Hansen och de sju haven

Medan klimatdesinformationskampanjen fortsätter i media, där varenda vindfluktuation på mer än 1 m/s numer kan tillskrivas AGW, så ägnar vi oss istället åt att titta närmare på klimatmodeller och klimatindikatorer och hur dessa står sig mot varandra. Idag har turen kommit till havens värmeinnehåll, den kanske viktigaste klimatindikatorn av alla.

Världens hav dämpar klimatsvängningar genom att buffra mer än 90% av värmen i klimatsystemet. Detta, säger konsensusgänget, maskerar uppvärmningen som människan orsakar. Genom att mäta energiinnehållet ned till ca 700m djup bör man därför få en bra indikator på dels hur klimatet har utvecklats och dels vartåt det är på väg. Stort energiinnehåll exempelvis kan indikera att atmosfären har värmts upp under en längre period och denna energi, säger koncensusgänget, kommer så småningom att frigöras igen vilket leder till ännu kraftigare uppvärmning i framtiden.

James Hansen på NASA/GISS har givetvis modellerat detta och följde upp det hela med att publicera ett papper i Science 2005. Hansens simulationer räknade med en global uppvärmningstakt på 0.6 W/m² per år och man kunde producera denna fina graf som tycks korrelera alldeles utmärkt med observationerna för perioden 1993-2003:



Hansen drog några långtgående slutsatser av denna korrelation, bl a att globala värmeöverskottet vid årtiondets slut (ca år 2010 alltså) skulle vara 0.85 W/m². I det här räknade man s.k. forcings på 3.05 W/m² av växthusgaser, 0.22 W/m² av solen och en negativ forcing på -1.39 W/m² pga aerosoler. Enligt Hansens beräkningar, precis som IPCC:s, var det människans utsläpp av växthusgaser som orsakade största delen av uppvärmningen.

Hur gick det då sedan, kanske någon frågar sig. Mätdata på havens värmeinnehåll för 2008 har nu släppts och i grafen nedan, där vi startar om basvärdet på noll, ser vi hur kvalificerade Hansens spådomar har varit efter år 2003:



Vidare ord är egentligen överflödiga. Koncesus kommer förmodligen att jämra sig över att mätperioden 2003-2008 är för kort men det är ändå anmärkningsvärt att för att komma ikapp Hansens prognoser så krävs det nu en uppvärmningstakt på 1.5 W/m²/år de resterande fyra åren fram till 2012, 2,5 gånger högre än de 0.6 W/m²/år som Hansen räknade med 2005. Att något sådan uppvärmning håller på att hända i verkliga världen finns det givetvis inga somhelst indikationer på.

Mer ingående om Hansen vs. verkligheten, inklusive fler studier och sparade konversationer mellan Pielke/Christy och Hansen, finns på Roger Pielke Sr.:s blog Climate Science.

Referenser:
Science/Hansen et al 2005: Earth’s Energy Imbalance: Confirmation and Implications [PDF]

Nedskrivning av havsnivåhöjning

Idag publiceras en ny studie i Science där forskare från bland annat Colorado University i Boulder, Institute of Arctic and Alpine Research visar att en havsnivåhöjning fram till år 2100 på mer än 1.8 meter är en fysisk omöjlighet. Extrema höjningar som dessa kräver att det sker mycket drastiska avsmältningar med start idag, inte om 10 år, något som i realiteten givetvis inte kommer att ske.

Med de tre primära smältkällorna inräknade, dvs glaciärerna på Grönland och Antarktis samt andra glaciärer och isområden, och med hänsyn tagen till havets värmeexpansion pga varmare temperaturer kom forskarteamet fram till en möjlig havsnivåhöjning på 0,9-1,8 meter.

Dessa siffror bör sättas i relation till de 6-9 meter som har figurerat i den vetenskapliga och blaskpressen det senaste året, siffror som alarmistiska forskare som James Hansen propagerar för och som vissa klimatpsykotiker gärna mässar om.




De nya siffrorna bör dock även jämföras med IPCC:s projektioner på 0,1-0,9 meter som av många forskare har setts som konservativa. Orsaken till detta är att man hittills trott att avsmältningen av exempelvis Grönlands glaciärer "smörjer" glaciärerna underifrån, därigenom skulle dumpningen av glaciäris i havet öka i och med högre temperaturer och mer smältvatten vilket i teorin skulle orsaka en alltmer accelererande höjning av den globala havsnivån.

