Orkan 2009

Ett säkert vårtecken är årets orkanprognoser och en av dom genom åren mest tillförlitliga prognosmakarna är "klimatförnekaren" William Gray och Phil Klotzbach på Colorado State University.

I sin årliga april-prognos har Gray & Klotzbach reviderat siffrorna från december och sänkt förväntat antal tropiska cykloner från 14 till 12 varav 6 av dessa förväntas uppnå orkanstyrka. 2 av orkanerna riskerar att bli kraftiga vilket innebär kategori 3 eller högre på Saffir-Simpson skalan.




Ackumulerad cyklonenergi (ACE index) förväntas hamna på 100 vilket är något över Atlantens klimatologiska medelvärde 1950-2000 (96.1) och något under det mer uppdaterade medlet 1981-2007 (104) som anges på COAPS hemsida. ACE-index visar oss hursomhelst att vi nu är inne i en period med fortsatt vikande och signifikant lägre orkanaktivitet, något som understryker att orkanaktiviteten varierar enligt naturliga cykler och går stick i stäv med AGW-alarmisternas varningar om nära förestående undergång.



Orsaken till den sänkta prognosen är enlig Gray vattentemperaturerna. Atlantens ytvatten är förnärvarande kallare än motsvarande tid föregående säsonger vilket, om trenden håller i sig, kommer att påverka orkanbildningen. Dessutom förväntas en svag El Niño bildas senare under året och detta har i vissa fall hämmat orkanbildning beroende på att den vertikala vindskjuvningen ökar i det område där orkaner bildas.

Som alltid är det intressant att jämföra förra årets prognos med facit. Gray & Klotzbachs prognos utgiven i april 2008 såg ut som följande (facit inom parentes):

-15 namngivna tropiska stormar (16)
-Varav 8 orkaner (8)
-Varav 4 kategori 3 eller högre (5)
-ACE index 150 (144.5)

NOAA:s motsvarande prognos som utgavs i maj 2008 (notera dock hur NOAA "fegar" med intervall):

-12-16 namngivna tropiska stormar (16)
-Varav 6-9 orkaner (8)
-Varav 2-5 kategori 3 eller högre (5)
-ACE index 100-210 (144.5)

Källor:
News-Daily: artikel
Colorado State University: Gray & Klotzbach orkanprognos april 2009

Australiens torka, och boven är...

...Indiska Oceanens Dipol!

Sedan 1995 har Australien och i synnerhet den sydöstra delen varit utsatt för en långvarig torka som går under benämningen Big Dry. Ett forskarteam har nu skickat in sina rön för publicering i Geophysical Research Letters om orsaken bakom denna och andra långvariga torrperioder.

Teamet, lett av huvudförfattaren Caroline Ummenhofer, har hittat en länk mellan en havsoscillation som kallas Indian Ocean Dipole och nederbörden i Australien. IOD liknar ENSO (alltså El Nino/La Nina) på det sätt att den har en varm (positiv) , kall (negativ) och neutral fas.

Enligt studien har IOD signifikant påverkan på hur mycket nederbörd som faller över Australiens sydöstra delar och indikationerna är att IOD:s påverkan är större än ENSO:s;

Neutral eller positiv IOD ger lägre än normal nederbörd och samma gäller för positiv ENSO. Negativ IOD ger å sin sida konsistent mer nederbörd. Under samtliga långa torrperioder förra seklet så var IOD neutral eller positiv samtidigt som ENSO under motsvarande perioder kunde variera.


Faserna för IOD (röd) och ENSO (blå) samt nederbörd. De grå fälten markerar perioder med nederbörsunderskott.

Avsaknad av negativ IOD nu har pågått sedan 1995, dvs när Big Dry inleddes, och forskarna har hittat samma mönster under torrperioderna Federation drought (1895-1902) och World War II drought (1937-1945).


Typiska nederbördsmönster för Australien under rena IOD år, dvs utan ENSO-påverkan. Vänster bild visar positiv IOD och höger bild negativ IOD. Läget idag motsvaras av bilden till vänster.

Otaliga är de gånger som diverse extrema torrperioder har sagts bero på den globala uppvärmningen och Australien är synnerligen inget undantag då landet ofta drabbas av torka. Big Dry har av många AGW-troende skyllts på uppvärmningen genom argumentet att torkan fortsatte trots att ENSO har gått över i en mestadels negativ fas under de senaste åren. Ummenhofer et al:s studie visar nu alltså att påverkan av ENSO inte är så dominant som man tidigare trodde, utan att det finns andra faktorer som bättre kan förklara orsakerna till den långvariga torkan.

Relaterat klimatsvammel: Solens magnetfält styr klimatparametrar

Referenser:
Ummenhofer et al: What causes Southeast Australia's worst droughts? [Preprint PDF]

The Australian: Artikel
DN: Artikel, Artikel2
SvD: Artikel, Artikel2

Solens magnetfält styr klimatparametrar

Det lär krypa i skinnet på alla klimatalarmister när dom läser detta. Nya rön som i dagarna presenterades i Geographical Research visar nämligen att solens cykler har stor effekt på klimatet. Bland de cykler som undersöktes i studien var den 11-åriga solfläckscykeln, den 22-åriga magnetfältscykeln och den ca 88-åriga Gleissbergcykeln vilka jämfördes med nederbördsdata för Australien från 1870 och framåt.



