Repetitiva snyfthistorier

Lika pålitligt som att solen går upp varje dag, lika pålitliga är DN:s Karin Bojs och Annika Nilssons återkommande snyfthistorier om klimatet. Efter diverse exkursioner är dom nu tillbaka på Arktis och de stackars isbjörnarna och sälarna som kommer att gå under. Denna gång frågas om nordpolen blir isfri redan denna sommar och Karin Bojs konstaterar å sin sida att forskarna är chockade.

Arktis istäcke
I Bojs artikel nämns ett antal isprognoser, den mest alarmistiska av dessa ger en istäckesminskning ner till 3 miljoner km² (Sveriges yta är 449 964 km², även i minsta laget är alltså Arktis istäcke 6 ggr så stort). Förra årets minima, som varje år inträffar i september månad, hade en isutbredning på 3 miljoner km². Rekordlite? Om man ser till de 29 år av pålitliga satellitmätningar över istäckesutbredning så är detta ett rekord, men data innan dess är mycket opålitlig. Att då börja svamla om rekord utan att ange korrekta tidsreferenser är väl ganska typiskt för alarmistgänget på DN.

Temperaturer för Arktis finns dock längre bak i tiden och ser man till avvikelsen från medelvärdet så fanns det en period 1920-1960 då det var ungefär lika varmt som i nutid.




Om man nu antar att istäckets utbredning minskar fortare idag än för 90-50 år sedan, vad skulle kunna vara orsaken?

I Annika Nilssons artikel nämns albedoeffekten, dvs att en minskad isyta gör att en mindre del av den inkommande solstrålningen reflekteras ut i rymden. Men för att denna mekanism ska förklara händelserna krävs att solinstrålningen har ökat. Och här har vi förmodligen en viktig orsak till de senaste årens accelererande avsmältning: Molndata för området över Arktis visar nämligen tydligt att mängden moln har minskat över området de senaste åren, något som inte skyllas på antropogena orsaker.




I en artikel på astronomy.com säger forskaren Jennifer Kay på NCAR följande:

The relative importance of solar radiation in the summer is changing. The amount of sunshine reaching the Arctic is increasingly influential, as there is less ice to reflect it back into space. A single unusually clear summer can now have a dramatic impact

Arktis is är alltså generellt på nedgående sedan 1979, men den acceleration som har observerats de senaste åren beror inte, som Bojs och Nilsson insinuerar, på människan utan har meteorologiska orsaker.

NSDIC:s data över istäckets utbredning visar en annan intressant sak:


Dags att använda hjärnan! Förra årets "rekordstora" avsmältning gjorde att mycket av den is på nära 10 miljoner km² som återbildades under Arktiska vintern var tunn i jämförelse med packis som överlever flera säsonger. Tunnare is borde, givet samma eller högre temperatur, smälta fortare.

Datan i grafen ovan visar dock att avsmältningstakten detta år till största delen har varit lägre än 2007 - TROTS den tunnare isen. Så vad för slags slutsatser kan vi dra om hur årets temperatur över Arktis förhåller sig till fjolårets?

Hotet mot isbjörnen
Vi vet att med stor sannolikhet så var Arktis isfritt för ca 100 000 år sedan men det är som nämndes ovan mycket troligt att det även har förekommit andra kortare perioder med reducerat istäcke mycket senare än så. Oavsett om det sistnämnda är sant eller ej, de äldsta hittade kvarlevorna av isbjörn består av ett käkben tillhörande en isbjörnshona och hittades på Svalbard. Käkbenet är daterat till mellan 110 000 och 130 000 år sedan och visar alltså att isbjörnen mycket väl klarar av att leva utan de isflak som Bojs & C:o framställer som kritiskt för isbjörnens överlevnad. I en artikel på BBC News säger professor Olafur Ingolfsson, mannen bakom käkbensfyndet, följande:

We have this specimen that confirms the polar bear was a morphologically distinct species at least 100,000 years ago, and this basically means that the polar bear has already survived
one interglacial period. And what's interesting about that is that the Eeemian - the last interglacial - was much warmer than the Holocene (the present). This is telling us that despite the ongoing warming in the Arctic today, maybe we don't have to be quite so worried about the polar bear
...
The polar bear is basically a brown bear that decided some time ago that it would be easier to feed on seals on the ice. So long as there are seals, there are going to be polar bears. I think the threat to the polar bears is much more to do with pollution, the build up of heavy metals in the Arctic

(Se även The University Centre of Svalbard:s pressrelease om detta fynd)




Så blir då nordpolen isfri denna sommar? Kartan ovan visar förra årets minima för isutbredningen i vitt (september 2007) och nuvarande års utbredning i ljusblått (juni 2008). Om temperaturen inte förändras drastiskt uppåt -- hittills har 2008 varit kallare än 2007 -- så kommer avsmältningen sannolikt att bromsas upp när väl den nya isen har smält bort och tjockare packis återstår (det vita området). Att den geografiska nordpolen kan bli fläckvis isfri i år är visserligen inte omöjligt men inte särskilt sannolikt.

