skip to main |
skip to sidebar
Lugn, jag har inte blivit AGW-troende. Däremot så noterar jag att även Karin Bojs på DN är kapabel till rationellt tänkande och kan ge balanserade svar om hon bara vill.
På frågan om Kinas svåra torka beror på klimatförändringar och människans utsläpp av växthusgaser så svarar Bojs följande:
Det kan man inte säga om en enda torksäsong. Vädret kan variera mycket år från år, även av helt naturliga orsaker. Kinas vattenproblem beror också på skövlade skogar, för mycket betesdjur och för stort uttag av grundvatten.
Det är ett balanserat svar med ett litet undantag som man hittar mellan raderna.
Vädret varierar inte även utan endast av naturliga orsaker. Någon antropogen påverkan har till dags dato inte kunnat fastställas. Jordens storskaliga vädermönster förändras naturligt över årtionden eller längre tidsintervall (de s.k. "klimatförändringarna") men att människan skulle ha haft någon inverkan på detta är rena fantasier, ungefär som att se Jesus i sin hamburgare. I framtiden kanske det blir annorlunda men vi är inte där ännu.
Kinesiska bönderna har ett ordspråk som härstammar från urminnes tider; 春雨贵如油, något man bör ha i åtanke när man diskuterar Kina och torka.
På fråga nummer två "Vilken effekt får klimatförändringen?" ser vi tyvärr hur Bojs återigen ger sig ut i klimatmodellernas fantasifulla värld. I svaret kan vi bl a kan läsa att "...kanske värsta hotet för Kinas vattenförsörjning är att glaciärerna på Himalaya är på väg att smälta bort. Det kommer att innebära mer översvämningar på kortare sikt, och svår torka på längre sikt, när flodernas källor har sinat."
Glaciärer är ingen vidare klimatindikator eftersom deras storlek inte varierar uteslutande pga temperatur utan även nederbörd. Alla larm i media till trots så är trenderna för de flesta av Himalayas över 9500 glaciärer ännu okända, man har hittills bara undersökt ca 50 av dessa.
En temperaturrekonstruktion som gjordes mha trädringar och som publicerades förra året i journalen Theoretical and Applied Climatology har visat att 90-talet visserligen var varmt och att uppvärmningen var snabb, men att vare sig det ena eller andra är speciellt unikt. Varmare temperaturer noterades bl a 1480-1490 och även 1590-1600. Perioden 1480 och framåt var den varmaste perioden under de senaste 700 åren.
Studiens abstract kan läsas här och nedan är en kurva som visar denna temperaturrekonstruktion.
För resterande delen av Bojs svar nr 2. kan vi bara konstatera att nederbördsprognosticering för Asien och specifikt monsuner är en av dom absolut svagaste punkterna i klimatmodellerna. Nedan några punkter från en analys av 13 av dom mest använda klimatmodellerna där APCC/CliPAS genom s.k. hindcasting (bakåtprognosticering) år 2006 försökte fastställa modellernas träffsäkerhet. MME nedan betyder Multi Model Ensemble och är alltså ett medel av flera modeller. A-AM står för Australiensiska-Asiatiska monsunen. Många av de modeller som analyserades har sedmera använts i IPCC:s Assesement Report 4 som utgavs 2007.
1. Rainfall forecasts in A-AM region remains moderate. Predictions over the land monsoon regions are particularly poor. Monsoon prediction remains a major challenge. There is an urgent need to determine to what extent the intrinsic internal variability of monsoon limits its predictability.
2 The poor performance over the continental monsoon region may be partially due to poor quality of the land surface initial conditions and the models’ deficiencies in the representation of atmosphere-land interaction. Global land surface data assimilation is an urgent need. Need to determine to what extent improved land processes can contribute to improved predictive skill.
3. The notion that the summer monsoon can be modeled and predicted by prescribing the lower boundary conditions is questionable. Need to reshape our strategy in validating models and predicting summer monsoon rainfall.
4. The MME can only capture a moderate portion of the precipitation variability. Improvement of the MME skill relies on good models. Improvement of models is essential and remains a long-term goal.
