Antarktis smälte

DN:s sekundära klimatalarmistjournalist Annika Nilsson rapporterar att "Koldioxiden slår rekord", något som inte borde förvåna med tanke på att industrialismen i Kina och Indien har fortsatt att öka i oförminskad takt.

Det egentligen enda av intresse i artikeln är motsägelserna som framförs av Nilsson och Erland Källéns sidekick, Marku Rummukainen.

British Antarctic Survey (BAS) presenterade för några dagar sedan nya rön om Antarktis. Enligt BAS har Antarktis varit upp emot 6°C varmare under tidigare interglacialer (mellanistider) jämfört med idag. För 125 000 år sedan var havsnivån 4-6 meter högre än dagens och detta är en indikator på att både Antarktis och Grönlands istäcken var betydligt mindre än idag. Man har även hittat andra liknande temperaturtoppar under andra interglacialer de senaste 340 000 åren. För den intresserade finns det mer läsning om detta på BAS hemsida men det intressanta i sammanhanget är följande citat:

"We didn’t expect to see such warm temperatures, and we don’t yet know in detail what caused them. But they indicate that Antarctica’s climate may have undergone rapid shifts during past periods of high CO₂".

Okej, tidigare perioder med höga CO₂ halter alltså. Enligt stjärnreportern Annika Nilsson har vi nu en koldioxidhalt på "385,2 miljondelar, vilket är den högsta nivån på åtminstone 650 .000 år". Detta i sin tur skulle innebära att den "höga halten CO2" som BAS refererar till, och som smälte Antarktis på mindre än 10 000 år, skulle ligga någonstans kring 280 ppm. Högre än detta värde har det enligt tillgängliga rekonstruktioner inte varit de senaste 400 000 åren (undantaget senaste 100 åren).



Senaste interglacialen, alltså den för 125 000 år sedan när havsytan var 4-6 m högre och temperaturerna 6°C varmare på Antarktis, varade 10-12 000 år. Vi har de senaste 10 000 åren haft en koldioxidhalt på runt 280 ppm. Så varför har inte Antarktis smält och havsytan höjts med 4-6 meter redan nu?

Som jag ser det finns det två alternativ; a) Koldioxidhalten har, i motsats till vad rekonstruktionerna visar, under tidigare interglacialer varit betydligt högre än dagens 385 ppm, eller b) Orsaken till att Antarktis istäcke minskade dramatiskt för 125 000 år sedan och under tidigare interglacialer har ingen relation till koldioxid, den ökade halten CO₂ är en bieffekt av varmare klimat.

Oavsett vilken av förklaringarna man väljer så går det bara att komma fram till en slutsats: Koldioxid ensamt är inte potent nog att driva globala uppvärmningar.

Vidare i artikeln fortsätter alarmisten Rummukanien med att referera till studier (utan referens) som stödjer hans världsbild: "Vissa studier pekar ut att metanhaltens ökning kommer från norra hemisfären. Tinande permafrost är en tänkbar källa" säger Rummukanien.

Vad Rummukanien och Nilsson glömmer att nämna är att två av varandra oberoende studier nyligen har kommit fram till att både historiska och den moderna ökningen av halten metan har orsakas av expanderande sumpmarker vilket är en normal reaktion på varmare klimat.

Studien från Scripps Institution of Oceanography i San Diego är den där man har rekonstruerat klimatet för 11 600 år sedan och som jag skrev om i april 2009 (länk). Forskaren Vasilii Petrenko säger i en kommentar:

"This is good news for global warming because it suggests that methane clathrates do not respond to warming by releasing large amounts of methane into the atmosphere"

I den andra studien från NOAA konstateras att uppgången av halten metan under 2007 och 2008 har sin orsak i främst ökad nederbörd över tropikerna vilket i sin tur har lett till en utbredning av sumpmarker. Dessutom pekas det på att Arktis har varit ovanligt varmt men att det inte finns några indikationer på att metanökningen beror på smältande permafrost:

"Dlugokencky and his colleagues from the United States and Brazil note that while climate change can trigger a process which converts trapped carbon in permafrost to methane, as well as release methane embedded in Arctic hydrates – a compound formed with water - their observations “are not consistent with sustained changes there yet.”"

Vilka de studier som Rummukainen refererar till är förblir ett djupt klimatmysterium.