Hansen och de sju haven

Medan klimatdesinformationskampanjen fortsätter i media, där varenda vindfluktuation på mer än 1 m/s numer kan tillskrivas AGW, så ägnar vi oss istället åt att titta närmare på klimatmodeller och klimatindikatorer och hur dessa står sig mot varandra. Idag har turen kommit till havens värmeinnehåll, den kanske viktigaste klimatindikatorn av alla.

Världens hav dämpar klimatsvängningar genom att buffra mer än 90% av värmen i klimatsystemet. Detta, säger konsensusgänget, maskerar uppvärmningen som människan orsakar. Genom att mäta energiinnehållet ned till ca 700m djup bör man därför få en bra indikator på dels hur klimatet har utvecklats och dels vartåt det är på väg. Stort energiinnehåll exempelvis kan indikera att atmosfären har värmts upp under en längre period och denna energi, säger koncensusgänget, kommer så småningom att frigöras igen vilket leder till ännu kraftigare uppvärmning i framtiden.

James Hansen på NASA/GISS har givetvis modellerat detta och följde upp det hela med att publicera ett papper i Science 2005. Hansens simulationer räknade med en global uppvärmningstakt på 0.6 W/m² per år och man kunde producera denna fina graf som tycks korrelera alldeles utmärkt med observationerna för perioden 1993-2003:



Hansen drog några långtgående slutsatser av denna korrelation, bl a att globala värmeöverskottet vid årtiondets slut (ca år 2010 alltså) skulle vara 0.85 W/m². I det här räknade man s.k. forcings på 3.05 W/m² av växthusgaser, 0.22 W/m² av solen och en negativ forcing på -1.39 W/m² pga aerosoler. Enligt Hansens beräkningar, precis som IPCC:s, var det människans utsläpp av växthusgaser som orsakade största delen av uppvärmningen.

Hur gick det då sedan, kanske någon frågar sig. Mätdata på havens värmeinnehåll för 2008 har nu släppts och i grafen nedan, där vi startar om basvärdet på noll, ser vi hur kvalificerade Hansens spådomar har varit efter år 2003:



Vidare ord är egentligen överflödiga. Koncesus kommer förmodligen att jämra sig över att mätperioden 2003-2008 är för kort men det är ändå anmärkningsvärt att för att komma ikapp Hansens prognoser så krävs det nu en uppvärmningstakt på 1.5 W/m²/år de resterande fyra åren fram till 2012, 2,5 gånger högre än de 0.6 W/m²/år som Hansen räknade med 2005. Att något sådan uppvärmning håller på att hända i verkliga världen finns det givetvis inga somhelst indikationer på.

Mer ingående om Hansen vs. verkligheten, inklusive fler studier och sparade konversationer mellan Pielke/Christy och Hansen, finns på Roger Pielke Sr.:s blog Climate Science.

Referenser:
Science/Hansen et al 2005: Earth’s Energy Imbalance: Confirmation and Implications [PDF]

Haven värms inte upp

Över 3000 avancerade mätrobotar, medlemmar i det s.k. Argo-projektet, kan inte ha fel: Världshaven har de senaste 5 åren inte värmts upp ett dugg. Det är till och med så att mätdatan visar på en liten avkylning.

Argo-flötenas position den 19 mars 2008. Flötena är mobila i vertikal och horisontell led och har alltså mätt bl a havstemperaturen de senaste 5 åren.

Hur är nu detta möjligt? Enligt växthusteorin (AGW) och 2500 eniga forskare samlade under FN:s politiska paraply kallat IPCC, så är det just i haven som upp till 90% av den värme som främst orsakas av antropogen global uppvärmning skall lagras. Detta kommer enligt teorin på lång sikt att förorsaka dominerande positiva återkopplingar med en accelererande global uppvärmning och 3-6 grader högre temperaturer omkring år 2100.

Om jorden för närvarande genomgår en global uppvärmning borde detta alltså, enligt teorin om AGW, tydligt kunna observeras i havstemperaturerna. Argo-flötena har inte lyckats mäta denna uppvärmning och nu har vi alltså återigen en robust mätserie som klart motsäger AGW-teorin.

Argo-flötets funktion

Vart har då den värme som vi har uppmätt de senaste 20+ åren tagit vägen egentligen? Ingen kan förklara detta mysterium just nu men Richard Lindzens teori om den adaptiva iris-effekten [PDF] är en tänkbar förklaring. Vad förklaringen än är så understryker detta två saker;

1) Jorden har inbyggda regulatorer som är fullt kapabla att ta hand om den småskaliga värme som vi människor genererar genom våra aktiviteter.

2) Klimatmodeller eller inte, vi har utan minsta tvekan fortfarande bara en bråkdel av den kunskap som krävs för att kunna förutsäga klimatets långsiktiga utveckling.

Tillsammans med falsifieringen av växthuseffektens fingeravtryck i troposfären (läs här) så finns det nu minst två säkra indikatorer på att någonting är helt och totalt galet med teorin om antropogena växthuseffekten. Det enda som nu återstår är att få våra politiker att inse detta.

Källa: www.npr.org