5. Continuing improvement to the models’ representation of the slow coupled dynamics (e.g., properties of the coupled ENSO mode) is essential for improving ENSO and long-lead seasonal predictions. Correction of systematic errors also holds a key.
6. The accuracy and consistency of the initial conditions of the coupled ocean-atmosphere system is important for improving short-lead seasonal prediction.
Någon större vikt kan man alltså inte lägga vid Bojs svar nr.2.Referenser:
Gou et al: A dendrochronological analysis of maximum summer half-year temperature variations over the past 700 years on the northeastern Tibetan Plateau
CliPAS rapport, dokumentfolder
Det lär krypa i skinnet på alla klimatalarmister när dom läser detta. Nya rön som i dagarna presenterades i Geographical Research visar nämligen att solens cykler har stor effekt på klimatet. Bland de cykler som undersöktes i studien var den 11-åriga solfläckscykeln, den 22-åriga magnetfältscykeln och den ca 88-åriga Gleissbergcykeln vilka jämfördes med nederbördsdata för Australien från 1870 och framåt.
Huvudförfattaren Robert G. V. Baker på School of Environmental Studies, University of New England i Australien, fann att Southern Oscillation Index och de variationer i nederbörd som har uppmätts det senaste årtiondet har stora likheter med data från perioden 1914-1924.
De observerade förändringarna i klimatmönster, exempelvis den långvariga torkan som har drabbat Australien, kan samtliga kopplas till solvariationer som påverkar SOI och har enligt studien ingenting med växthuseffekten att göra.
Professor Baker säger i en kommentar på ScienceDaily.com:
The interaction between the directionality in the Sun’s and Earth’s magnetic fields, the incidence of ultraviolet radiation over the tropical Pacific, and changes in sea surface temperatures with cloud cover – could all contribute to an explanation of substantial changes in the SOI from solar cycle fluctuations. If solar cycles continue to show relational values to climate patterns, there is the potential for more accurate forecasting through to 2010 and possibly beyond.
Det är också uppfriskande att se att University of New England dedikerar en hel avdelning till forskning om solens påverkan på klimatet. På UNE:s hemsida hittar vi exempelvis följande citat:
The behaviour of the Sun, as the engine that drives the Earths climate system, therefore is argued to be an essential ingredient in any robust modelling of global warming and climate change.
Så var det med den konsensusen...och "klimatförändringarna"...
Källor:
ScienceDaily.com: artikel
Baker et al. Exploratory Analysis of Similarities in Solar Cycle Magnetic Phases with Southern Oscillation Index Fluctuations in Eastern Australia.
University of New England: hemsida
Igår fick jag oväntat besök av ett par Jehovas vittnen, som annars är märkligt frånvarande i det område där jag bor. Hela 10 år var det sedan sist faktiskt. Jag tog mig några minuter att diskutera de två Jehova-tanternas "hypoteser" och under vårt samtal i trädgården så sade en av dom;
-Men när du tittar runt och ser all den vackra grönskan omkring dig, inte ens du kan väl förneka att det måste finnas en skapare?
-Jo det kan jag, svarade jag, samtidigt som min hjärna översatte hennes fråga till "Men när du tittar runt och ser alla dessa klimatförändringar omkring dig, inte ens du kan väl förneka att människan är orsaken?"
Efter ett par minuter insåg vittnena att det var lönlöst att fortsätta med att försöka övertyga mig då vartenda påstående dom framförde kunde refuteras med simpel logik. Därmed erbjöds ett exemplar av Vakttornet, som jag vänligt men bestämt tackade nej till, och vittnena vandrade vidare på sin väg mot heligheten, eller vart dom nu var på väg...
De AGW-troendes eget Vakttornet när det gäller klimatvetenskap, tidskriften Nature, har nu publicerat två studier som är orelaterade, men som, om de presenteras i en viss ordning, ger illusionen av samband. Våra alldeles egna Jehovas-tanter och klimatillusionister, DN:s Karin Bojs och Annika Nilsson, tar i sin senaste klimatartikel Växthusgaser har satt tydliga spår upp ny isborrkärnedata från Epica Dome C som nu har analyserats 800 000 år bakåt i tiden.
