skip to main |
skip to sidebar
Ett säkert vårtecken är årets orkanprognoser och en av dom genom åren mest tillförlitliga prognosmakarna är "klimatförnekaren" William Gray och Phil Klotzbach på Colorado State University.
I sin årliga april-prognos har Gray & Klotzbach reviderat siffrorna från december och sänkt förväntat antal tropiska cykloner från 14 till 12 varav 6 av dessa förväntas uppnå orkanstyrka. 2 av orkanerna riskerar att bli kraftiga vilket innebär kategori 3 eller högre på Saffir-Simpson skalan.
Ackumulerad cyklonenergi (ACE index) förväntas hamna på 100 vilket är något över Atlantens klimatologiska medelvärde 1950-2000 (96.1) och något under det mer uppdaterade medlet 1981-2007 (104) som anges på COAPS hemsida. ACE-index visar oss hursomhelst att vi nu är inne i en period med fortsatt vikande och signifikant lägre orkanaktivitet, något som understryker att orkanaktiviteten varierar enligt naturliga cykler och går stick i stäv med AGW-alarmisternas varningar om nära förestående undergång.
Orsaken till den sänkta prognosen är enlig Gray vattentemperaturerna. Atlantens ytvatten är förnärvarande kallare än motsvarande tid föregående säsonger vilket, om trenden håller i sig, kommer att påverka orkanbildningen. Dessutom förväntas en svag El Niño bildas senare under året och detta har i vissa fall hämmat orkanbildning beroende på att den vertikala vindskjuvningen ökar i det område där orkaner bildas.
Som alltid är det intressant att jämföra förra årets prognos med facit. Gray & Klotzbachs prognos utgiven i april 2008 såg ut som följande (facit inom parentes):
-15 namngivna tropiska stormar (16)
-Varav 8 orkaner (8)
-Varav 4 kategori 3 eller högre (5)
-ACE index 150 (144.5)
NOAA:s motsvarande prognos som utgavs i maj 2008 (notera dock hur NOAA "fegar" med intervall):
-12-16 namngivna tropiska stormar (16)
-Varav 6-9 orkaner (8)
-Varav 2-5 kategori 3 eller högre (5)
-ACE index 100-210 (144.5)
Källor:
News-Daily: artikel
Colorado State University: Gray & Klotzbach orkanprognos april 2009
Beroende på hur man tolkar historisk orkandata så får man stora skillnader i projektioner om orkanernas framtida utveckling, dvs hur antalet kommer att variera om den globala temperaturen fortsätter att stiga.
Gabriel A. Vecchi på NOAA med kollegor på universiteten i Wisconsin och Miami har i en ny studie publicerad i Science gett sig på att göra projektioner baserade på två olika tolkningar av observationsdata för de senaste 50 åren och får - givetvis - två vitt skilda utgångar.
Hypotes 1 i Vecchi et al:s studie innebär att orkanbildningen endast styrs av ytvattentemperaturen (SST) i Atlanten, med andra ord har SST på omgivande hav ingen påverkan på orkanbildningen. I detta scenario, där absolut SST är relevant, ökar antalet orkaner i framtiden så pass att den lägsta årliga frekvensen år 2100 ligger i linje med år 2005 som var något av ett rekordår sedan vädersatellitövervakning påbörjades.
I hypotes 2 å andra sidan antar man att SST i omgivande tropiska vatten har påverkan på orkanbildningen i Atlanten. I detta scenario, där relativ SST är det som räknas, sker ingen nämnvärd förändring i orkanfrekvensen.
Forskarna har även undersökt vilken av hypoteserna som bäst stämmer med den verkliga världen och föga överraskande kommit fram till att teori, modeller och observationer samtliga talar för att hypotes 2 är den korrekta:
The team further argues that the consistency between theory, numerical models, and historical observations offers compelling evidence that the ‘relative’ SST hypothesis is more accurate and provides a better framework for projections of future changes in hurricane activity.