Nya GPS-mätningar som utförts av forskare på Institute for Marine and Atmospheric research i Utrecht, Nederländerna visar dock att den acceleration som har observerats endast är säsongsbetonad. Genom att kanaler bildas under isen kan smältvattnet rinna ifrån vilket resulterar i att glaciärens framfart minskar igen efter en period med avsmältning. I studien (även denna publicerad i Science) konstateras att över längre tidsperioder så rör sig Grönlands glaciärer i en konstant fart och har därmed ingen eller marginell effekt på havsnivåhöjningen;

Over a longer period of 17 years, annual ice velocities have decreased slightly, which suggests that the englacial hydraulic system adjusts constantly to the variable meltwater input, which results in a more or less constant ice flux over the years. The positive-feedback mechanism between melt rate and ice velocity appears to be a seasonal process that may have only a limited effect on the response of the ice sheet to climate warming over the next decades.

I och med detta rön kan man eliminera ca 20-30% av den havsnivåhöjning som Grönland skulle ha bidragit med och som uppenbarligen inte räknas med i studien som publiceras i idag. Antar man (vilket jag tror är högst rimligt) att liknande mekanismer verkar på Antarktis glaciärer så försvinner upp till 40% av den förväntade havsnivåhöjningen och man får då grovt räknat siffror som är i linje med IPCC:s projektioner.

Om man slutligen tittar på senaste årens projektioner för och mätningar av havsnivåerna hittar man dessutom ännu lägre värden. Två olika forskarteam, ett från Tyskland och ett från Frankrike, har inom loppet av ett år genom modeller och rekonstruktioner av 54 års data fått fram globala nivåhöjningar på mellan 1,43 och 1,48 mm/år vilket är ungefär hälften jämfört med tidigare mätningar. Baserat på dessa värden och studie nr. 2 ovan och en linjär extrapolering får man fram till år 2100 en ungefärlig havsnivåhöjning på ca 0.13 m, det vill säga omkring det lägre värdet i IPCC:s "konservativa" intervall.

Hursomhelst så verkar IPCC:s försiktiga projektioner i detta fall vara de mest rimliga hittills, man önskar bara att samma slags försiktighet hade vidtagits när man gjorde temperaturprojektionerna.

Se även vinklingen i SvD

Källor:
University of Colorado at Boulder:
Pressrelease

Science Daily:
Global Sea-rise Levels By 2100 May Be Lower Than Some Predict

Intensified Ice Sheet Movements Do Not Affect Rising Sea Levels

van de Wal et. al:
Large and Rapid Melt-Induced Velocity Changes in the Ablation Zone of the Greenland Ice Sheet

Hagedoorn et. al:
An Estimate of Global Mean Sea-level Rise Inferred from Tide-gauge Measurements Using Glacial-isostatic Models Consistent with the Relative Sea-level Record

Berge-Nguyen et. al:
Reconstruction of past decades sea level using thermosteric sea level, tide gauge, satellite altimetry and ocean reanalysis data

Accelererande glaciärer

Grönlands utloppsglaciärer smörjs av smältvatten vilket gör att ju varmare det blir desto högre blir glaciärernas flödeshastighet. Kalvning och issmältning accelererar och konsekvenserna blir att havsnivån kommer att stiga mycket snabbare än någon hittills har räknat med, flera meter de nästkommande 100 åren. Risken finns också att Grönlands is snart helt kollapsar vilket kommer att leda till katastrofal följder.

Detta är vad domedagsprofeter som James Hansen (länk), Al Gore (Från AIT: "A sea-level rise of up to seven metres will be caused by melting of either West Antarctic or Greenland ice cap in the near future. Cities such as Beijing, Calcutta and Manhattan would be devastated") m fl predikar.

Nya rön baserade på direkta observationer har nu visat att den säsongsrelaterade issmältningen på Grönland, dvs just den process som herrarna ovan spekulerar i kommer att innebära katastrofala framtida höjningar av havsnivån, årligen bidrar med högst 6% till accelerationen av utloppsglaciärernas flödeshastighet. Sett isolerat över sommarsäsongen, den tid på året då Grönlands is smälter fortast, så är bidraget högst 15% och oftast mindre än så.

En utloppsglaciär rör sig från istäckets centralmassa och ut i havet

De nya rönen publiceras idag i den vetenskapliga tidskriften Science Express i ett papper kallat Seasonal Speedup Along the Western Flank of the Greenland Ice Sheet.

En av författarna, Ian Joughin, säger till Science Daily;

...the new findings indicate that while surface melt plays a substantial role in ice sheet dynamics, it may not produce large instabilities leading to sea level rise

För er som har följt denna blogg så vet ni vid det här laget att dylika uttalanden alltid följs av en "AGW-disclaimer". Helt traditionsenligt så har även Joughin en sådan, här kommer den;

...there are still other mechanisms that are contributing to the current ice loss and likely will increase this loss as climate warms.