Enligt vittnena Bojs-Nilsson är dagens halter av växthusgaser rekordhöga. Under hela den 800K långa tidsperiod som analyserades har halterna varierat mellan 172 och 300 ppm medans de nu ligger på 385 ppm. Detta stämmer endast om man förlitar sig på att mätning av CO2 via isborrkärnor är en helt tillförlitlig metod, något som inte oomtvistat. Läs exempelvis här vad professor Zbigniew Jaworowski, med sina 40 års erfarenhet inom området, hade att säga i frågan i detta skriftliga vittnesmål till USA:s senat år 2004, eller Wiki Answers som beskriver problematiken med CO2-analys i isborrkärnor på lättförståeligt sätt.
Men låt oss ignorera detta och istället fokusera på ett annat stycke i DN-artikeln; Data från Epica Dome C och även andra kortare isborrkärnor visar att temperatur, metan och koldioxid följer varandra med nästan perfekt samstämmighet. När halten av växthusgaser ökar, stiger temperaturen.
Perfekt samstämmighet minsann. Bilden nedan (utklipp och uppförstoring av orginalbild tagen härifrån) visar Epica isborrkärnedata för 400K till 650K år sedan, röd kurva är temperatur och blå kurva koldioxid (CO2). Notera att den perfekta samstämmighet som hävdas är omvänd. Temperaturen stiger först, därefter följer CO2-halten.
Mer anmärkningsvärt är att temperaturen leder CO2 även när det går åt det negativa hållet. Detta kan ses tydligt i data från isborrkärnan Vostok (0-400K år sedan):
Uppenbarligen är koldioxid inte en växthusgas potent nog att bibehålla den högre temperatur som har uppnåtts, oavsett vad som orsakade denna initialt. Trots denna motsägelse blir AGW-hysterikernas eminenta slutsats att koldioxid är klimatdrivande!
Detta leder oss osökt(?) till Nature:s andra studie vilken verkar vara ännu en i mängden av skräpmässiga AGW-sambandsstudier som vid närmare granskning visar sig vara ytterst veka i sina slutsatser. I studien sägs enligt DN bl a följande;
I fysiska system kan 95 procent av alla förändringar knytas till stigande temperaturer. Det gäller exempelvis krympande glaciärer, allt tidigare vårfloder och tinande permafrost.
Närmare 90 procent av alla förändringar som registrerats hos djur och växter i dessa miljöer går också att tillskriva den globala uppvärmningen.
Att naturen förändras av en ökande global medeltemperatur kommer knappast som en överraskning. Det stora problemet med studie nr. 2, där det hävdas att 90% av de observerade förändringarna i naturen är antropogent orsakade, är att den i grund och botten är baserad på ett antagande, nämligen att största delen av den uppvärmning som har observerats har antropogena orsaker.
Detta framgår tydligt om man läser abstraktet för studien, som f.ö. har titeln Attributing physical and biological impacts to anthropogenic climate change:
Given the conclusions from the Intergovernmental Panel on Climate Change (IPCC) Fourth Assessment Report that most of the observed increase in global average temperatures since the mid-twentieth century is very likely to be due to the observed increase in anthropogenic greenhouse gas concentrations, and furthermore that it is likely that there has been significant anthropogenic warming over the past 50 years averaged over each continent except Antarctica, we conclude that anthropogenic climate change is having a significant impact on physical and biological systems globally and in some continents.
Studiens slutsatser gällande antropogen påverkan är alltså till fullo baserade på att IPCC har gjort en korrekt analys gällande orsakerna till den observerade uppvärmningen. De av oss som har följt klimatvetenskapens framsteg ett tag vet att det i dagsläget finns icke oansenliga mängder med forskning och forskare som motsäger IPCC:s analyser. Trots detta bör man vara försiktig - de skräckexempel på förändringar som DN tar upp, exempelvis att trädens blad blir gröna tidigare på året eller att järnek nu klarar sig i södra Sverige, är inget att leka med...