Vecchi, även medförfattare till Thomas Knutsons papper från tidigare i år där det konstaterades att reviderade datormodeller inte visade på någon förändring i framtida orkanaktivitet, har med denna studie i praktiken spikat igen kistan för de alarmister som gång på gång har hävdat att global uppvärmning leder till fler orkaner.
Så här i Halloween-tider är jag dock ganska övertygad om att så fort nästa stora orkan drabbar ett större antal människor så kommer detta dammiga gamla argument att dras upp ur kistan av vår kära klimat-zombie Erland Källén.
Källor:
Pressrelease; It’s Relative: Contrasting Hurricane Theories Heat Up
Vecchi et al, Science: Whither Hurricane Activity?
Tom Knutson et al: Simulated reduction in Atlantic hurricane frequency under twenty-first-century warming conditions [PDF]
Relaterat inlägg: NOAA: Global uppvärmning förvärrar inte orkaner
Argumentet att varmare klimat leder till fler stormar är en av klimatalarmisternas stöttepelare i deras jakt på att omvända jordens befolkning till eko-socialistiskt leverne. Som så ofta är fallet har dylika argument svagt eller oftast inget stöd i datan utan är enbart baserade på ovaliderade klimatmodellprodukter.
Exempelvis pekar ny forskning på att orkaner och tropiska cykloner vare sig har eller kommer att bli fler eller mätbart starkare (se tidigare inlägg här och här) och en rekonstruktion av Europas vindar 130 år bakåt i tiden har visat att medelvindhastigheten är lägre idag än den var förr i tiden (se Climate Dynamics 2007 - European storminess: late nineteenth century to present).
Men, alarmisterna bör ges "credit" när så är befogat även om - som i det här fallet - utgången i slutändan kan bli diametralt motsatt till vad dom varnar för.
En ny studie gjord av NASA Goddard Space Flight Center i sammarbete med Woods Hole Oceanographic Institution samt Arctic and Antarctic Research Institute i Ryssland visar att antal stormar över Arktis under åren 2000-2006 var fler än under perioden 1950-1979, något som i studien kopplas till varmare hav.
Rekonstruktion av stormarnas antal och rörelsemönster, förr och nu
Att antal stormar har ökat har lett till att maxhastigheten på transporten av sjöis i den s.k. transpolära driften under den analyserade 56-års perioden har ökat, sommartid från 20 till över 60 cm/sekund och vintertid från 15 till 50 cm/sekund. Sjöisen rör om havet vilket leder till signifikant ökad mixning av de övre vattenlagren, vilket i sin tur leder till ökad konvektion (värmetransport) mellan olika lager och skapar en generell instabilitet.
Havet runt Arktis blir genom denna process kapabel att ta upp mer koldioxid från atmosfären. Vi får med andra ord en negativ återkoppling till det varmare klimatet - en naturlig regulator som förhindrar att klimatet löper amok ("tipping points").
Årligen står Jordens hav för ungefär 30% av det naturliga koldioxidupptaget, människans koldioxidutsläpp ligger på ca 3% av de naturliga utsläppen varav ca 40% av dessa tas upp av naturen.
Man skulle alltså kunna spekulera i att om Arktis hav ökar koldioxidupptaget med någon eller några procent under de kommande 50-100 åren samtidigt som vi drastiskt minskar koldioxidutsläppen kan vi få problem av långt värre natur än en global uppvärmning!
NASA-studiens huvudförfattare, Sirpa Häkkinen på Goddard SFC, säger följande i en kommentar:
Although it remains to be seen how this may ultimately play out in the future, the likelihood this increasing trend and link between storminess and ice drift could expand the Arctic's role as a sink for extracting fossil fuel-generated carbon dioxide from the air is simply fascinating. If it unfolds in the way we suppose, this scenario could, of course, affect the whole climate system and its evolution.
