Vädermodifikation

Dom är stora, fula och energi-ineffektiva. Dom stör visuellt och kan orsaka ohälsa om du råkar bo nära dom. Dom dödar fladdermöss utan beröring genom explosiv lufttryckssänkning som spränger djurets lungor, och slaktar fåglar i tusental. Välkommen till vindkraftens värld!

Att vindkraft är klimatvänligt har ju s.k. "miljövänner", klimatstollar och vindkraftslobbyn tvångsmatat oss med under flera år. Men ny forskning tyder på att detta kanske inte är hela sanningen.

I ett klimatmodellexperiment skapade forskaren Daniel Kirk-Davidoff en extremt stor virtuell vindkraftspark med 100m höga master och som täckte 23% av ytan i centrala USA och Kanada. Därefter analyserades effekterna som den artificiellt skapade ojämna ytan hade på atmosfären i en klimatmodell.

Kirk-Davidoff kunde se att mega-vindkraftsparken påverkade hela norra halvklotets luftcirkulation och orsakade förändringar i temperatur på ±1°C, sänkte vindstyrkan med 2-3 m/s, orsakade förändringar i molnighet och nederbörd samt - flera dagar senare - ändrade stormars rörelsebana med flera hundra kilometer. Kirk-Davidoff hade demonstrerat den s.k. fjärilseffekten i stor skala.

I kartan nedan är effekten på vindströmmarna på 993 mb tryckhöjd (ca 150-200 m) visualiserad. Rektangeln som täcker USA/Kanada representerar vindkraftsparken.


Nästa karta visar hur den globala temperaturen på 2 meters höjd har förändrats av mega-vindkraftsparker placerade i USA, Europa och Asien (inramade i svart).


En vindkraftspark som täcker 23% av USA:s yta är nog inte så realistisk, tänker många, vilket givetvis är helt korrekt. Men då ska man ha i åtanke att Kirk-Davidoff utformade experimentet avsiktligt på detta sätt för att lättare kunna observera störeffekterna av ojämna ytor. Om denna mega-vindkraftspark styckades i mindre bitar och spreds över norra halvklotet så skulle effekten kvarstå men vara mer kaosartad och svårare att urskönja i datan.

Exempelvis så pekar prognoser på att minst 15% av all energi år 2030 kommer komma från vindkraft och i USA kommer de landbaserade vindturbinerna i stort att placeras ut inom området som beskrivs ovan. En stor men fortfarande realistiskt dimensionerad vindkraftspark har potential att påverka mindre stormars rörelsebana och kan dessutom genom lävågor inducera vindskjuvning i högre luftlager. Vindskjuvning är en parameter som bidrar till att producera tornadogenererande åskmoln. Kort sagt, vindskjuvning är något man inte vill ha i centrala USA under tornadoperioden april-augusti. Områden som tidigare varit förskonade från tornadoutbrott kan i framtiden kanske räkna med kraftigt intensifierad aktivitet.

Variationerna är oändliga och hittills har man fullkomligt ignorerat att undersöka de möjliga effekterna av stora vindkraftsparker.

Som om detta inte var tillräckligt så finns det en annan studie av Göran Broström på Norska Meteorologiska Institutet som visar att de stora havsbaserade vindkraftsparkerna som är populära i Europa påverkar havsströmmarna. Det lokala marina djurlivet påverkas också kraftigt, bl a genom ökad algblomning. Även här har konsekvenserna aldrig utretts ordentligt.

Nu vet vi i alla fall vad nästa stora hysteri blir - Antropogen Vindkraftinducerad Klimatkatastrof.

Referenser:
D.B. Kirk-Davidoff 2009: Weather response to management of a large wind turbine array [PDF]
D.B. Kirk-Davidoff 2007: On the Climate Impact of Surface Roughness Anomalies [Abstract]
D.B. Kirk-Davidoff hemsida

G. Broström: On the influence of large wind farms on the upper ocean circulation [Abstract]

Webbsida med nyheter, mest riktad till vindkraftskeptiker: http://www.windaction.org

Arktis stormar

Argumentet att varmare klimat leder till fler stormar är en av klimatalarmisternas stöttepelare i deras jakt på att omvända jordens befolkning till eko-socialistiskt leverne. Som så ofta är fallet har dylika argument svagt eller oftast inget stöd i datan utan är enbart baserade på ovaliderade klimatmodellprodukter.

Exempelvis pekar ny forskning på att orkaner och tropiska cykloner vare sig har eller kommer att bli fler eller mätbart starkare (se tidigare inlägg här och här) och en rekonstruktion av Europas vindar 130 år bakåt i tiden har visat att medelvindhastigheten är lägre idag än den var förr i tiden (se Climate Dynamics 2007 - European storminess: late nineteenth century to present).