Huvudförfattaren Robert G. V. Baker på School of Environmental Studies, University of New England i Australien, fann att Southern Oscillation Index och de variationer i nederbörd som har uppmätts det senaste årtiondet har stora likheter med data från perioden 1914-1924.

De observerade förändringarna i klimatmönster, exempelvis den långvariga torkan som har drabbat Australien, kan samtliga kopplas till solvariationer som påverkar SOI och har enligt studien ingenting med växthuseffekten att göra.

Professor Baker säger i en kommentar på ScienceDaily.com:

The interaction between the directionality in the Sun’s and Earth’s magnetic fields, the incidence of ultraviolet radiation over the tropical Pacific, and changes in sea surface temperatures with cloud cover – could all contribute to an explanation of substantial changes in the SOI from solar cycle fluctuations. If solar cycles continue to show relational values to climate patterns, there is the potential for more accurate forecasting through to 2010 and possibly beyond.

Det är också uppfriskande att se att University of New England dedikerar en hel avdelning till forskning om solens påverkan på klimatet. På UNE:s hemsida hittar vi exempelvis följande citat:

The behaviour of the Sun, as the engine that drives the Earths climate system, therefore is argued to be an essential ingredient in any robust modelling of global warming and climate change.

Så var det med den konsensusen...och "klimatförändringarna"...

Källor:
ScienceDaily.com: artikel

Baker et al. Exploratory Analysis of Similarities in Solar Cycle Magnetic Phases with Southern Oscillation Index Fluctuations in Eastern Australia.

University of New England: hemsida

UAH satellitdata maj: Fortsatt kallras

The University of Alabama in Huntsville har nu publicerat temperaturdata för maj och trenden på avvikelsen detta år är, efter en marginell uppgång i april månad, forsatt negativ.

Maj 2008 hade ett temperaturunderskott på -0.17°C, näst kallaste månaden sedan januari år 2000 då underskottet var på -0.19°C. Senaste gången maj var kallare globalt var 1992 (-0.18°C) och maj för året därefter är likvärdigt med årets maj månad.

Globala trenden på uppvärmningen är förnärvarande +0.13°C/årtionde, alltså lägre än april månads +0.14°C/årtionde och signifikant lägre än IPCC:s klimatmodellerade +0.2°C/årtionde.

Det blir allt svårare att urskönja den globala uppvärmningen i satellitdatan

Noterbart i maj-siffrorna är att tropikerna nu har ett temperaturunderskott på hela -0.58°C, lägre än både mars (-0.54°C) och april (-0.50°C). Senaste gången en sammanhängande serie med så stora underskott noterades var 1988, det vill säga 20 år sedan.

1988 var liksom 2008 ett La Nina år med skillnaden att ENSO då gick in i en kall fas i april månad och kulminerade i november samma år med ett underskott på ytvattentemperaturen på -2.24°C. Årets La Nina som började år 2007 kulminerade i februari månad detta år med ett underskott på -2.10°C, alltså inte fullt lika kraftig som motsvarigheten 1988.

La Nina för maj månad 2008 (medel av 21 dagar) ger ett underskott på -0.63°C och trots den positiva trenden så fortsätter alltså temperaturraset i tropikerna och även globalt.

Nino 3.4 index har positiv trend sedan februari 2008

Man kan därmed ställa sig frågan om det globala kallras vi upplever just nu kan ha någonting att göra med det stora gula klotet på himlen som, trots ordspråket, inte har några fläckar alls just nu och som enligt IPCC har en maximal klimatpåverkan på ca 12%?

Källor:
UAH temperaturdata
KNMI Climate Explorer (Nino 3.4)

UAH:s temperaturdata, januari

UAH har nu uppdaterat sina temperaturmätningar med årets första månad. Mätningarna stämmer väl överrens med RSS data som uppdaterades för några dagar sedan, -0.044° för UAH respektive -0.08° för RSS för januari månad. (Länk till UAH data).

Jämförelse RSS och UAH temperaturdata

RSS och UAH temperaturdata med säsongsvariationerna utjämnade

Dekadala trenden är nu +0.14° för UAH och +0.18° för RSS. Noterbart i UAH mätserie är att södra halvklotets trend nu ligger på fjuttiga +0.07°.

Båda mätserierna placerar januari 2008 som den andra kallaste månaden detta sekel, endast slaget av januari år 2000. I sammanhanget kan det vara värt att notera att både 1999/2000 och 2007/2008 var La Nina-år. Utan att dra förhastade eller alltför spekulativa slutsatser, jämför man lägsta NINO3.4 index för respektive period med temperaturavvikelsen under samma period så blir det extra tydligt att den underliggande globala temperaturen inte har rört sig speciellt mycket sedan början på detta sekel.





Slutligen, i RSS mätserie har temperaturen under de senaste sex månaderna förändrats -0.334° medans UAH visar -0.449°. En ganska drastisk förändring med andra ord.