Oavsett vad dom egentliga konsekvenserna av denna upptäckt blir så kan vi återigen konstatera att det här med bli "klimatsmart" - dvs våra kunskaper om hur de klimatstyrande processerna hänger ihop - är vi ljusår ifrån att uppnå.
Källa:
NASA Study Finds Rising Arctic Storm Activity Sways Sea Ice, Climate
Nya rön från amerikanska NOAA visar att global uppvärmning inte kommer att orsaka fler och kraftigare orkaner.
Tom Knutson på NOAA fluid dynamics lab och huvudförfattare till den nya studien som publicerades i söndags, säger att hans resultat går emot den allmänt vedertagna uppfattningen att vi redan har observerat en dramatisk förhöjning i atlantisk orkanaktivitet som resultat av den globala uppvärmningen. (tag notis Al Gore!)
Den allmänt vedertagna uppfattningen är i det här fallet är givetvis den tillhörande IPCC:s koncensus-gäng. Kritiska forskare har å sin sida länge hävdat att något samband inte existerar och att de observerade variationerna i orkaners frekvens och styrka beror på naturliga multidekadala klimatvariationer, något som har rapporterats på denna blogg ett antal gånger tidigare.
Orkanen Frances på ingång mot Karibiska öarna år 2004
Enligt Tom Knutsons regionala klimatmodell kommer antal orkaner att minska i antal med 18% fram till slutet av detta århundrade samtidigt som antalet kraftiga orkaner minskar med 8%. Netto av detta blir därmed en marginell ökning av antal kraftiga orkaner.
Antal orkaner som når land kommer att minska med hela 30% pga förändrade vindmönster, och antal tropiska stormar, dvs cykloner som ej uppnår orkanstyrka, beräknas minska med 27%. Orkanerna blir även blötare i framtiden med i snitt 37% mer nederbörd inom en radie av 50 km från orkanens centrum, samtidigt som medelvindhastigheten per orkan ökar med 2%.
Knutson är en av dessa (f.d.?) alarmister som regelbundet har varnat för effekterna av global uppvärmning. Han är också en av de forskare som, i likhet med James Hansen på NASA/GISS, hävdade att Bush-regeringen censurerade hans klimatforskning.
Dessvärre verkar Knutson nu, när hans forskning går emot koncensus, inte vilja stå för sina resultat utan hävdar i pressmeddelandet på NOAA:s hemsida (länk nedan) att hans rön är i linje med IPCC:s, något som definitivt motsägs av både hans resultat och andra forskares reaktioner.
Knutsons studie har nämligen fått vissa utvalda forskare att hoppa högt; Kerry Emanuel på MIT säger att Knutsons modellresultat är bevisligen felaktiga, trots att han själv nyligen publicerade en studie som går i linje med Knutsons (artikel). Kevin Trenberth, fd huvudförfattare på IPCC och ökänd alarmist, säger helt enkelt att allt är så fel som det kan bli.
Chris Landsea, forskaren som hoppade av IPCC i protest mot ovannämnda Kevin Trenberth, säger däremot att Knutsons resultat är helt i linje med det som hela tiden har hävdats från kritikerhåll.
Själv anser jag, konsistent som jag är, att detta är ytterligare en klimatmodell-produkt som bör tas med en rejäl nypa salt.
Det verkar dock som ett potentiellt problem för klimatalarmisterna har börjat uppenbara sig på senare tid; Vi klimatrealister har generellt och konsistent haft rätt i att observationerna inte stödjer den alarmistiska slutledning som IPCC framför. Senaste tiden har dock även vissa av klimatmodellerna börjat svänga till vår favör. Snart finns det väl bara tro kvar...
Källa:
Pressrelease AP
Pressrelease NOAA
Dagens pappers-DN har en kort artikel i anknytning till rapporteringen om cyklonen som drog in över Burma häromveckan där vår käre "klimatexpert" (som inte verkar kunna någonting om klimatet) Erland Källén får komma till tals. Och ve och fasa, vad vore denna cyklon om inte kopplad till globala uppvärmningen!
