.
K&R brister här återigen i sina vetenskapliga referenser. Ny forskning visar nämligen att en av de största kolsänkorna - Nordatlanten - har en naturlig, långperiodisk variation i upptagningsförmåga. Vi är nu inne i en period med minskad upptagningskapacitet, något som har lett alarmister som K&R till den förhastade slutsatsen att det är människan som är orsaken. I själva verket kommer Nordatlantens upptagningskapacitet att öka igen i framtiden. Det är givet att om K&R ständigt missar dylika kritiska fakta -avsiktligt eller ej - så kommer dom konsistent att dra felaktiga slutsatser.
Artikel om Nordatlanten som kolsänka med referens till studie finns här.
Noterbart för K&R:s rapport är att kritiska parametrar, exempelvis sot som faktor i Arktis uppvärmning, diskuteras i deras rapport men utelämnas i sammafattningen.
Det här fenomenet är genomgående för hela rapporten och klassiskt exempel på hur man bedriver AGW-alarmistisk propaganda; Gräv ned alla vetenskapliga tveksamheter djupt ned i den del av texten som få förväntas läsa och göm därmed viktig information för den ointresserade/ouppmärksamme.
Källén och Rummukainen borde i min mening fråntas sina professorstitlar. Deras rapport till regeringen är stundtals på gränsen till ohederlig och ett hafsverk full med spekulationer och bristfälliga slutsatser.
Källor: Se inbäddade länkar.
Anfäkta, anamma och regera, här kommer ytterligare en rapport som skriver ned växthusgasernas roll i den semi-globala uppvärmningen. Vart skall detta sluta egentligen?
NASA har i dagarna publicerat en studie i tidskriften Nature Geoscience där det hävdas att aerosoler har orsakat en signifikant del av uppvärmningen på Arktis och mellanlatituderna på norra halvklotet. Det bör nämnas att detta är ett modellexperiment och inga observationer.
Begreppet aerosoler innebär ett antal olika partiklar men i det här fallet är det främst sulfater och sotpartiklar, s.k. black carbon, som sägs orsaka uppvärmningen.
Black Carbon sotpartikel i elektronmikroskop
Utsläpp av sulfater har minskat i omfattning sedan några decennier tillbaka, mycket tack vare att västvärlden har lagt vikt vid att rena de industriella utsläppen. Utsläpp av sotpartiklar har å andra sidan stadigt ökat i omfattning och detta beror till stor del på den explosionsartade industrialiseringen i Asien. Detta sammantaget har enligt NASA-studien gjort att temperaturen på nordligare latituder har stigit mycket snabbare än den skulle av enbart växthusgaser. För att vara mer exakt, 45% eller mer av uppvärmningen på Arktis kan härledas till dessa luftburna partiklar som förekommer i atmosfären både naturligt och pga fossil förbränning och skogsbränder.
Studiens huvudförfattare är Drew Shindell, en karaktär som bl a har citerats av DN:s AGW-team Bojs & Nilsson då han var inblandad i den lågkvalitativa studien för ett tag sedan där det genom statistisk manipulation och noggrant urval av analysperioder visades att Antarktis värms upp.
Shindell kommenterar sin studie på NASA:s webbplats så här:
There's a tendency to think of aerosols as small players, but they're not. Right now, in the mid-latitudes of the Northern Hemisphere and in the Arctic, the impact of aerosols is just as strong as that of the greenhouse gases. It appears that aerosols have quite a powerful effect on climate, but there's still a lot more that we need to sort out"
Jag är inte riktigt säker på vem Shindell avser när han säger att det finns en tendens att tro att aerosoler spelar en mindre roll. IPCC har ju exempelvis länge hävdat att uppvärmningen på norra halvklotet "maskerades" under perioden 1940-1980 av sulfatpartiklar. Även ett antal andra forskare har under många år publicerat rön om detta med varierande slutsatser, något jag skrev om i detta inlägg.
Om någon tycker sig observera att förklaringarna till vad som driver den globala uppvärmningen i allmänhet, och Arktis uppvärmning i synnerhet, är en enda stor röra så är det just för att det är det.
Jag har sett diverse klimatstollar på andra bloggar hånfullt kommentera att beviset på att "skeptikerna" är ute och cyklar är att deras förklaringar till den globala uppvärmningen omfattar ett brett spektrum av orsaker. Men låt oss då istället titta på vad klimatvetenskapen i nuläget har att säga, vi tar Arktis som exempel:
1. Upp till 94% av uppvärmningen på Arktis beror på albedoförändring orsakad av "smutsig snö" [länk]
2. Arktis värms till stor del upp pga ovanliga vindmönster [länk]
3. Arktis värms upp till nära 100% av naturliga, multidekadala förändringar i havscirkulationen [länk]
4. 40% av uppvärmningen över Arktis beror på förändrade havsströmmar, resten pga växthusgaser [länk]
5. 45% av uppvärmningen på Arktis beror på luftburna sotpartiklar, resterande 55% pga växthusgaser [detta inlägg]
Slutsumma blir att 279% eller mer av uppvärmningen av Arktis har andra orsaker än växthusgaser.