Arktis som helhet kommer däremot garanterat inte att bli isfritt i år, hur mycket Bojs och Nilsson än försöker förvirra saken genom att använda termerna "Arktis" och "nordpolen" utbytbart.

Relaterade inlägg på andra bloggar:
Klimatbluffen
Kättarens notiser...

15 maj - Isbjörnens nationaldag?

15 maj är det datum då ett beslut ska fattas i USA om isbjörnen ska listas som utrotningshotad art enligt det s.k. Endangered Species Act.

Nu kommer uppgifter som visar att samtliga av de nio undersökningar sponsrade av U.S. Geological Survey (motsvarande Sveriges Geologiska Undersökning) som ska ligga till grund för beslutet är vetenskapligt bristfälliga. Revisionen av USGS-studierna presenteras i en studie kallad Polar Bear Population Forecasts: A Public Policy Forecasting Audit [PDF] som författades av professor J. Scott Armstrong, expert på metoder för långtidsprognosticering, med Kesten G. Green på Monash University i Australien och Willie Soon på Harvard-Smithsonian centret för astrofysik som medförfattare.

I en artikel på webbsidan ScienceDaily.com säger professor Armstrong:

To list a species that is currently in good health as an endangered species requires valid forecasts that its population would decline to levels that threaten its viability. In fact, the polar bear populations have been increasing rapidly in recent decades due to hunting restrictions. Assuming these restrictions remain, the most appropriate forecast is to assume that the upward trend would continue for a few years, then level off.

These studies are meant to inform the US Fish and Wildlife Service about listing the polar bear as endangered. After careful examination, my co-authors and I were unable to find any references to works providing evidence that the forecasting methods used in the reports had been previously validated. In essence, they give no scientific basis for deciding one way or the other about the polar bear.

Bilden som Al Gore glömde: en "utrotningshotad" isbjörn drivandes på ett isflak i Arktis

Professor Armstrong är som tidigare nämnts expert på långtidsprognoser och en av hans böcker, Long-Range Forecasting, är en av dom mest citerade publikationerna i relevanta vetenskapliga kretsar. Vi kan alltså med viss säkerhet anta att det i dagsläget, trots oupphörligt tjat från diverse environmentalistiska lobbygrupper, inte finns några vetenskapliga belägg för att isbjörnen som art skulle vara hotad - nu eller i framtiden.

Forskning från andra sidan

Idag berörs några nya vetenskapliga studier i korthet vilka sammataget målar upp en bild av en naturligt föränderlig värld snarare än att vi är på väg huvudstupa mot en klimatkatastrof.

Första studien berör en undersökning av 111 glaciärer i Nya Zealand som har konstaterats uppvisa en reversering i det tillbakadragande som observerades föregående sekel. Detta tillskrivs en sänkning av snögränsen med 67 meter vilket beräknas vara ekvivalent med ett medeltemperaturfall på 0.47°C. Abstrakt

Andra studien handlar om Tschierva-glaciären i schweiziska alperna under vilken man med hjälp av radarteknik har funnit en stor sänka. Dendrokronologi och C14-datering indikerar att tillbakadragande av glaciären under Holocena klimatoptimum möjliggjorde vegetation att frodas i detta område. Glaciärens tillbakadragande beräknas ha varit mer än 220 meter jämfört med referensperioden 1960-1985 och totalt tre tillbakadraganden har identifierats under perioden. Sommartemperaturerna uppskattas ha legat ca 1.8°C över dagens om nederbördsmängden antas oförändrad. Abstrakt



I den tredje studien konstateras det - något oroande - att om resultaten är riktiga så kan det antropogena tillskottet av CO2 ha förhindrat eller försenat en ny istid! Studien antyder även att den moderna uppvärmningen är analog med den romerska och medeltida värmeperioden och alltså del i en helt naturlig process. Nämnvärt är att en av rapportens författare är Lars G. Franzén på institutionen för geovetenskaper, Göteborgs universitet. Abstrakt

NEWSFLASH (17 december, tipstack Dan!): Professor Franzén intervjuas i GT

Fjärde och sista studien återfinns i en tidningsartikel på BBC News och beskriver hur ett nyligen upptäckt käkben indikerar att isbjörnen som art är 10000-30000 år äldre än man tidigare trott och alltså klarat sig igenom en lång tidsperiod som var betydligt varmare än vad vi har i nutid (eller rimligen beräknas få de nästkommande 100 åren). Detta är annars ett av de vanligaste argumenten bland klimathysteriker, att isbjörnen inte tål några slags klimatförändringar och kommer att utrotas så fort temperaturen stiger. Om dateringen på käkbenet visar sig stämma kan vi lägga ytterligare ett i den långa rad felaktiga argument som AGW-följarna slänger sig med till handlingarna.