För en fullständig och mer detaljerad sågning av studie nr. 2 rekommenderas detta blogginlägg av Lubos Motl.
Den här gången är det groddjurens minskade antal, något som ofta har skyllts på varmare klimat, som nu kan avskrivas från listan på onaturliga förändringar som vi människor påstås orsaka.
World Climate Report skriver idag om en ny rapport av Dr. Karen Lips med kollegor på institutet för zoologi, universitet i södra Illinois. Dr. Lips har gått igenom de "bevis" om sambandet mellan varmare klimat och groddjurens försvinnande och konstaterar att något sådant samband stöds inte av datan.
Den mest publicerade rapporten om det påstådda sambandet kunde hittas i Nature 2006, där Alan Pounds et. al i sin studie "Widespread Amphibian Extinctions from Epidemic Disease Driven by Global Warming" hävdade att en svampsjukdom, Batrachochytrium dendrobatidis, Bd spred sig tack vare varmare klimat, och detta i sin tur var orsaken till att grodarter utrotades. (och vi vet ju vem som har orsakat det varmare klimatet, eller hur...?)
Vår kära klimatalarmist-tidning Dagens Nyheter var givetvis inte sena med att rapportera detta, inklusive uttalanden från svenska experter som kunde styrka studien i Nature med diverse lösa spekulationer om att detta minsann även kommer att hända i Sverige.
Att bakterien Bd är orsaken till groddjurens försvinnande är inte omdiskuterat, däremot så fastslår alltså Lips et. al att det påstådda sambandet med varmare klimat inte existerar. Från studiens slutsats kan man läsa följande (forskarnas sedvanliga AGW-garderingar finns givetvis med):
Our analyses support a hypothesis that Bd is an introduced pathogen that spreads from its point of origin in a pattern typical of many emerging infectious diseases. Furthermore, although we acknowledge that climate change represents a serious threat to biodiversity, and likely influences endemic host–pathogen systems, the available data simply do not support the hypothesis that climate change has driven the spread of Bd in our study area.
Alan Pounds studie är därmed ett exempel på dålig forskning där man till vilket pris somhelst måste hitta kopplingar till klimatförändringar i allt som händer, trots att sådana kopplingar inte finns. Detta faktum understryks av att World Climate Report redan 2006 påpekade bristerna i studien.
Tidskriften Nature är ett exempel på en vetenskaplig publikation som har blivit politiserad och hellre väljer att publicera undermålig forskning som stödjer AGW-teorin än kvalitativ forskning som inte gör det.
Allt detta sammantaget är exempel på hur AGW-rörelsens stöttepelare sakta men säkert desintegrerar, en efter en.
Källor:
Orginalartikel: World Climate Report
Karen Lips et. al: Riding the waves: Reconciling the Roles of Disease and Climate Change in Amphibian Declines
Alan Pounds et. al: Widespread amphibian extinctions from epidemic disease driven by global warming
På SMHI:s hemsida presenterade man i dagarna en ny bok som sammanställer forskning om regionala klimatförändringar över Östersjöområdet. Bara titeln på denna bok, "Assessment of Climate Change for the Baltic Sea Basin", gör att det kryper i skinnet på mig och värre blir det när man börjar läsa pressmeddelandet.
Baserat på titeln och pressmeddelandet verkar detta sorgligt nog vara ytterligare ett typexempel på den slags klimatforskning som är på modet idag. Först antas en slutsats (klimatförändringarna är onaturliga), sedan klipps och klistras ett antal halvbakade växthusgas-baserade scenarion ihop, trycks genom regionala klimatmodeller för att därefter producera just det resultat som antogs. Givetvis krävs att de regionala klimatmodellerna ges stort utrymme eftersom det annars finns lite till inget faktiskt vetenskapligt stöd för de påståenden som presenteras.
