skip to main |
skip to sidebar
Jag är inte telepat men jag visste det ändå. Jag visste att DN skulle rapportera denna "nyhet " så fort jag hade läst den på annat håll. Denna nyhet som egentligen är samma gamla svammel som vi hört förut, om att temperaturökningen ligger bakom fler orkaner. DN:s artikel återfinns här och samma skåpmat på engelska här.
Lika tvärsäker som jag var på att denna nyhet skulle ploppa upp i DN, lika tvärsäker var jag också på att dom inte ens i förbigående skulle nämna en annan färsk studie, nu flera veckor gammal, som säger precis det motsatta.
I den studie jag pratar om, sponsrad av amerikanska NOAA, visar Chunzai Wang (NOAA) och Sang-Ki Lee (U. of Miami) att vid en global uppvärmning så ökar den vertikala vindskjuvningen mellan latitud 10°-20° nord. Detta är statiskt säkerställt. Kraftig vertikal vindskjuvning på dessa breddgrader mellan högre och lägre troposfären inhiberar orkanbildning och är med största sannolikhet orsaken till att det bildades färre än normalt orkaner säsongen 2007, snarare än kallare ytvattentemperaturer.
Wang et. al säger (upplockat via WorldClimateReport.org):
"The positive regression in the MDR*) indicates that global warming is associated with an increase of the vertical wind shear, thus inhibits atmospheric convection and disfavors the formation and development of Atlantic hurricanes."
*) MDR = Main Development Region
Läs mer om denna studie här där det även återfinns referenser och grafer. Tidningsartikel i South Florida Sun-Sentinel här.
Inne i orkanen Katrinas öga
Vidare har det sedan tidigare konstaterats att tyfoner inte kan kopplas till globala uppvärmningen, artikel om detta i engelska Telegraph.
Vad ska man säga om DN som inte har sagts tidigare? De börjar utan tvekan bli fruktansvärt utjatade med sin selektiva rapportering om klimatforskningen. Som tur är tror jag att alla som besitter åtminstonde en rudimentär intelligens tydligt ser vad DN håller på med - klimathysteri av den värsta möjliga sorten.
På SMHI:s hemsida presenterade man i dagarna en ny bok som sammanställer forskning om regionala klimatförändringar över Östersjöområdet. Bara titeln på denna bok, "Assessment of Climate Change for the Baltic Sea Basin", gör att det kryper i skinnet på mig och värre blir det när man börjar läsa pressmeddelandet.
Baserat på titeln och pressmeddelandet verkar detta sorgligt nog vara ytterligare ett typexempel på den slags klimatforskning som är på modet idag. Först antas en slutsats (klimatförändringarna är onaturliga), sedan klipps och klistras ett antal halvbakade växthusgas-baserade scenarion ihop, trycks genom regionala klimatmodeller för att därefter producera just det resultat som antogs. Givetvis krävs att de regionala klimatmodellerna ges stort utrymme eftersom det annars finns lite till inget faktiskt vetenskapligt stöd för de påståenden som presenteras.
Följande citat ur pressreleasen är intressant:
If adequate climate mitigation measures are not put in place by the global community, air temperatures could rise by 4-6 °C in northern areas such as Sweden, Finland and Western Russia, or by 3-5 °C in the southern areas such as Poland and Northern Germany. Water surface temperature in the Baltic Sea could increase by 2-4 °C.
Till att börja med kan man ju ifrågasätta formuleringen "If adequate climate mitigation measures are not put in place by the global community", ett solklart politiskt uttalande som inte hör hemma i en pressrelease av det här slaget.
Temperaturökningarna på 4-6 grader verkar dessutom inte vara annat än s.k. Hansenska extrapoleringar (egenpåhittad term, ödsla ej tid på att söka i Wikipedia). Eftersom en antropogen växthuseffekt enligt globala klimatmodeller ger lägst uppvärmning vid ekvatorn och högst vid polerna (s.k. polar amplification) och Hansen m fl andra alarmistiska forskare predikar temperaturökningar på upp till 12 grader vid just polerna så är det lätt att se hur forskarna bakom denna rapport har kommit fram till de 4-6 graders uppvärmning mellan latitud 70° och 50° nord. Vad vi har här är med andra ord inget nytt utan validering av globala klimatmodellprojektioner genom användandet av regionala modeller.
Med tanke på de slutsatser som beskrivs i pressreleasen kan vi med ett visst mått av säkerhet anta att man inte har faktorerat in nyare studier och rön som direkt påverkar de regionala klimatmodellernas tillförlitlighet. Vissa av de studier och rön jag pratar om har bland annat berörts på denna blogg tidigare; NAO, Ny rapport om Arktis från NASA/JPL, Ovanliga vindmönster.
Projektets koordinator, professor Hans von Storch, medger också i slutet av pressreleasen att modellerna är osäkra:
Climate scenarios are plausible but frequently also simplified descriptions of possible futures — they aren’t clear-cut predictions
Enligt Roger Pielke Sr., som har undersökt hur pass kvalificerade förutsägelser gjorda av regionala klimatmodeller är så är det dock värre ställt än så. Mer om detta här.
I kontrast till denna SMHI-sponsrade hyperalarmistiska rapport finns en annan studie av bland annat Daniel Hansson (doktorand i oceanografi som fram tills nyligen bloggade på klimatbloggen) där man har studerat 500 år av klimatförändringar över Östersjöområdet och konstaterar följande under stycket Naturlig variation eller inte:
Detta sammantaget gör att vi inte med säkerhet kan fastslå att Östersjöområdets nuvarande vinterklimat inte ryms inom den naturliga variationen, trots att det förmodligen är andra mekanismer som driver klimatet idag än tidigare.