Det här visar oss givetvis att klimatet till största delen varierar naturligt och att forskarna inte riktigt har grepp om vad som orsakar den moderna uppvärmningen. Det må finnas en minimal underliggande uppvärmningstrend som orsakas av våra växthusgasutsläpp men det finns ingenting i datan som tyder på att detta i sig håller på att leda till en klimatkatastrof.
Källor:
NASA: Artikel
Nature Geoscience: Climate response to regional radiative forcing during the twentieth century
Argumentet att varmare klimat leder till fler stormar är en av klimatalarmisternas stöttepelare i deras jakt på att omvända jordens befolkning till eko-socialistiskt leverne. Som så ofta är fallet har dylika argument svagt eller oftast inget stöd i datan utan är enbart baserade på ovaliderade klimatmodellprodukter.
Exempelvis pekar ny forskning på att orkaner och tropiska cykloner vare sig har eller kommer att bli fler eller mätbart starkare (se tidigare inlägg här och här) och en rekonstruktion av Europas vindar 130 år bakåt i tiden har visat att medelvindhastigheten är lägre idag än den var förr i tiden (se Climate Dynamics 2007 - European storminess: late nineteenth century to present).
Men, alarmisterna bör ges "credit" när så är befogat även om - som i det här fallet - utgången i slutändan kan bli diametralt motsatt till vad dom varnar för.
En ny studie gjord av NASA Goddard Space Flight Center i sammarbete med Woods Hole Oceanographic Institution samt Arctic and Antarctic Research Institute i Ryssland visar att antal stormar över Arktis under åren 2000-2006 var fler än under perioden 1950-1979, något som i studien kopplas till varmare hav.
Rekonstruktion av stormarnas antal och rörelsemönster, förr och nu
Att antal stormar har ökat har lett till att maxhastigheten på transporten av sjöis i den s.k. transpolära driften under den analyserade 56-års perioden har ökat, sommartid från 20 till över 60 cm/sekund och vintertid från 15 till 50 cm/sekund. Sjöisen rör om havet vilket leder till signifikant ökad mixning av de övre vattenlagren, vilket i sin tur leder till ökad konvektion (värmetransport) mellan olika lager och skapar en generell instabilitet.
Havet runt Arktis blir genom denna process kapabel att ta upp mer koldioxid från atmosfären. Vi får med andra ord en negativ återkoppling till det varmare klimatet - en naturlig regulator som förhindrar att klimatet löper amok ("tipping points").
Årligen står Jordens hav för ungefär 30% av det naturliga koldioxidupptaget, människans koldioxidutsläpp ligger på ca 3% av de naturliga utsläppen varav ca 40% av dessa tas upp av naturen.
Man skulle alltså kunna spekulera i att om Arktis hav ökar koldioxidupptaget med någon eller några procent under de kommande 50-100 åren samtidigt som vi drastiskt minskar koldioxidutsläppen kan vi få problem av långt värre natur än en global uppvärmning!
NASA-studiens huvudförfattare, Sirpa Häkkinen på Goddard SFC, säger följande i en kommentar:
Although it remains to be seen how this may ultimately play out in the future, the likelihood this increasing trend and link between storminess and ice drift could expand the Arctic's role as a sink for extracting fossil fuel-generated carbon dioxide from the air is simply fascinating. If it unfolds in the way we suppose, this scenario could, of course, affect the whole climate system and its evolution.
Oavsett vad dom egentliga konsekvenserna av denna upptäckt blir så kan vi återigen konstatera att det här med bli "klimatsmart" - dvs våra kunskaper om hur de klimatstyrande processerna hänger ihop - är vi ljusår ifrån att uppnå.
Källa:
NASA Study Finds Rising Arctic Storm Activity Sways Sea Ice, Climate
(Upplockat via Lubos Motls blogg)
Med hänsyn till tidigare inlägg om Arktis (se Istjat):
Två skepp har mötts i den arktiska skymningen i Nordvästpassagen, här är utdrag från artikel i Time:
Last week this new, shorter Northwest Passage's navigability was dramatically demonstrated as Hudson Bay Company's Eastern Arctic Patrol Nascopie sounded her way through Bellot Strait.