Men, alarmisterna bör ges "credit" när så är befogat även om - som i det här fallet - utgången i slutändan kan bli diametralt motsatt till vad dom varnar för.

En ny studie gjord av NASA Goddard Space Flight Center i sammarbete med Woods Hole Oceanographic Institution samt Arctic and Antarctic Research Institute i Ryssland visar att antal stormar över Arktis under åren 2000-2006 var fler än under perioden 1950-1979, något som i studien kopplas till varmare hav.

Rekonstruktion av stormarnas antal och rörelsemönster, förr och nu

Att antal stormar har ökat har lett till att maxhastigheten på transporten av sjöis i den s.k. transpolära driften under den analyserade 56-års perioden har ökat, sommartid från 20 till över 60 cm/sekund och vintertid från 15 till 50 cm/sekund. Sjöisen rör om havet vilket leder till signifikant ökad mixning av de övre vattenlagren, vilket i sin tur leder till ökad konvektion (värmetransport) mellan olika lager och skapar en generell instabilitet.

Havet runt Arktis blir genom denna process kapabel att ta upp mer koldioxid från atmosfären. Vi får med andra ord en negativ återkoppling till det varmare klimatet - en naturlig regulator som förhindrar att klimatet löper amok ("tipping points").

Årligen står Jordens hav för ungefär 30% av det naturliga koldioxidupptaget, människans koldioxidutsläpp ligger på ca 3% av de naturliga utsläppen varav ca 40% av dessa tas upp av naturen.

Man skulle alltså kunna spekulera i att om Arktis hav ökar koldioxidupptaget med någon eller några procent under de kommande 50-100 åren samtidigt som vi drastiskt minskar koldioxidutsläppen kan vi få problem av långt värre natur än en global uppvärmning!



NASA-studiens huvudförfattare, Sirpa Häkkinen på Goddard SFC, säger följande i en kommentar:

Although it remains to be seen how this may ultimately play out in the future, the likelihood this increasing trend and link between storminess and ice drift could expand the Arctic's role as a sink for extracting fossil fuel-generated carbon dioxide from the air is simply fascinating. If it unfolds in the way we suppose, this scenario could, of course, affect the whole climate system and its evolution.

Oavsett vad dom egentliga konsekvenserna av denna upptäckt blir så kan vi återigen konstatera att det här med bli "klimatsmart" - dvs våra kunskaper om hur de klimatstyrande processerna hänger ihop - är vi ljusår ifrån att uppnå.

Källa:
NASA Study Finds Rising Arctic Storm Activity Sways Sea Ice, Climate

Ny rapport om Arktis från NASA/JPL

Nu har det mer eller mindre bekräftats det som jag och många andra klimatskeptiker med mig trodde (se t ex inlägg från Oktober), nämligen att avsmältningen av is på Arktis till största delen inte kan tillskrivas den högst måttliga globala uppvärmningen som vi har haft de senaste hundra åren.

Ett team forskare från NASA rapporterade den 13 November att de nu har upptäckt en omsvängning i havscirkulation i Arktiska Oceanen vilken till fullo drivs av kända dekadala vindcirkulationsförändringar. Med andra ord och inte helt överraskande, en del av en naturlig process.

Ledaren för NASA-teamet, James Morrison säger:

Our study confirms many changes seen in upper Arctic Ocean circulation in the 1990s were mostly decadal in nature, rather than trends caused by global warming.

While some 1990s climate trends, such as declines in Arctic sea ice extent, have continued, these results suggest at least for the 'wet' part of the Arctic -- the Arctic Ocean -- circulation reverted to conditions like those prevalent before the 1990s

Det finns nu tre kända faktorer som signifikant har bidragit till uppvärmningen av Arktis och därigenom avsmältningen av is i modern tid; Vindmönster, industriellt sot (upp till 50%) och nu senast alltså bekräftade förändringar i vattencirkulationen. Sammantaget blir det inte många procent över åt stackars CO2 att leka med.

Detta samtidigt som FN:s generalsekreterare och huvudalarmisten Ban-Ki Moon besökte Antarktis (artikel här) i sin jakt på mer makt åt FN för att observera effekterna av den globala uppvärmningen. Ban-Ki kanske borde ha stannat på sitt kontor och läst på lite istället. Antarktis av alla ställen har haft en marginell avkylning sedan 1950 och hela -0.2°C sedan 1989. Det enda stället som på kontinenten som uppvisar uppvärmning är Antarktiska halvön som sticker ut från resterande delar av landmassan och är utsatt för både luft och vattenströmmar som kan förklara uppvärmningen.