Det man syftar på ovan är de 15 kalla respektive milda perioder som avviker från långtidsmedelvärdet över de senaste 500 åren. Det fastställs även att isläget för Östersjön under 1900-talet har stadigt gått mot mindre isutbredning och att regionen har värmts upp mer än globalt, men detta görs utan att plocka upp antropogena orsaker ur kaninhatten, eller dra definitiva slutsatser om vilka konsekvenser detta kan ha på ekosystemet.
En intressant sak i sammanhanget är denna kurva som presenteras i studien:
De cykliska dekadala eller multidekadala variationerna i isutbredning är visserligen intressanta men det som kanske är ännu mer intressant återfinns i början av mätserien. Uppenbart är att isläget 1720 till ca 1740 inte alls var så olikt det vi har idag men det hade varit oerhört intressant att även se statistiken sedan ca 1650. Med tanke på trendens utseende i början av mätserien så skulle jag våga gissa på att allt prat om onormala islägen i modern tid skulle kunna elimineras om vi bara hade 80 års data till att tillgå.
Hursomhelst är det uppfriskande att läsa studien gjord av Daniel Hanssons m fl då dom avhåller sig från alarmistiska antaganden och spekulationer utan håller sig till det som deras forskning har kommit fram till. Rapporten i sin helhet finns att läsa här.
Ryska ministeriet för nödsituationer(?) varnar idag för extrem kyla i området med förväntade minimitemperaturer på ned till -55°C, futtiga 34.4° från köldrekordet på -89.4° som uppmättes i Antarktis.
Normaltemperaturen för Sibirien i januari ligger annars på mellan -15° och -39°. Två personer rapporteras redan ha omkommit och fler dödsfall väntas. Det rapporteras till och med att byggnader riskerar att förstöras av den extrema kylan.
Köldknäppen i Sibirien väntas pågå till och med 21 januari, mer detaljer återfinns i denna artikel.
Kanske något att beakta om du sitter i Sverige och tycker dig bestämt se och känna att vi har "global uppvärmning" pga det milda vädret - detta är ett relativt isolerat fenomen. Att döma av rapporter från olika delar av världen genomlider jorden just nu en av de kallaste januarimånaderna på många år. Troligtvis har den oväntat kraftiga La Nina ett finger med i spelet.
La Nina syns tydligt som det havsområde med kallare än normala temperaturer utanför Sydamerikas västra kust
En intressant artikel publicerades nyligen i Science Daily där man tar upp en ny studie som visar att Nordatlantiska oscillationen (NAO) kan kopplas till hela den observerade uppvärmningen av Atlanten under perioden 1950-2000.
Enligt huvudförfattaren Susan Lozier så har hennes grupp inte kunnat se någon antropogen signal i datan, de naturliga variationerna är så stora att eventuell mänsklig påverkan helt maskeras.
Lozier säger:
The simplistic view of global warming is that everything forward in time will warm uniformly. But this very strong natural variability is superimposed on human-caused warming. So researchers will need to unravel that natural variability to get at the part humans are responsible for.
Studien publicerades i Science Express senaste utgåva och artikeln i Science Daily kan läsas här.
Lika kul som det är att läsa nyheter som denna, lika tragiskt är det att se att varenda forskare nuförtiden alltid måste gardera sig för AGW trots att deras forskning visar motsatsen. I artikeln i Science Daily hittas nämligen även följande spekulation:
Given reported heat content gains in other oceans basins, and rising air temperatures, the authors surmised that other parts of the world's ocean systems may have taken up the excess heat produced by global warming.
(surmise = tanke eller idé baserad på bristfälliga bevis)
Räcker det inte längre med att presentera den data man faktiskt har kommit fram till? De som påstår att klimatforskningen är infesterad av politik och dogma har nog tyvärr helt rätt.
I december i år planerar NASA att skjuta upp GLORY, en satellit som under minst 3 års tid ska försöka bringa mer klarhet i hur aerosoler och solstrålning påverkar klimatet. Ombord på satelliten finns instrumenten AEROSOL Polarimetry SENSOR (APS) och Total Irradiance Monitor (TIM). TIM mäter den totala inkommande solstrålningen och är samma instrument som f.n. sitter på satelliten SORCE som driftsattes 2003.
Det är nog ingen vild gissning att en hel del ögonbryn kommer att höjas när projektet börjar generera resultat, speciellt när man tar i beaktning hur enormt lite vi känner till om aerosolers och solens klimatpåverkan och den undermåliga aerosol-relaterade mikrofysik som används i klimatmodeller. I presentationen av projektet sägs bland annat följande:
As is evident from Fig. 1, the estimated magnitude of the net aerosol forcing and its current uncertainty are comparable to those of the sum of all climate forcings.
The analysis by Hansen et al. (2005), as well as other recent studies (see, e.g., the reviews by Ramaswamy et al. 2001; Kopp et al. 2005b; Lean et al. 2005; Loeb and Manalo-Smith 2005; Lohmann and Feichter 2005; Pilewskie et al. 2005; Bates et al. 2006; Penner et al. 2006), indicates that the current uncertainties in the TSI and aerosol forcings are so large that they preclude meaningful climate model evaluation by comparison with observed global temperature change. These uncertainties must be reduced significantly for uncertainty in climate sensitivity to be adequately constrained (Schwartz 2004).
Stycket ovan kan nog bara tolkas som att NASA nu medger att värdet på klimatkänsligheten som har fåtts fram genom främst klimatmodellering (e.g. IPCC, Hansen m fl) har så stora osäkerheter i sig att det i praktiken och för närvarande är obrukbart i seriösa forskningssyften.
Läs hela pappret [PDF]
Inne i orkanen Katrinas öga