Snow shrouded the Arctic dusk as head on through the haze came the bow of another ship. Nascopie's Captain Thomas Smellie's incredulous hail got a booming reply from veteran Arctic Trader Patsy Klingenberg, from the deck of the Schooner Aklavik, eastbound to Baffin Island, and astonished Eskimo cheers from both crews echoed through the rock-bound channel.
2008? Nej, året var 1937 och detta bör inte komma som en chock för någon då arktiska temperaturerna då var ungefär som idag:
Temperaturdata ovan taget från climate4you.com
Intressant är även att läsa vad forskaren C.E.P. Brooks m fl antydde om orsakerna till Arktis och den i övrigt globala uppvärmningen på den tiden. Dagens växthusgashysteri är extrem, förmodligen mycket beroende på medias slagkraft, men det hela har sina rötter i spekulationer som startade redan 1938 för att sedan hamna i dvala under den flera årtionden långa köldperioden som följde.
Vi verkar ju ha lärt oss mycket sedan dess om klimatets naturliga variationer...
The warming Arctic: sida-1 sida-2 sida-3 sida-4 referens (klicka på respektive länk)
Klimatalarmisternas höstoffensiv är igång, ingen tvekan om den saken. I DN i helgen fanns två eller tre olika artiklar som försäkrade oss om att det faktum att 2008 har varit kallast på hela 2000-talet endast är en temporär företeelse. DN konstaterade även att det inte går att dra långtgående slutsatser utifrån enstaka år och/eller väderfenomen samtidigt som man lustigt nog på samma uppslag publicerade halvsideskartor över Sverige med diverse nederbörds- och temperaturrekord denna sommar och varnade för att detta blir det mer av i framtiden. Logiken fungerar tydligen bara åt ett håll.
Nu DN tillbaks med sitt evinnerliga tjat om Arktis, ni kanske minns det bättre som stället som skulle bli helt isfritt denna sommar enligt artikel i samma tidning i juni (se inlägg Repetitiva snyfthistorier).
Denna gång är det reportern Clas "Flygande Tefatet" Svahn som står för artikeln och eftersom nu Arktis envist vägrar att bli isfritt så faller han istället tryggt tillbaka på jokern Nordvästpassagen som enligt Svahn kan bli isfritt inom några dagar.
Svahn skriver bl a att "Inte ens under förra året, då rekordstora mängder is smälte runt Nordpolen, öppnades den annars igenfrusna farleden så mycket att den gick att segla igenom."
Här är dock ett citat från artikel i samma tidning, September 2007: "Nordvästpassagen har nu öppnats helt till följd av att Arktis is smält i rekordtakt, uppger den europeiska rymdstyrelsen ESA."
Det är ett välkänt fenomen att ju mer man ljuger desto svårare blir det att hålla reda på lögnerna och DN är ett tragiskt exempel på detta.
National Snow and Ice Data Center, som används som källa till dagens DN-artikel, skrev på sin hemsida i Augusti förra året: "During August 2007, the passage was the most navigable that people have seen since monitoring began".
Uppenbara felaktigheter i Svahns påstående om Nordvästpassagen alltså men den viktiga poängen här är att man återigen bortser från helhetsbilden och istället väljer att handplocka och publicera information som passar ens agenda.
Faktum är att isutbredningen som brukar nå sitt minima i september månad inte är i närheten av förra årets minima. Grafiken nedan visar isutbredningen 2008 och 2007 sida vid sida. Jag har markerat skillnaden med ett rött streck och denna motsvarar i nuläget 200.000 kvadratkilometer, en yta nästan lika stor som Storbritannien.
Bilden nedan är en sammanslagen karta över isutbredningen för 2007 och 2008 och även här framgår det tydligt hur mycket mer is det finns runt Arktis detta år (visuella intrycket är att skillnaden är betydligt större än de uppmätta 200.000 km²).
Bilderna ovan i respektive orginalutförande återfinns på NSDIC:s hemsida. Slutsatsen vi får är att det är enkelt att hitta negativa aspekter på alla slags förändringar. Man måste dock fråga sig varför DN anser det så viktigt att gång på gång vilseleda sina läsare genom att sprida denna slags enkelriktade klimat-desinformation?
Lika pålitligt som att solen går upp varje dag, lika pålitliga är DN:s Karin Bojs och Annika Nilssons återkommande snyfthistorier om klimatet. Efter diverse exkursioner är dom nu tillbaka på Arktis och de stackars isbjörnarna och sälarna som kommer att gå under. Denna gång frågas om nordpolen blir isfri redan denna sommar och Karin Bojs konstaterar å sin sida att forskarna är chockade.