Artikeln, skriven av Jan Malmborg (jan.malmborg@dn.se), inleds med texten "Den kraftiga cyklonen över Burma kan mycket väl bero på klimatförändringarna"
Sedan släpps Erland lös och säger bland annat att "Sedan 1970-talet har cyklonerna i tropiska vatten haft en signinfikant ökning, med mer än tiotals procent. Framför allt är det antalet som ökar. Kraftiga cykloner har alltid funnits men de blir fler."
Som den "klimatexpert" han är garderar sig Erland med att det inte går att ge någon specifik förklaring till en enskild cyklon, men att tendensen är helt klar. Erland säger också att stigande havstemperaturer kan vara en förklaring till cyklonernas tidiga ankomst, men "...det kan också bero på förändrade monsunströmmar och skiftningar i vädersystemet El Nino/La Nina".
Med andra ord säger Erland absolut ingenting! Hela artikeln, vars rubrik lyder Cykloner allt vanligare, är fel redan där, och i övrigt ett enda okunnigt och spekulativt pladder.
Vi tar och analyserar Erlands påståenden.
Påstående: Antalet kraftiga cykloner ökar
Tittar man på ACE (ackumulerad cyklon-energi) globalt så är trenden solklar, globalt så har antalet kraftiga tropiska cykloner minskat sedan 1997. Ökningen från 1970-talet som Erland syftar på hade sin kulmen 1993. Sedan dess har trenden varit negativ. (källa)
Påstående: Antal tropiska cykloner totalt har ökat sedan 1970-talet
Tittar man på statistik sedan 70-talet så stämmer inte detta heller. Datan i grafen nedan sträcker sig visserligen bara till 2004 men återigen, kulmen för antal cykloner var i mitten på 90-talet och sedan dess är tendensen, som Erland mycket riktigt påpekar, helt klar. (källa)
Hur är det då med antal cykloner i just Bengaliska bukten, norra Indiska oceanen, dvs området där Burma ligger? Hmm, nej, inte heller här får Erland en delpoäng. (källa)
Men, undrar du kanske, har inte Erland ett enda rätt? Jo ett halvt rätt kan man säga. Det finns vissa indikationer på att cyklonerna i norra Indiska oceanen har blivit kraftigare på senare år. Men vare sig Erland eller de forskare som verkligen kan något om klimatet kan förklara varför, så spekulationer som de som återfinns DN-artikeln är just inget annat än rena spekulationer.
Några saker är dock glasklara; Haven har, tvärtemot vad Erland påstår, inte blivit varmare de senaste 5 åren (som rapporterades här) samt att det nu är ganska säkerställt att någon länk mellan tyfoner i Stilla havsområdet eller orkaner i Atlanten och den global uppvärmningen finns inte (artiklar här och här). Sannolikheten att detsamma gäller tropiska cykloner överallt annat i världen är gigantisk.
Av dessa anledningar finns det därför absolut ingen anledning för Erland, eller reportern Jan Malmborg för den delen, att försöka plocka poäng (dvs publicitet+sensationalistisk journalistik) på en naturkatastrof som har tagit död på mer än 22 000 100 000 människor. Om jag hade varit i deras skor skulle jag skämmas, kategori 5.
Uppdatering 8 Maj: Om cyklonen Nargis hade varit en Atlantisk orkan skulle den med sina ihållande vindhastigheter på 215 km/h varit en kategori 4 enligt Saffir-Simpson skalan.
Gray
För några veckor sedan skrev jag om en av de första orkanprognoserna som utfärdats för säsongen 2008. Teamet bakom just denna prognos, William Gray, som har gjort orkanprognoser i över 25 år, och hans adept Phil Klotzbach, riskerar nu att bli av med sina jobb.
Orsaken? Gray är en högljudd klimatskeptiker som inte skräder orden när han kritiserar klimatalarmistiska forskare. Uppenbarligen en alltför delikat situation för hans arbetsgivare Colorado State University som nu vill göra sig av med ett störande element, trots att Grays prognoser genom åren kvalitativt sett varit i absolut toppklass.
