skip to main |
skip to sidebar
Variationer i TSI (Total Solar Irradiance, alltså solinstrålningen) har enligt IPCC haft en marginell effekt på klimatet de senaste 30 åren, uppskattat till endast 10% av den totala klimatpåverkan.
TSI mäts bl a med satellitburna instrument men kan även rekonstrueras genom att använda solmagnetiska mätningar vid markytan. Ett av satellitexperimenten som mäter TSI heter ACRIM, Active Cavity Radiometer Irradiance Monitor. ACRIM är i sin tur uppdelad i tre underserier, ACRIM1 för perioden 1978-1989 och ACRIM2 och 3 för perioden 1991-nu. De olika versionerna beror på byte av satellit och mätinstrument.
Mellan ACRIM1 och 2 finns en två år lång lucka i mätserien som går under benämningen ACRIM gap. Det finns även en markant skillnad i TSI innan och efter luckan där nivån faller från 1370 till under 1366 W/m² på två år, en abrupt och till synes onaturlig förändring som förmodligen har orsakats av skillnader i mätinstrumenten.
ACRIM är en av de mätserierna som användes av IPCC när de kom fram till sina slutsatser att solen har haft obetydlig inverkan på klimatutvecklingen de senaste decennierna. Bland annat därför bjöds inga skeptiska solforskare in till klimatkonfenrensen som hölls i Köpenhamn nyligen, IPCC och den mer alarmistiska falangen har ju redan svaret på allt så varför ödsla tid?
Grafiken nedan visar data från ACRIMs webbsida, luckan och nivåskillnaden mellan ACRIM1 och 2 (blå kurva) är uppenbar:
Här är vad solforskarna på ACRIM har att säga om solens inverkan på klimatet:
TSI proxies during the past 400 years and the records of surface temperature show that TSI variation has been the dominant forcing for climate change during the industrial era. The periodic character of the TSI record indicates that solar forcing of climate change will likely be the dominant variable contributor to climate change in the future.
I en studie som nyligen publicerades i GRL av forskarna Nicola Scafetta (Duke University) och Richard C. Willson (ACRIM) kalibrerades ACRIM datan före och efter luckan. Man rekonstruerade även gapet mellan mätserierna genom en solmagnetfältsproxy (måste sägas 10 ggr snabbt) som alltså består av mätningar gjorda vid markytan.
Den kalibrerade TSI-kurvan ser ut såhär:
Resultatet av kalibreringen och rekonstruktionen visar att TSI de senaste decennierna har ökat så pass mycket att det enligt författarna kan förklara en signifikant del av den observerade uppvärmningen. Ökningen mellan solminima 1986 och 1996 är beräknad till mellan 0.033% och 0.037% per årtionde vilket är rejält mycket i sammanhanget.
Scafetta och Willsons slutsatser:
This finding has evident repercussions for climate change and solar physics. Increasing TSI between 1980 and 2000 could have contributed significantly to global warming during the last three decades [Scafetta and West, 2007, 2008]. Current climate models [Intergovernmental Panel on Climate Change, 2007] have assumed that the TSI did not vary significantly during the last 30 years and have therefore underestimated the solar contribution and overestimated the anthropogenic contribution to global warming.
Men allt det här spelar givetvis ingen roll och kommer såklart aldrig att rapporteras i media. Vad som är viktigt är att Rajendra Pachauri och IPCC redan har konstaterat att uppvärmningen till största delen är onaturlig. Det är politiskt fastställt att vi har skulden och jag har svårt att se hur någon forskning skulle kunna bevisa motsatsen.
Källor:
GRL, Scafetta & Willson: ACRIM-gap and TSI trend issue resolved using a surface magnetic flux TSI proxy model (artikeln kan ibland kommas åt sena kvällar, annars krävs prenumeration)
Roger Pielke Sr. blogg: Climate Science
Medan klimatdesinformationskampanjen fortsätter i media, där varenda vindfluktuation på mer än 1 m/s numer kan tillskrivas AGW, så ägnar vi oss istället åt att titta närmare på klimatmodeller och klimatindikatorer och hur dessa står sig mot varandra. Idag har turen kommit till havens värmeinnehåll, den kanske viktigaste klimatindikatorn av alla.
Världens hav dämpar klimatsvängningar genom att buffra mer än 90% av värmen i klimatsystemet. Detta, säger konsensusgänget, maskerar uppvärmningen som människan orsakar. Genom att mäta energiinnehållet ned till ca 700m djup bör man därför få en bra indikator på dels hur klimatet har utvecklats och dels vartåt det är på väg. Stort energiinnehåll exempelvis kan indikera att atmosfären har värmts upp under en längre period och denna energi, säger koncensusgänget, kommer så småningom att frigöras igen vilket leder till ännu kraftigare uppvärmning i framtiden.
James Hansen på NASA/GISS har givetvis modellerat detta och följde upp det hela med att publicera ett papper i Science 2005. Hansens simulationer räknade med en global uppvärmningstakt på 0.6 W/m² per år och man kunde producera denna fina graf som tycks korrelera alldeles utmärkt med observationerna för perioden 1993-2003:
Hansen drog några långtgående slutsatser av denna korrelation, bl a att globala värmeöverskottet vid årtiondets slut (ca år 2010 alltså) skulle vara 0.85 W/m². I det här räknade man s.k. forcings på 3.05 W/m² av växthusgaser, 0.22 W/m² av solen och en negativ forcing på -1.39 W/m² pga aerosoler. Enligt Hansens beräkningar, precis som IPCC:s, var det människans utsläpp av växthusgaser som orsakade största delen av uppvärmningen.