Arktis istäcke
I Bojs artikel nämns ett antal isprognoser, den mest alarmistiska av dessa ger en istäckesminskning ner till 3 miljoner km² (Sveriges yta är 449 964 km², även i minsta laget är alltså Arktis istäcke 6 ggr så stort). Förra årets minima, som varje år inträffar i september månad, hade en isutbredning på 3 miljoner km². Rekordlite? Om man ser till de 29 år av pålitliga satellitmätningar över istäckesutbredning så är detta ett rekord, men data innan dess är mycket opålitlig. Att då börja svamla om rekord utan att ange korrekta tidsreferenser är väl ganska typiskt för alarmistgänget på DN.
Temperaturer för Arktis finns dock längre bak i tiden och ser man till avvikelsen från medelvärdet så fanns det en period 1920-1960 då det var ungefär lika varmt som i nutid.
Om man nu antar att istäckets utbredning minskar fortare idag än för 90-50 år sedan, vad skulle kunna vara orsaken?
I Annika Nilssons artikel nämns albedoeffekten, dvs att en minskad isyta gör att en mindre del av den inkommande solstrålningen reflekteras ut i rymden. Men för att denna mekanism ska förklara händelserna krävs att solinstrålningen har ökat. Och här har vi förmodligen en viktig orsak till de senaste årens accelererande avsmältning: Molndata för området över Arktis visar nämligen tydligt att mängden moln har minskat över området de senaste åren, något som inte skyllas på antropogena orsaker.
I en artikel på astronomy.com säger forskaren Jennifer Kay på NCAR följande:
The relative importance of solar radiation in the summer is changing. The amount of sunshine reaching the Arctic is increasingly influential, as there is less ice to reflect it back into space. A single unusually clear summer can now have a dramatic impact
Arktis is är alltså generellt på nedgående sedan 1979, men den acceleration som har observerats de senaste åren beror inte, som Bojs och Nilsson insinuerar, på människan utan har meteorologiska orsaker.
NSDIC:s data över istäckets utbredning visar en annan intressant sak:
Dags att använda hjärnan! Förra årets "rekordstora" avsmältning gjorde att mycket av den is på nära 10 miljoner km² som återbildades under Arktiska vintern var tunn i jämförelse med packis som överlever flera säsonger. Tunnare is borde, givet samma eller högre temperatur, smälta fortare.
Datan i grafen ovan visar dock att avsmältningstakten detta år till största delen har varit lägre än 2007 - TROTS den tunnare isen. Så vad för slags slutsatser kan vi dra om hur årets temperatur över Arktis förhåller sig till fjolårets?
Hotet mot isbjörnen
Vi vet att med stor sannolikhet så var Arktis isfritt för ca 100 000 år sedan men det är som nämndes ovan mycket troligt att det även har förekommit andra kortare perioder med reducerat istäcke mycket senare än så. Oavsett om det sistnämnda är sant eller ej, de äldsta hittade kvarlevorna av isbjörn består av ett käkben tillhörande en isbjörnshona och hittades på Svalbard. Käkbenet är daterat till mellan 110 000 och 130 000 år sedan och visar alltså att isbjörnen mycket väl klarar av att leva utan de isflak som Bojs & C:o framställer som kritiskt för isbjörnens överlevnad. I en artikel på BBC News säger professor Olafur Ingolfsson, mannen bakom käkbensfyndet, följande:
We have this specimen that confirms the polar bear was a morphologically distinct species at least 100,000 years ago, and this basically means that the polar bear has already survived
one interglacial period. And what's interesting about that is that the Eeemian - the last interglacial - was much warmer than the Holocene (the present). This is telling us that despite the ongoing warming in the Arctic today, maybe we don't have to be quite so worried about the polar bear
...
The polar bear is basically a brown bear that decided some time ago that it would be easier to feed on seals on the ice. So long as there are seals, there are going to be polar bears. I think the threat to the polar bears is much more to do with pollution, the build up of heavy metals in the Arctic
(Se även The University Centre of Svalbard:s pressrelease om detta fynd)
Så blir då nordpolen isfri denna sommar? Kartan ovan visar förra årets minima för isutbredningen i vitt (september 2007) och nuvarande års utbredning i ljusblått (juni 2008). Om temperaturen inte förändras drastiskt uppåt -- hittills har 2008 varit kallare än 2007 -- så kommer avsmältningen sannolikt att bromsas upp när väl den nya isen har smält bort och tjockare packis återstår (det vita området). Att den geografiska nordpolen kan bli fläckvis isfri i år är visserligen inte omöjligt men inte särskilt sannolikt.