Detta är skamligt men egentligen inte överraskande, vi har sett ett antal tidigare exempel på hur klimatmaffian inte har några skrupler när det gäller att undanröja hinder. (artikel i Houston Chronicle)
Hör av dig till CSU och säg av du tycker om detta: info@atmos.colostate.edu
Semenov
Av en ren slump råkade jag på en artikel på New Scientist webbsida från 24 april vars titel lät minst sagt intressant; Arctic currents may be warming the world.
Enligt läsarkommentarer för en annan artikel var den ovan fullt tillgänglig på webbsidan en kortare stund, för att sedan skyfflas undan i ett hörn och bli betalartikel. För att läsa hela texten krävs alltså prenumeration men första stycket visar ändå vartåt det barkar;
There may be more to global warming than we thought. On top of the effect of human-made carbon emissions, natural changes in the warm ocean currents travelling to the icy north may be helping to heat up the entire northern hemisphere.
Efter lite Googlande hittade jag orginalpappret som är daterat december 2007 och publicerades i ryska journalen Izvestiya Atmospheric and Oceanic Physics. Författaren, Vladimir Semenov är verksam på Oboukhov Institute of Atmospheric Physics och konstaterar i sitt papper att norra halvklotets uppvärmning det senaste seklet i stort är orsakat av naturliga variationer och att en antropogen effekt kan bli svår att urskönja i datan.
Från abstraktet;
...
It is shown that variations in the mean air temperature in the Arctic region (within the latitudes 60°–90°N) during both the winter and summer periods can be described with a high accuracy by two spatial orthogonal modes of variability. For the winter period, these are the EOF related to the leading mode of variability of large-scale atmospheric circulation in the NH, the North Atlantic Oscillation, and the spatially localized (in the Arctic) EOF, which describes the Arctic warming of the mid-20th century.
....
On the whole, the results of analysis suggest a significant effect of natural climatic variability on air-temperature anomalies in the NH high latitudes and possible difficulties in isolating an anthropogenic component of climate changes.
Slutsatserna i denna studie tycks alltså förstärka teorin om att Nordatlantiska oscillationen (NAO) har en signifikant (dominerande) inverkan på klimatet och uppvärmningen för norra halvklotet, något som jag tog upp i ett tidigare inlägg.
Tyvärr är även Semenovs papper betalspärrat så om någon har läst hela så hör av dig.
Bill Gray och Phil Klotzbach på Colorade State University har nu släppt en av de första prognoserna för atlantiska orkansäsongen 2008. Prognosen lyder - Aktivitet väl över medel.
Att förutsättningarna för en aktiv orkansäsong är goda sägs bero på det relativt försvagade Azoriska högtrycket, att Atlantic Multidecadal Oscillation befinner sig i en positiv fas vilket ger varma ytvattentemperaturer i tropiska och norra atlanten, en La Nina som blir svag eller neutral, samt allmänna mönster av ytvattentemperaturer som har observerats vid tidigare aktiva säsonger.
Enligt teamet föreligger 69% risk att åtminstonde en stor orkan rör sig in över USA:s kustlinje, 45% risk att en stor orkan berör Florida och 44% risk att en stor orkan berör Mexikanska Golfkusten.
Aktivitetsmässigt beräknas säsongen bli 160% av det klimatologiska medelvärdet som är 9,6 namngivna stormar. Detta ska jämföras med år 2005 då motsvarande siffra var 275%.
Team Gray-Klotzbach:s facit för de senaste åren har inte varit så lysande;
-2005 förutspådde dom 7 orkaner varav 3 kraftiga (kategori 3+). Facit blev 15 orkaner/7 kraftiga.
-2006 lydde prognosen 9 orkaner/5 kraftiga och facit blev 5 orkaner/2 kraftiga.