Följande citat ur pressreleasen är intressant:
If adequate climate mitigation measures are not put in place by the global community, air temperatures could rise by 4-6 °C in northern areas such as Sweden, Finland and Western Russia, or by 3-5 °C in the southern areas such as Poland and Northern Germany. Water surface temperature in the Baltic Sea could increase by 2-4 °C.
Till att börja med kan man ju ifrågasätta formuleringen "If adequate climate mitigation measures are not put in place by the global community", ett solklart politiskt uttalande som inte hör hemma i en pressrelease av det här slaget.
Temperaturökningarna på 4-6 grader verkar dessutom inte vara annat än s.k. Hansenska extrapoleringar (egenpåhittad term, ödsla ej tid på att söka i Wikipedia). Eftersom en antropogen växthuseffekt enligt globala klimatmodeller ger lägst uppvärmning vid ekvatorn och högst vid polerna (s.k. polar amplification) och Hansen m fl andra alarmistiska forskare predikar temperaturökningar på upp till 12 grader vid just polerna så är det lätt att se hur forskarna bakom denna rapport har kommit fram till de 4-6 graders uppvärmning mellan latitud 70° och 50° nord. Vad vi har här är med andra ord inget nytt utan validering av globala klimatmodellprojektioner genom användandet av regionala modeller.
Med tanke på de slutsatser som beskrivs i pressreleasen kan vi med ett visst mått av säkerhet anta att man inte har faktorerat in nyare studier och rön som direkt påverkar de regionala klimatmodellernas tillförlitlighet. Vissa av de studier och rön jag pratar om har bland annat berörts på denna blogg tidigare; NAO, Ny rapport om Arktis från NASA/JPL, Ovanliga vindmönster.
Projektets koordinator, professor Hans von Storch, medger också i slutet av pressreleasen att modellerna är osäkra:
Climate scenarios are plausible but frequently also simplified descriptions of possible futures — they aren’t clear-cut predictions
Enligt Roger Pielke Sr., som har undersökt hur pass kvalificerade förutsägelser gjorda av regionala klimatmodeller är så är det dock värre ställt än så. Mer om detta här.
I kontrast till denna SMHI-sponsrade hyperalarmistiska rapport finns en annan studie av bland annat Daniel Hansson (doktorand i oceanografi som fram tills nyligen bloggade på klimatbloggen) där man har studerat 500 år av klimatförändringar över Östersjöområdet och konstaterar följande under stycket Naturlig variation eller inte:
Detta sammantaget gör att vi inte med säkerhet kan fastslå att Östersjöområdets nuvarande vinterklimat inte ryms inom den naturliga variationen, trots att det förmodligen är andra mekanismer som driver klimatet idag än tidigare.
Det man syftar på ovan är de 15 kalla respektive milda perioder som avviker från långtidsmedelvärdet över de senaste 500 åren. Det fastställs även att isläget för Östersjön under 1900-talet har stadigt gått mot mindre isutbredning och att regionen har värmts upp mer än globalt, men detta görs utan att plocka upp antropogena orsaker ur kaninhatten, eller dra definitiva slutsatser om vilka konsekvenser detta kan ha på ekosystemet.
En intressant sak i sammanhanget är denna kurva som presenteras i studien:
De cykliska dekadala eller multidekadala variationerna i isutbredning är visserligen intressanta men det som kanske är ännu mer intressant återfinns i början av mätserien. Uppenbart är att isläget 1720 till ca 1740 inte alls var så olikt det vi har idag men det hade varit oerhört intressant att även se statistiken sedan ca 1650. Med tanke på trendens utseende i början av mätserien så skulle jag våga gissa på att allt prat om onormala islägen i modern tid skulle kunna elimineras om vi bara hade 80 års data till att tillgå.
Hursomhelst är det uppfriskande att läsa studien gjord av Daniel Hanssons m fl då dom avhåller sig från alarmistiska antaganden och spekulationer utan håller sig till det som deras forskning har kommit fram till. Rapporten i sin helhet finns att läsa här.