Arktis som helhet kommer däremot garanterat inte att bli isfritt i år, hur mycket Bojs och Nilsson än försöker förvirra saken genom att använda termerna "Arktis" och "nordpolen" utbytbart.
Relaterade inlägg på andra bloggar:
Klimatbluffen
Kättarens notiser...
Google Earth (GE) har tillsammans med brittiska Met Office Hadley Centre for Climate Change och British Antarctic Survey (BAS) lanserat en ny "layer" som antingen är full med fel, alternativt måste klassas som den absolut mest alarmistiska klimatpropagandasmörja som någonsin har skådats (artikel i DN).
Vad sägs exempelvis om tropiska 18°C medeltemperatur på Svalbard år 2080-2099, >12°C för hela området runt Arktis, eller varför inte behagliga 8°C varmare i trakterna kring Sundsvall? Tydligen räcker det inte längre att gödsla folket med ordinär och redan överdriven klimatmodellproducerad data, nu måste framtidsprojektionernas temperaturer tydligen två- eller tredubblas för att få fram budskapet?
Bilden nedan visar hur mycket jorden enligt GE/Met Office/BAS kommer att värmas upp i December år 2099 jämfört med referensperioden 1980-1999. Fantasitemperaturer på 7 grader och högre dominerar i praktiken hela norra halvklotets landmassor.
Vi ser att norr om latitud 60°N (går genom mellersta sverige ungefär) så är temperaturerna i allmänhet 5° och däröver med haven inkluderade. Landmassorna är som sagt markant varmare och det blir även betydligt varmare ju närmare nordpolen man kommer.
Diagrammet nedan visar IPCC:s klimatmodell-ensemble med 18 olika klimatmodeller. Datan är från Assessment Report 4 (AR4, publicerad 2007) och visar zonal mean surface temperature change för hela jorden, dvs temperaturavvikelsen vid marken per latitud. Liksom GE så är referensperioden även här 1980-1999. Jordklotet visas här i tvärsnitt med sydpolen till vänster och nordpolen till höger i diagrammet. Latitud kan avläsas på horisontalaxeln.
Eftersom datan ovan är ett medelvärde per latitud blir naturligtvis värdena lägre då även hav är inberäknade. Ändå är avvikelsen stor jämfört med GE. För latitud 60°N visar en modell 2.1°C medan resterande modeller ligger i intervallet 0.8-1.6°C. Vid latitud 90°N är det högsta värdet uppe på 4,1 grader.
Bilden nedan är från en specifik modell som användes i AR4, MPI-ECHAM5 med IPCC utsläppsscenario SRES A1B (stabilisering på 720 ppm CO2) som bas. Återigen ser vi att temperaturen år 2080-2099 över delar av Arktis är som högst 10°C, samt för södra sveriges del 2-3°C och norra sverige 3-4° jmf. med referensperioden.
Det verkar som att temperaturdatan i Google Earth är åtminstonde dubblerad jämfört med IPCC:s modeller.
Slutligen, nedan bild visar GE "temperatur-justerad" till att överrensstämma med MPI-ECHAM5 ovan. Problemet är bara att samstämmigheten mellan dessa inträffar år 2030-2039 i GE, alltså 40-60 år tidigare än ECHAM5!
En annan lustig sak i GE är att inga förändringar alls jmf med referensperioden kan observeras förräns år 2010, vilket naturligtvis är fantastiskt lägligt. Praxis när det gäller klimatmodellering är att beviset på modellernas träffsäkerhet alltid förskjuts framåt i tiden, på det sättet försäkrar man sig om att ingen någonsin kan bevisa hur pinsamt dåliga de är. Och nu har GE/Met Office/BAS två år på sig att fippla med nästa 10-årsperiod så att den stämmer överrens med observationerna, samt att Hadley Centre for Climate Change fram tills dess kan utveckla en ny modell som är mycket bättre och som vi nu kan lita på. Bah!
Källor:
Google Earth Outreach (KMZ-fil): Climate change in our world
Google Earth Outreach (KMZ-fil): Climate change in our world - Antarctica
German Climate Computing Centre
15 maj är det datum då ett beslut ska fattas i USA om isbjörnen ska listas som utrotningshotad art enligt det s.k. Endangered Species Act.
Nu kommer uppgifter som visar att samtliga av de nio undersökningar sponsrade av U.S. Geological Survey (motsvarande Sveriges Geologiska Undersökning) som ska ligga till grund för beslutet är vetenskapligt bristfälliga. Revisionen av USGS-studierna presenteras i en studie kallad Polar Bear Population Forecasts: A Public Policy Forecasting Audit [PDF] som författades av professor J. Scott Armstrong, expert på metoder för långtidsprognosticering, med Kesten G. Green på Monash University i Australien och Willie Soon på Harvard-Smithsonian centret för astrofysik som medförfattare.