-2007 slutligen var prognosen 9 orkaner/5 kraftiga och facit blev 6 orkaner/2 kraftiga.
Å andra sidan så har NOAA National Hurricane Center (NHC härefter), en av de andra organisationerna som gör orkanprognoser, inte varit särskilt mycket bättre. För 2007 exempelvis så förutspådde NHC 7-10 orkaner varav 3-5 kraftiga och facit på 6/2 är alltså helt utanför intervallet. Både 2005 och 2006 var kompletta missar.
Utöver antal orkaner så görs även prognoser på hur många namngivna tropiska stormar som kommer att bildas under säsongen. NHC, som även är den organisation som klassificerar och namnger alla atlantiska tropiska stormar och orkaner, förutspådde förra året 13-16 tropiska stormar medans team Gray-Klotzbach:s prognos var 17.
Facit för år 2007 blev 14 tropiska stormar men detta följdes av en hel del kritik från meteorloger mot NHC:s sätt att kategorisera stormar. Kritikerna, varav en f.d. chef för NHC, menade att organisationen hade förivrat sig med att kategorisera mellan 4 och 6 ordinära oväder som tropiska stormar, trots att kriterierna för detta inte var uppfyllda. Det är ju också ett sätt att putsa till sina siffror.... (artikel)
Utvecklingen av orkansäsongen 2008 blir - som alla andra år - spännande att följa. Lika spännande ska det bli att räkna hur många gånger media och miljöaktivister kommer att koppla varenda kategori 3-orkan som når land till den globala uppvärmningen. Orkanen Katrina är ju ett bra sådant exempel på hur media skapade en AGW-myt baserat på rena lögner och svammel. Än idag tror tyvärr många oinformerade människor att Katrina är ett bevis på hur människans aktiviteter orsakar kraftigare orkaner. Sorgligt men sant.
Hela prognosen i PDF-format
Jag är inte telepat men jag visste det ändå. Jag visste att DN skulle rapportera denna "nyhet " så fort jag hade läst den på annat håll. Denna nyhet som egentligen är samma gamla svammel som vi hört förut, om att temperaturökningen ligger bakom fler orkaner. DN:s artikel återfinns här och samma skåpmat på engelska här.
Lika tvärsäker som jag var på att denna nyhet skulle ploppa upp i DN, lika tvärsäker var jag också på att dom inte ens i förbigående skulle nämna en annan färsk studie, nu flera veckor gammal, som säger precis det motsatta.
I den studie jag pratar om, sponsrad av amerikanska NOAA, visar Chunzai Wang (NOAA) och Sang-Ki Lee (U. of Miami) att vid en global uppvärmning så ökar den vertikala vindskjuvningen mellan latitud 10°-20° nord. Detta är statiskt säkerställt. Kraftig vertikal vindskjuvning på dessa breddgrader mellan högre och lägre troposfären inhiberar orkanbildning och är med största sannolikhet orsaken till att det bildades färre än normalt orkaner säsongen 2007, snarare än kallare ytvattentemperaturer.
Wang et. al säger (upplockat via WorldClimateReport.org):
"The positive regression in the MDR*) indicates that global warming is associated with an increase of the vertical wind shear, thus inhibits atmospheric convection and disfavors the formation and development of Atlantic hurricanes."
*) MDR = Main Development Region
Läs mer om denna studie här där det även återfinns referenser och grafer. Tidningsartikel i South Florida Sun-Sentinel här.
Inne i orkanen Katrinas öga
Vidare har det sedan tidigare konstaterats att tyfoner inte kan kopplas till globala uppvärmningen, artikel om detta i engelska Telegraph.
Vad ska man säga om DN som inte har sagts tidigare? De börjar utan tvekan bli fruktansvärt utjatade med sin selektiva rapportering om klimatforskningen. Som tur är tror jag att alla som besitter åtminstonde en rudimentär intelligens tydligt ser vad DN håller på med - klimathysteri av den värsta möjliga sorten.