..."Men vad som händer vid sex gra-ders [sic] uppvärmning går IPCC inte in på." skriver Bojs i sitt förhoppningsvis sista verk någonsin i DN, Sex grader varmare: Katastrofen som har inträffat förr
Det finns en god orsak till detta - det kommer inte att inträffa. Om vi nu koncentrerar oss på klimatmodelldata, vilket är vad Karin Bojs hela spekulativa klimatserie baserar sig på, så säger dessa att sannolikheten för att det ska bli 6 grader varmare ligger på under 0.5%. Den faktiska risken för detta är sannolikt mindre än att en oupptäckt meteor/komet/asteroid skulle träffa Jorden någon gång de nästkommande hundra åren, vilket potentiellt skulle kunna skapa värre förödelse än 6-gradersscenariot.
Stockholms skärgård år 2100?
Om någon tidigare tvivlade på att Karin Bojs driver klimatpropaganda mha skrämseltaktik och DN som sin plattform istället för att göra det hon har betalt för, nämligen att rapportera om de facto vetenskap, så bör alla sådana tvivel vara undanröjda vid det här laget.
Orsaken till massutrotningen vid slutet av Perm är inte heller så fastställd som det framställs i artikeln, från pseudovetenskap går Bojs nu rakt över på att presentera rena påhitt.
Det finns i huvudsak fyra huvudhypoteser till massutrotning i skiftet mellan Perm och Trias -- CO2 är inte en huvudfaktor i någon av dessa!
1. Nedisning av superkontinenten Gondwana och världsomfattande sänkning av vattennivåerna. Detta är den hypotes som har mest stöd idag.
2. Bildningen av superkontinenten Pangea.
3. Samtidig nedisning av nord och sydpolen vilket ledde till massiva klimatskiftningar (avkylning) och torka.
4. Explosiva lavaeruptioner i Sibirien som ledde till att massiva askmoln täckte jorden och sänkte temperaturen. Enligt vissa beräkningar skulle stora utsläpp av CO2 i detta scenario kunnat leda till 5 graders temperaturhöjning (notera dock utgångstemperatur ej är känd!) vilket inte kan förklara att 95% av alla djurarter utrotades.
Läs mer om Perm här, här och här
Värt att notera är att bland de befintliga hypoteserna så är global avkylning mer prominent som orsak till massutrotningen än global uppvärmning!
Den lågkvalitativa vetenskapsjournalistiken har nått absolut botten, värre än såhär kan det knappast bli.
Nu har det mer eller mindre bekräftats det som jag och många andra klimatskeptiker med mig trodde (se t ex inlägg från Oktober), nämligen att avsmältningen av is på Arktis till största delen inte kan tillskrivas den högst måttliga globala uppvärmningen som vi har haft de senaste hundra åren.
Ett team forskare från NASA rapporterade den 13 November att de nu har upptäckt en omsvängning i havscirkulation i Arktiska Oceanen vilken till fullo drivs av kända dekadala vindcirkulationsförändringar. Med andra ord och inte helt överraskande, en del av en naturlig process.
Ledaren för NASA-teamet, James Morrison säger:
Our study confirms many changes seen in upper Arctic Ocean circulation in the 1990s were mostly decadal in nature, rather than trends caused by global warming.
While some 1990s climate trends, such as declines in Arctic sea ice extent, have continued, these results suggest at least for the 'wet' part of the Arctic -- the Arctic Ocean -- circulation reverted to conditions like those prevalent before the 1990s
Det finns nu tre kända faktorer som signifikant har bidragit till uppvärmningen av Arktis och därigenom avsmältningen av is i modern tid; Vindmönster, industriellt sot (upp till 50%) och nu senast alltså bekräftade förändringar i vattencirkulationen. Sammantaget blir det inte många procent över åt stackars CO2 att leka med.