I en artikel på webbsidan ScienceDaily.com säger professor Armstrong:
To list a species that is currently in good health as an endangered species requires valid forecasts that its population would decline to levels that threaten its viability. In fact, the polar bear populations have been increasing rapidly in recent decades due to hunting restrictions. Assuming these restrictions remain, the most appropriate forecast is to assume that the upward trend would continue for a few years, then level off.
These studies are meant to inform the US Fish and Wildlife Service about listing the polar bear as endangered. After careful examination, my co-authors and I were unable to find any references to works providing evidence that the forecasting methods used in the reports had been previously validated. In essence, they give no scientific basis for deciding one way or the other about the polar bear.
Bilden som Al Gore glömde: en "utrotningshotad" isbjörn drivandes på ett isflak i Arktis
Professor Armstrong är som tidigare nämnts expert på långtidsprognoser och en av hans böcker, Long-Range Forecasting, är en av dom mest citerade publikationerna i relevanta vetenskapliga kretsar. Vi kan alltså med viss säkerhet anta att det i dagsläget, trots oupphörligt tjat från diverse environmentalistiska lobbygrupper, inte finns några vetenskapliga belägg för att isbjörnen som art skulle vara hotad - nu eller i framtiden.
Gray
För några veckor sedan skrev jag om en av de första orkanprognoserna som utfärdats för säsongen 2008. Teamet bakom just denna prognos, William Gray, som har gjort orkanprognoser i över 25 år, och hans adept Phil Klotzbach, riskerar nu att bli av med sina jobb.
Orsaken? Gray är en högljudd klimatskeptiker som inte skräder orden när han kritiserar klimatalarmistiska forskare. Uppenbarligen en alltför delikat situation för hans arbetsgivare Colorado State University som nu vill göra sig av med ett störande element, trots att Grays prognoser genom åren kvalitativt sett varit i absolut toppklass.
Detta är skamligt men egentligen inte överraskande, vi har sett ett antal tidigare exempel på hur klimatmaffian inte har några skrupler när det gäller att undanröja hinder. (artikel i Houston Chronicle)
Hör av dig till CSU och säg av du tycker om detta: info@atmos.colostate.edu
Semenov
Av en ren slump råkade jag på en artikel på New Scientist webbsida från 24 april vars titel lät minst sagt intressant; Arctic currents may be warming the world.
Enligt läsarkommentarer för en annan artikel var den ovan fullt tillgänglig på webbsidan en kortare stund, för att sedan skyfflas undan i ett hörn och bli betalartikel. För att läsa hela texten krävs alltså prenumeration men första stycket visar ändå vartåt det barkar;
There may be more to global warming than we thought. On top of the effect of human-made carbon emissions, natural changes in the warm ocean currents travelling to the icy north may be helping to heat up the entire northern hemisphere.
Efter lite Googlande hittade jag orginalpappret som är daterat december 2007 och publicerades i ryska journalen Izvestiya Atmospheric and Oceanic Physics. Författaren, Vladimir Semenov är verksam på Oboukhov Institute of Atmospheric Physics och konstaterar i sitt papper att norra halvklotets uppvärmning det senaste seklet i stort är orsakat av naturliga variationer och att en antropogen effekt kan bli svår att urskönja i datan.
Från abstraktet;
...
It is shown that variations in the mean air temperature in the Arctic region (within the latitudes 60°–90°N) during both the winter and summer periods can be described with a high accuracy by two spatial orthogonal modes of variability. For the winter period, these are the EOF related to the leading mode of variability of large-scale atmospheric circulation in the NH, the North Atlantic Oscillation, and the spatially localized (in the Arctic) EOF, which describes the Arctic warming of the mid-20th century.
....
On the whole, the results of analysis suggest a significant effect of natural climatic variability on air-temperature anomalies in the NH high latitudes and possible difficulties in isolating an anthropogenic component of climate changes.
Slutsatserna i denna studie tycks alltså förstärka teorin om att Nordatlantiska oscillationen (NAO) har en signifikant (dominerande) inverkan på klimatet och uppvärmningen för norra halvklotet, något som jag tog upp i ett tidigare inlägg.
Tyvärr är även Semenovs papper betalspärrat så om någon har läst hela så hör av dig.
Nu har det mer eller mindre bekräftats det som jag och många andra klimatskeptiker med mig trodde (se t ex inlägg från Oktober), nämligen att avsmältningen av is på Arktis till största delen inte kan tillskrivas den högst måttliga globala uppvärmningen som vi har haft de senaste hundra åren.
