"Metan-faran" avblåst

Metan-lagren i permafrosten kommer inte att frigöras vid en eventuell fortsatt global uppvärmning. Ytterligare ett i raden av alarmisternas grundlösa varningar kan nu avskrivas tack vare ett internationellt forskarteam på Scripps Institution of Oceanography i San Diego.


Metan, som i bilden ovan ses driva en raketmotor som utvecklas av NASA, är en växthusgas som är 20 ggr mer potent än koldioxid. Stora mängder metan finns lagrat i permafrosten och ett av klimatalarmisternas nyckelargument i skrämselpropagandan gör gällande att en global uppvärmning kommer att leda till att permafrosten smälter och att metanet frigörs. Vi skulle därigenom kunna få en "runaway global warming", alltså en kraftigt accelererande global uppvärmning.

I slutet av Yngre Dryas steg temperaturen 10°C på 20 år över Grönland. Under de följande 150 åren efter denna abrupta temperaturökning (som uppenbarligen var flera gånger större och snabbare än vad vi har sett idag) steg metanhalterna i atmosfären med 50%, från 500 till 750 ppb.

Alarmisterna har använt detta exempel som bevis på att permafrosten smälte och frigjorde metan men nu har det alltså visat sig att så inte var fallet. Den kemiska kompositionen av den metan som frigjordes under denna period matchar inte permafrost-metanets signatur. Snarare var det metan som härstammade från sumpmarker!

Förklaringen är helt enkelt att sumpmarkernas utbredning ökade då jorden värmdes upp, något som i dagens läge vid behov lätt kan förhindras. Studiens huvudförfattare, Vasilii Petrenko säger i en kommentar:

This is good news for global warming because it suggests that methane clathrates do not respond to warming by releasing large amounts of methane into the atmosphere.

Studien är publicerad i senaste utgåvan av tidskriften Science.

Relaterat inlägg: Sanningen om CH4

Källor:
Scripps News: artikel
Science: 14CH4 Measurements in Greenland Ice: Investigating Last Glacial Termination CH4 Sources (betal-artikel)

Det obekväma klimatet

Myter och lögner blir inte sanning för att dom upprepas hela tiden. Media, politiker och klimatalarmister fortsätter i oförminskad takt att sprida osanningar och flagrant förvrida fakta i klimatets namn.

Isutbredningen över Arktis är ett av många exempel. Det minimum på isutbredningen som observerades 2007 var enligt många alarmister en s.k. tipping point, ett exempel på att en tröskeleffekt hade uppnåtts från vilken det inte finns någon återvändo. Nordpolen skulle bli isfri redan 2008 eller om 5 år, beroende på vem man frågade.

Grafiken nedan visar färska ismätningar från NSIDC. Om man tar hänsyn till mätningarnas felmarginaler så är isutbredningen över Arktis nu helt normal jämfört med referensperioden 1979-2000. Detta om något borde överraska politikerna i Arktiska rådet, dvs om dom hade bemödat sig att kolla upp vad mätdata egentligen säger istället för att lyssna på sagoberättaren och klimatprofitören Al Gore.


Eftersom händelserna på Arktis inte har utvecklat som alarmisterna förutsett (önskat) så har fokus numer skiftat från isutbredning till isvolym istället. Svamlarna hävdar att eftersom så mycket is smälte 2007 så utgörs isen av tunn ettårsis som kommer att smälta mycket fortare när temperaturen ökar. Tyvärr (för alarmisterna) blev 2008 inget rekordår för vare sig temperatur eller isavsmältning så den tunna ettårsisen är nu inte-så-tunn tvåårsis. Under 2010 kan vi förvänta oss att mycket av denna tvåårsis blir ganska-så-tjock treårsis.

Dessutom visar nyligen gjorda flygmätningar att isen på många ställen är dubbelt så tjock som man tidigare trott, något som tyder på att satellitmätningar som mäter istjocklek inte är helt tillförlitliga. Flygmätningarna utfördes med en DC-3:a döpt till Polar 5. En månad innan expeditionen påbörjades hoppades forskarna att genom direkta mätningar visa hur mycket isen hade tunnats ut (artikel).



Mätresultatet visade dock raka motsatsen och där man hade förväntat sig hitta 2 meter tjock is var isen istället 4 meter tjock (artikel på Tyska). Underskattningen av isens tjocklek har alltså legat på omkring 100%. Inte så konstigt att klimatförändringarna är värre än befarat...

Ett annat exempel som vi inte ska gå in på djupare i detta inlägg är det eviga dravlet om permafrost och metan. För den intresserade finns ett tidigare inlägg om just detta (Metan-faran avblåst). Sammanfattningsvis kan man säga att precis som i fallen fågel- och svininfluensa, akrylamid och polaris, så är faran för stora metanutsläpp från smältande permafrost grovt och avsiktligt överdrivna med syfte att skrämma upp.

Relaterat inlägg: The Climate Scam