Larsen B-shelfen

Året är 2002. Ett 3,250 km² stort och 220 meter tjockt isstycke bryts loss från Larsen B-shelfen i Antarktis. Som jämförelse är Gotlands yta 3,140 km², alltså endast marginellt mindre.

Media är givetvis inte sena att rapportera detta, framförallt inte ett antal efteranalyser som konstaterar att den Globala Uppvärmningen var orsaken till Larsen B-shelfens disintegration.

Artiklar om detta i svensk media hitta bland annat i SvD och Aftonbladet.

Globalis.se, en interaktiv världsatlas från FN-förbundet, vet utan minsta tvivel vad orsaken till shelfens kollaps är.

IPCCFacts.org är en i raden av "klimatvänliga" organisationer som använder Larsen B som argument för att IPCC har haft rätt i sina projektioner. Greenpeace är en annan sådan organisation och kallar händelsen ett "förebud om den globala uppvärmningen".

Utländska artiklar som beskriver hur globala uppvärmningen är skyldig till händelsen återfinns i mängder, bland annat i The Independent, ABC Australien, Environment News Service
och MSNBC.

I kort så verkar alla är eniga, Globala Uppvärmningen är ett faktum och Antarktis kollapsar på grund av detta. Larsen B-shelfen blir en av huvudikonerna för AGW-rörelsen.


Så var det i alla fall fram till Februari 2008 då en färsk analys av händelsen som pekar på helt andra orsaker publicerades. Visserligen utesluts inte att uppvärmningen kan ha bidragit i kollapsens slutskede (numer är det givet att forskare vars resultat på något sätt motsäger AGW måste gardera sig på ett eller annat sätt) men orsakerna till att denna började brytas sönder har mycket lite att göra med uppvärmning. Kollapsen som sådan hade med största sannolikhet inträffat oavsett temperatursvängnigar.

Professor Glasser, huvudförfattare av pappret i fråga, säger i en intervju i nättidningen icWales.co.uk:

Ice shelf collapse is not as simple as we first thought. Because large amounts of meltwater appeared on the ice shelf just before it collapsed, we had always assumed that air temperature increases were to blame. But our new study shows that ice-shelf break-up is not controlled simply by climate. A number of other atmospheric, oceanic and glaciological factors are involved. The location and spacing of fractures on the ice shelf such as crevasses and rifts are very important too, because they determine how strong or weak the ice shelf is.

I intervjun tillägger professor Glasser även följande:

I don’t want to be a climate change sceptic...

samt:

But you have to believe in global warming. There are so many different lines of evidence.

...vilket hade varit komiskt om det inte hade varit så sorgligt.

En liknande intervju, inklusive sedvanliga garderingar, återfinns i Science Daily.

I själva pappret, publicerat i den vetenskapliga tidskriften Journal of Glaciology och tillgängligt för nedladdning här [PDF] är det dock tydligt att eventuell uppvärmning har en klart underordnad roll. Varför måste man då "tro" på den globala uppvärmningen, kan man fråga sig?

I slutsatserna kan vi läsa bl a följande:

A number of factors (atmospheric, oceanic and glaciological) combined to contribute to the rapid demise of the Larsen B ice shelf in 2002. We suggest that structural glaciological discontinuities played a large part because they rendered the ice shelf mechanically weak prior to its collapse. Failures along weakly sutured flow-unit boundaries were particularly important. Loss of ice at the shelf front may also have played a role because this process removed the strongest portions of the shelf, i.e. the most sutured and bonded portions in the inter-domain regions.

Nästa gång en shelf bryts loss på Antarktis bör vi alltså komma ihåg att förklaringen inte alltid är så enkel som det först kan verka, oavsett vad klimattokiga journalister skriver. Larsen B har tydligt visat oss detta.