Vilka dessa "other mechanisms" är framgår inte helt tydligt, vad Joughins och kollegans Sara Das forskning däremot visar är vad som inte är orsaken till att glaciärerna flödar snabbare nu än förr, samt att den ökade issmältningen inte påverkar istäckets strukturella stabilitet.

Vad innebär dessa nya rön egentligen? Eftersom issmältningen bevisligen inte destabiliserar istäcket så kommer detta med all sannolikhet inte att kollapsa på grund av global uppvärmning. Några plötsliga katastrofala höjningar av havsnivån blir det därmed inte.

Dessutom är det tillbaks till ritbordet gällande orsakerna till den allmänt ökade issmältning som har observerats på senare år. Visst samband med högre temperaturer lär nog finnas men så länge som man inte känner till de exakta mekanismerna är det omöjligt att, som Gore och Hansen, spekulera i hur den framtida utvecklingen kommer att bli, vare sig det gäller is eller havsnivå.

Rent hypotetiskt så kan ismältningen på Grönland ha andra primära orsaker än enbart varmare temperaturer. Vi har ju sett tidigare skräckexempel på forskning där man har gjort kopplingar mellan issmältning på Antarktis och global uppvärmning, och hur dessa kopplingar vid närmare granskning visat sig vara felaktiga (se här).

På grund av detta skulle Gore & Hansen et. al göra bäst i att tona ned sina domedagsprofetior om framtida havsnivåer, alternativt vara beredda på att stå till svars om det senare skulle visa sig att dom har haft fel.

Källa:
Science Daily artikel
Science Express, Joughin, Das et. al: Seasonal Speedup Along the Western Flank of the Greenland Ice Sheet

Vad hände med isen?

Ingen har väl missat att Arktis istäcke nyligen täckte den lägsta uppmätta arean sedan satellitmätningarna började 1979, något som även togs upp i denna blogg tidigare.

Ett "litet" mysterium beträffande isdatan har dock nyligen uppdagats av en användare på ett engelskt forum. Via en webbsida som kallas Wayback Machine, som arkiverar gamla versioner av webbsidor, hittade denne individ en äldre version av det diagram på Cryosphere Today som visar avvikelser för Arktis istäcke. (Cryosphere Today publiceras av Polar Research Group som tillhör universitetet i Illinois.)

Vid jämförelse av det äldre diagrammet från December 2006 och det diagram som finns på webbsidan idag (gjort i Juli 2007) hittar man en ganska uppseendeväckande skillnad i datan för åren 2000 till 2007.

Cirka 500.000 kvadratkilometer is har på något mystiskt sätt försvunnit ur statistiken!

500.000 km² motsvarar ca 5% av Arktis genomsnittliga istäcke, eller för att sätta det hela i perspektiv så är Sveriges yta 449.964 km²

Diagrammet nedan är en kompositbild av de två diagram det handlar om. Röda kurvan är data från det äldre diagrammet, svarta kurvan från den nyare versionen. De feta röda respektive svarta linjerna är uppskattat snitt för respektive kurva från år 2000 och framåt.

Nedan syns de två diagrammen separerade från varandra:

Att periodiska korrigeringar av klimatdata görs är relativt vanligt men det ska också tydligöras av de institutioner eller forskare som tillhandahåller och analyserar datan varför och hur korrigeringen har gjorts så att till exempel forskare som använder denna data för sin forskning kan uppdatera sin information om nödvändigt. Så har inte varit fallet här och man måste ju fråga sig vad orsaken till detta är?

Detta förfarande påminner inte så lite om James Hansens (NASA/GISS) fadäs; Hansen korrigerade temperaturerna för USA:s markväderstationer för någon månad sedan vilket resulterade i att 1998 åkte ned från första plats som varmaste uppmätta år till förmån för 1934. Även om korrektionen i detta fall var liten -- någon tiondels grad -- så gjordes den i all tysthet och utan officiella pressreleaser vilket är emot NASA:s normala förfarande och policy. Mer om det sistnämnda debaklet finns att läsa i följande artikel och på Climate Audit.

Om den borttappade isen på en halv million km² är tecken på en pågående klimatkonspiration eller ej överlåter jag med varm hand åt andra att spekulera om. Det står dock ganska klart att vissa forskare och institut verkar göra allt vad dom kan för att göra livet enklare för konspirationsteoretikerna.