Detta samtidigt som FN:s generalsekreterare och huvudalarmisten Ban-Ki Moon besökte Antarktis (artikel här) i sin jakt på mer makt åt FN för att observera effekterna av den globala uppvärmningen. Ban-Ki kanske borde ha stannat på sitt kontor och läst på lite istället. Antarktis av alla ställen har haft en marginell avkylning sedan 1950 och hela -0.2°C sedan 1989. Det enda stället som på kontinenten som uppvisar uppvärmning är Antarktiska halvön som sticker ut från resterande delar av landmassan och är utsatt för både luft och vattenströmmar som kan förklara uppvärmningen.
Ingen har väl missat att Arktis istäcke nyligen täckte den lägsta uppmätta arean sedan satellitmätningarna började 1979, något som även togs upp i denna blogg tidigare.
Ett "litet" mysterium beträffande isdatan har dock nyligen uppdagats av en användare på ett engelskt forum. Via en webbsida som kallas Wayback Machine, som arkiverar gamla versioner av webbsidor, hittade denne individ en äldre version av det diagram på Cryosphere Today som visar avvikelser för Arktis istäcke. (Cryosphere Today publiceras av Polar Research Group som tillhör universitetet i Illinois.)
Vid jämförelse av det äldre diagrammet från December 2006 och det diagram som finns på webbsidan idag (gjort i Juli 2007) hittar man en ganska uppseendeväckande skillnad i datan för åren 2000 till 2007.
Cirka 500.000 kvadratkilometer is har på något mystiskt sätt försvunnit ur statistiken!
500.000 km² motsvarar ca 5% av Arktis genomsnittliga istäcke, eller för att sätta det hela i perspektiv så är Sveriges yta 449.964 km²
Diagrammet nedan är en kompositbild av de två diagram det handlar om. Röda kurvan är data från det äldre diagrammet, svarta kurvan från den nyare versionen. De feta röda respektive svarta linjerna är uppskattat snitt för respektive kurva från år 2000 och framåt.
Nedan syns de två diagrammen separerade från varandra:
Att periodiska korrigeringar av klimatdata görs är relativt vanligt men det ska också tydligöras av de institutioner eller forskare som tillhandahåller och analyserar datan varför och hur korrigeringen har gjorts så att till exempel forskare som använder denna data för sin forskning kan uppdatera sin information om nödvändigt. Så har inte varit fallet här och man måste ju fråga sig vad orsaken till detta är?
Detta förfarande påminner inte så lite om James Hansens (NASA/GISS) fadäs; Hansen korrigerade temperaturerna för USA:s markväderstationer för någon månad sedan vilket resulterade i att 1998 åkte ned från första plats som varmaste uppmätta år till förmån för 1934. Även om korrektionen i detta fall var liten -- någon tiondels grad -- så gjordes den i all tysthet och utan officiella pressreleaser vilket är emot NASA:s normala förfarande och policy. Mer om det sistnämnda debaklet finns att läsa i följande artikel och på Climate Audit.
Om den borttappade isen på en halv million km² är tecken på en pågående klimatkonspiration eller ej överlåter jag med varm hand åt andra att spekulera om. Det står dock ganska klart att vissa forskare och institut verkar göra allt vad dom kan för att göra livet enklare för konspirationsteoretikerna.
DN:s Karin Bojs fortsätter med oförminskad styrka att presentera halvsanningar i sin serie av klimatpropaganda-artiklar. Denna gång är metan, CH4, på tapeten igen. I senaste artikeln, Metan från tundran ökar värmen mer så är det mest gammal skåpmat om metanets farlighet. Visst är metan en potent växthusgas, det är i praktiken det enda som det inte råder någon kontrovers om. Men hur mycket av det som skrivs i artikeln i övrigt är korrekt?
Koncentrationerna av metan i atmosfären har enligt mätningar varit stabil sedan 1999, vilket tydligt kan ses i denna graph producerad av amerikanska NOAA:
Någon ökning av koncentrationen CH4 syns inte ett tecken av sedan 1999, trots den påstådda "bubblande tundran". Orsakerna till denna stabilisering är inte helt klarlagd men denna artikel publicerad i Geophysical Research Letters (AGU) listar en del trovärdiga förklaringar.