Ett team forskare från NASA rapporterade den 13 November att de nu har upptäckt en omsvängning i havscirkulation i Arktiska Oceanen vilken till fullo drivs av kända dekadala vindcirkulationsförändringar. Med andra ord och inte helt överraskande, en del av en naturlig process.
Ledaren för NASA-teamet, James Morrison säger:
Our study confirms many changes seen in upper Arctic Ocean circulation in the 1990s were mostly decadal in nature, rather than trends caused by global warming.
While some 1990s climate trends, such as declines in Arctic sea ice extent, have continued, these results suggest at least for the 'wet' part of the Arctic -- the Arctic Ocean -- circulation reverted to conditions like those prevalent before the 1990s
Det finns nu tre kända faktorer som signifikant har bidragit till uppvärmningen av Arktis och därigenom avsmältningen av is i modern tid; Vindmönster, industriellt sot (upp till 50%) och nu senast alltså bekräftade förändringar i vattencirkulationen. Sammantaget blir det inte många procent över åt stackars CO2 att leka med.
Detta samtidigt som FN:s generalsekreterare och huvudalarmisten Ban-Ki Moon besökte Antarktis (artikel här) i sin jakt på mer makt åt FN för att observera effekterna av den globala uppvärmningen. Ban-Ki kanske borde ha stannat på sitt kontor och läst på lite istället. Antarktis av alla ställen har haft en marginell avkylning sedan 1950 och hela -0.2°C sedan 1989. Det enda stället som på kontinenten som uppvisar uppvärmning är Antarktiska halvön som sticker ut från resterande delar av landmassan och är utsatt för både luft och vattenströmmar som kan förklara uppvärmningen.
I en färsk rapport konstaterar ett NASA-team att de senaste årens drastiskt minskande istäcke över Arktis har sin orsak i - håll andan - ovanliga vindmönster!
Dessa vindmönster har uppkommit tack vare en serie ovanliga lufttrycksmönster som etablerades i början av detta sekel. Förenklat så kan man beskriva det som att vindmönstren gör så att vinterisen komprimeras, för den in i den transpolära driften som sedan transporterar isen vidare till sydligare breddgrader där den kan smälta fortare. Processen gör givetvis också att istäcket under sommarhalvåret minskar i ungefär samma omfattning eftersom öppet vatten har lägre albedo än is och därigenom absorberar mer värmestrålning.
Notera nu att detta är den primära orsaken till isminskningen de senaste åren och den enda som behandlas i artikeln, inte den globala uppvärmningen som bl a DN och vissa bloggande klimatalarmister vill få det till. Just termen global uppvärmning återfinns faktiskt inte någonstans i NASA:s pressrelease, man kan ju hoppas på att detta är början på en ny trend med mer fokus på vad forskningen faktiskt visar istället för spekulationer och lösa antaganden.
Hela pressreleasen finns att läsa på NASA:s hemsida och artikeln kommer att publiceras i Geophysical Research Letters idag, Fredag den 4 oktober.
I andra nyheter så har paleoklimatologen Lowell Stott på University of Southern California visat att det inte var CO2 som var den orsakade faktorn till slutet på senaste istiden. I själva verket började den globala temperaturen stiga ca 1000 år innan CO2 halterna. Denna slutsats stämmer också väl med den 800-åriga eftersläpningen (+/-600 år) man har sett i isborrkärnor:
Scott säger "There has been this continual reference to the correspondence between CO2 and climate change as reflected in ice core records as justification for the role of CO2 in climate change... You can no longer argue that CO2 alone caused the end of the ice ages."
Scott har visat att orsaken till senaste istidens slut var varmare vatten som via djuphavsströmmar transporterades från södra till norra halvklotet och Arktis under en period på 1000 år. Hela artikeln återfinns i tidskriften Science och här är pressreleasen.
(Räkna nu inte med att Al Gore kommer ut med en ny film som inkluderar denna information, djuphavsströmmar är inte lika skrämmande som hysteriska kurvor som förvanskar sambandet mellan CO2 och klimatförändringar.)
Scott avslutar med "The climate dynamic is much more complex than simply saying that CO2 rises and the temperature warms,... [The complexities] have to be understood in order to appreciate how the climate system has changed in the past and how it will change in the future."
Well said, Lowell!
Ingen har väl missat att Arktis istäcke nyligen täckte den lägsta uppmätta arean sedan satellitmätningarna började 1979, något som även togs upp i denna blogg tidigare.
Ett "litet" mysterium beträffande isdatan har dock nyligen uppdagats av en användare på ett engelskt forum. Via en webbsida som kallas Wayback Machine, som arkiverar gamla versioner av webbsidor, hittade denne individ en äldre version av det diagram på Cryosphere Today som visar avvikelser för Arktis istäcke. (Cryosphere Today publiceras av Polar Research Group som tillhör universitetet i Illinois.)