Hur gick det då sedan, kanske någon frågar sig. Mätdata på havens värmeinnehåll för 2008 har nu släppts och i grafen nedan, där vi startar om basvärdet på noll, ser vi hur kvalificerade Hansens spådomar har varit efter år 2003:
Vidare ord är egentligen överflödiga. Koncesus kommer förmodligen att jämra sig över att mätperioden 2003-2008 är för kort men det är ändå anmärkningsvärt att för att komma ikapp Hansens prognoser så krävs det nu en uppvärmningstakt på 1.5 W/m²/år de resterande fyra åren fram till 2012, 2,5 gånger högre än de 0.6 W/m²/år som Hansen räknade med 2005. Att något sådan uppvärmning håller på att hända i verkliga världen finns det givetvis inga somhelst indikationer på.
Mer ingående om Hansen vs. verkligheten, inklusive fler studier och sparade konversationer mellan Pielke/Christy och Hansen, finns på Roger Pielke Sr.:s blog Climate Science.
Referenser:
Science/Hansen et al 2005: Earth’s Energy Imbalance: Confirmation and Implications [PDF]
Det lär krypa i skinnet på alla klimatalarmister när dom läser detta. Nya rön som i dagarna presenterades i Geographical Research visar nämligen att solens cykler har stor effekt på klimatet. Bland de cykler som undersöktes i studien var den 11-åriga solfläckscykeln, den 22-åriga magnetfältscykeln och den ca 88-åriga Gleissbergcykeln vilka jämfördes med nederbördsdata för Australien från 1870 och framåt.
Huvudförfattaren Robert G. V. Baker på School of Environmental Studies, University of New England i Australien, fann att Southern Oscillation Index och de variationer i nederbörd som har uppmätts det senaste årtiondet har stora likheter med data från perioden 1914-1924.
De observerade förändringarna i klimatmönster, exempelvis den långvariga torkan som har drabbat Australien, kan samtliga kopplas till solvariationer som påverkar SOI och har enligt studien ingenting med växthuseffekten att göra.
Professor Baker säger i en kommentar på ScienceDaily.com:
The interaction between the directionality in the Sun’s and Earth’s magnetic fields, the incidence of ultraviolet radiation over the tropical Pacific, and changes in sea surface temperatures with cloud cover – could all contribute to an explanation of substantial changes in the SOI from solar cycle fluctuations. If solar cycles continue to show relational values to climate patterns, there is the potential for more accurate forecasting through to 2010 and possibly beyond.
Det är också uppfriskande att se att University of New England dedikerar en hel avdelning till forskning om solens påverkan på klimatet. På UNE:s hemsida hittar vi exempelvis följande citat:
The behaviour of the Sun, as the engine that drives the Earths climate system, therefore is argued to be an essential ingredient in any robust modelling of global warming and climate change.
Så var det med den konsensusen...och "klimatförändringarna"...
Källor:
ScienceDaily.com: artikel
Baker et al. Exploratory Analysis of Similarities in Solar Cycle Magnetic Phases with Southern Oscillation Index Fluctuations in Eastern Australia.
University of New England: hemsida
[Uppdaterad 2008-09-24 kl. 09:21]
Lite sammanställning av NASA:s telekonferens idag om solens tillstånd och de data man har samlat in med satelliten Ulysses (med reservation för ev. felaktigheter då detta skrevs under telekonferensen).
- Nuvarande solminima är ovanligt mht data insamlat med satelliter och markinstrument de senaste 50 åren, dock inte ovanlig sett över de senaste 200 åren.
- Heliosfären (solvinden) är ovanligt svag, bekräftas av elektrondensitet- och temperaturmätningar som har jämförts med data från 1994-95.
- Oklart om fortsatt utveckling, dvs hur framtida solcykler kommer att se ut men solen är just nu extremt inaktiv. Prognoser som bygger på empiriska modeller är förmodligen inte mycket att lita på.
- Nytt Maunder minimum dock inte särskilt troligt.
- Rymdfärder utanför jordens magnetosfär (till månen, Mars etc.) inte att rekommendera i nuläget pga ökad risk för kraftiga utbrott av kosmisk strålning från solen (färre men 20% kraftigare och dödligare utbrott).
- Kosmiska strålning som inte kommer från solen ökar nu också pga heliosfärens försvagade tillstånd (se Svensmark teori och nedan)
- Ingen av forskarna vågade göra kopplingar mellan detta ovanliga solminima med nuvarande klimatutvecklingen ("vi är inga experter","klimatet påverkas inte av 11-åriga cykler" blah blah blah) . Dock medgav en av forskarna att koppling finns mellan avkylning och utdragna perioder av solinaktivitet, exempel som gavs var Maunder minimum.
- Två av forskarna ville inte ta ställning till kopplingen mellan solens tillstånd och klimatfrågan och avböjde att svara på journalistens fråga.
Vi vet nu alltså med säkerhet att solens nuvarande grad av inaktivitet är något som inte har inträffat under modern tid. Den globala temperaturutvecklingen - som enligt AGW-teorin borde fortsätta uppåt de närmaste 10-15 åren - blir nu mer än någonsin intressant att följa.
NASA:s pressrelease om solminimat finns här.
Läsvärt papper av Jasper Kirby, CERN, publicerat i Surveys in Geophysic i mars detta år, som till fullo stöder Henrik Svensmark teori om koppling mellan kosmisk strålning och långskaliga klimatvariationer:
Cosmic Rays And Climate