Går det då att hitta något stöd för de spekulationer om massiva metanutsläpp som presenteras i DN i paleoklimatologisk data? Jorden har varit lika varm under ett antal tillfällen historiskt som nu, bl a under medeltida värmeperioden (år 800-1300 AD) och postglacialtidens klimatoptimum (år 8000-5000 B.P.) och då borde man rimligtvis se några indikatorer på metanutsläpp i de isborrkärnor från t ex Grönland och Antarktis som används för att rekonstruera det historiska klimatet. Men (surprise, surprise) icke då. Det finns inga tecken på signifikanta ökningar av metankoncentrationer i denna data heller.
En annan artikel publicerad i G.R.L. av tyske forskaren G. Delisle visar att metanet i tundran över latitud N60° med all sannolikhet kommer att förbli lagrad där i minst 100 år till, även vid drastiska temperaturhöjningar under denna period. Delisle har använt en permafrost-temperaturmodell med 600 lager separerade minimum 10 cm från varandra, vilket ger en större upplösning och därigenom mer realistiska resultat. Dessutom räknar hans modell ned till 90 meters djup, i kontrast till tidigare modeller som endast räknade ned till 3 meter.
Återigen, som ofta inom dagens klimatforskning, har vi här en spekulativ "om, kanske, ifall" teori som inte stöds av vare sig observationer, nutida eller rekonstruerade, eller nyare och mer realistiska datormodeller. Men givetvis spelar sådana här små oegentligheter ingen roll i mediarapporteringen, huvudsaken är ju att förmedla att det pågår en klimatkatastrof oavsett om det finns vetenskapligt stöd för detta eller ej.
Frågan är givetvis berättigad eftersom den information som kan läsas i bl a DN den 15 September och i en modifierad version av artikeln den 22 september, baseras på förkortad klimatdata från 1979 och framåt, dvs det år då satellitmätningar började, vilket är ganska insignifikant ur klimatperpektiv där cyklerna har perioder på några tusen till hundratusentals år. Så dramatisk kanske det kanske påstås vara i relation till denna 28-åriga statistik, men att Nordvästpassagen är isfri har med all sannolikhet inträffat många gånger tidigare.
Att skepp har seglat genom Nordvästpassagen finns det också exempel på i modern tid, exempelvis Roald Amundsen 1902-04 och skeppet St. Roch 1940-42.
Kan denna isminskning bero på den globala uppvärmningen? Medan istäcket på norra halvklotet ligger på rekordlåga 2.92 Mkm² (millioner kvadratkilometer) så närmar sig södra halvklotets istäcke det föregående rekordet på 16.06 Mkm² och täcker f.n. en yta på 15.91 Mkm².
För att få en bättre uppfattning om vad det är som sker så kan man titta på avvikelsedata för Norra respektive Södra halvklotets (NH resp. SH) istäcke. Det framgår då ganska tydligt att samtidigt som NH:s istäcke uppvisar en tydligt nedåtgående trend så är SH oförändrat sedan 1979.
Norra halvklotet (klicka för större bild):
Södra halvklotet:
Skulle avsmältningen på NH orsakas av en global uppvärmning så är den synnerligen diskriminerande mot södra halvklotet istäcke. En mer trolig förklaring är att naturliga variationer i havsströmmarna gör att varmare vatten tillförs området (nämns också i DN-artikeln den 22 september) och orsakar avsmältningen på NH, vilket också indikeras av denna SST anomalikarta (SST=Sea Surface Temperature):
Avsmältning på polerna inträffar för övrigt varje sommar i varierande grad (och är givetvis helt naturlig) men är alltså för NH betydligt kraftigare i år med 27% mindre istäcke än senaste rekordåret 2005. Ovanligt? Det vet vi inte och kan inte veta med den information som finns tillgänglig. Oroande? Knappast, detta har mer signaturen av en isolerad cyklisk klimathändelse snarare än att vara någonting orsakat av en global uppvärmning.
Uppdatering: På den förträffliga animationen nedan från NSDIC kan man se säsongvariationerna i Arktis istäcke 1979-nutid