Vid jämförelse av det äldre diagrammet från December 2006 och det diagram som finns på webbsidan idag (gjort i Juli 2007) hittar man en ganska uppseendeväckande skillnad i datan för åren 2000 till 2007.
Cirka 500.000 kvadratkilometer is har på något mystiskt sätt försvunnit ur statistiken!
500.000 km² motsvarar ca 5% av Arktis genomsnittliga istäcke, eller för att sätta det hela i perspektiv så är Sveriges yta 449.964 km²
Diagrammet nedan är en kompositbild av de två diagram det handlar om. Röda kurvan är data från det äldre diagrammet, svarta kurvan från den nyare versionen. De feta röda respektive svarta linjerna är uppskattat snitt för respektive kurva från år 2000 och framåt.
Nedan syns de två diagrammen separerade från varandra:
Att periodiska korrigeringar av klimatdata görs är relativt vanligt men det ska också tydligöras av de institutioner eller forskare som tillhandahåller och analyserar datan varför och hur korrigeringen har gjorts så att till exempel forskare som använder denna data för sin forskning kan uppdatera sin information om nödvändigt. Så har inte varit fallet här och man måste ju fråga sig vad orsaken till detta är?
Detta förfarande påminner inte så lite om James Hansens (NASA/GISS) fadäs; Hansen korrigerade temperaturerna för USA:s markväderstationer för någon månad sedan vilket resulterade i att 1998 åkte ned från första plats som varmaste uppmätta år till förmån för 1934. Även om korrektionen i detta fall var liten -- någon tiondels grad -- så gjordes den i all tysthet och utan officiella pressreleaser vilket är emot NASA:s normala förfarande och policy. Mer om det sistnämnda debaklet finns att läsa i följande artikel och på Climate Audit.
Om den borttappade isen på en halv million km² är tecken på en pågående klimatkonspiration eller ej överlåter jag med varm hand åt andra att spekulera om. Det står dock ganska klart att vissa forskare och institut verkar göra allt vad dom kan för att göra livet enklare för konspirationsteoretikerna.
Frågan är givetvis berättigad eftersom den information som kan läsas i bl a DN den 15 September och i en modifierad version av artikeln den 22 september, baseras på förkortad klimatdata från 1979 och framåt, dvs det år då satellitmätningar började, vilket är ganska insignifikant ur klimatperpektiv där cyklerna har perioder på några tusen till hundratusentals år. Så dramatisk kanske det kanske påstås vara i relation till denna 28-åriga statistik, men att Nordvästpassagen är isfri har med all sannolikhet inträffat många gånger tidigare.
Att skepp har seglat genom Nordvästpassagen finns det också exempel på i modern tid, exempelvis Roald Amundsen 1902-04 och skeppet St. Roch 1940-42.
Kan denna isminskning bero på den globala uppvärmningen? Medan istäcket på norra halvklotet ligger på rekordlåga 2.92 Mkm² (millioner kvadratkilometer) så närmar sig södra halvklotets istäcke det föregående rekordet på 16.06 Mkm² och täcker f.n. en yta på 15.91 Mkm².
För att få en bättre uppfattning om vad det är som sker så kan man titta på avvikelsedata för Norra respektive Södra halvklotets (NH resp. SH) istäcke. Det framgår då ganska tydligt att samtidigt som NH:s istäcke uppvisar en tydligt nedåtgående trend så är SH oförändrat sedan 1979.
Norra halvklotet (klicka för större bild):
Södra halvklotet:
Skulle avsmältningen på NH orsakas av en global uppvärmning så är den synnerligen diskriminerande mot södra halvklotet istäcke. En mer trolig förklaring är att naturliga variationer i havsströmmarna gör att varmare vatten tillförs området (nämns också i DN-artikeln den 22 september) och orsakar avsmältningen på NH, vilket också indikeras av denna SST anomalikarta (SST=Sea Surface Temperature):
Avsmältning på polerna inträffar för övrigt varje sommar i varierande grad (och är givetvis helt naturlig) men är alltså för NH betydligt kraftigare i år med 27% mindre istäcke än senaste rekordåret 2005. Ovanligt? Det vet vi inte och kan inte veta med den information som finns tillgänglig. Oroande? Knappast, detta har mer signaturen av en isolerad cyklisk klimathändelse snarare än att vara någonting orsakat av en global uppvärmning.
Uppdatering: På den förträffliga animationen nedan från NSDIC kan man se säsongvariationerna i Arktis istäcke 1979-nutid
