Dessa vindmönster har uppkommit tack vare en serie ovanliga lufttrycksmönster som etablerades i början av detta sekel. Förenklat så kan man beskriva det som att vindmönstren gör så att vinterisen komprimeras, för den in i den transpolära driften som sedan transporterar isen vidare till sydligare breddgrader där den kan smälta fortare. Processen gör givetvis också att istäcket under sommarhalvåret minskar i ungefär samma omfattning eftersom öppet vatten har lägre albedo än is och därigenom absorberar mer värmestrålning.
Notera nu att detta är den primära orsaken till isminskningen de senaste åren och den enda som behandlas i artikeln, inte den globala uppvärmningen som bl a DN och vissa bloggande klimatalarmister vill få det till. Just termen global uppvärmning återfinns faktiskt inte någonstans i NASA:s pressrelease, man kan ju hoppas på att detta är början på en ny trend med mer fokus på vad forskningen faktiskt visar istället för spekulationer och lösa antaganden.
Hela pressreleasen finns att läsa på NASA:s hemsida och artikeln kommer att publiceras i Geophysical Research Letters idag, Fredag den 4 oktober.
I andra nyheter så har paleoklimatologen Lowell Stott på University of Southern California visat att det inte var CO2 som var den orsakade faktorn till slutet på senaste istiden. I själva verket började den globala temperaturen stiga ca 1000 år innan CO2 halterna. Denna slutsats stämmer också väl med den 800-åriga eftersläpningen (+/-600 år) man har sett i isborrkärnor:
Scott säger "There has been this continual reference to the correspondence between CO2 and climate change as reflected in ice core records as justification for the role of CO2 in climate change... You can no longer argue that CO2 alone caused the end of the ice ages."
Scott har visat att orsaken till senaste istidens slut var varmare vatten som via djuphavsströmmar transporterades från södra till norra halvklotet och Arktis under en period på 1000 år. Hela artikeln återfinns i tidskriften Science och här är pressreleasen.
(Räkna nu inte med att Al Gore kommer ut med en ny film som inkluderar denna information, djuphavsströmmar är inte lika skrämmande som hysteriska kurvor som förvanskar sambandet mellan CO2 och klimatförändringar.)
Scott avslutar med "The climate dynamic is much more complex than simply saying that CO2 rises and the temperature warms,... [The complexities] have to be understood in order to appreciate how the climate system has changed in the past and how it will change in the future."
Well said, Lowell!
2 kommentarer:
Å andra sidan har du Loulergue et al som hävdar att den där tidsskillnaden på 800 år är överdriven:
http://www.clim-past-discuss.net/3/435/2007/cpd-3-435-2007.html
I vilket fall som helst så fungerar koldioxiden under istiderna som positiv återkoppling till en cykel primärt driven av ändringar i jordbanan, så det är inte oväntat att koldoixiden skall släpa efter.
Dagens situation då vi släpper ut stora mängder fossil koldioxid är inte direkt analog med istidscyklarna, den närmaste någorlunda analoga händelsen tycks ha varit för 55 millioner år sedan d stora mängder utsläppt metan ledde till en värmetopp och en mindre massutrotning.
Å tredje sidan så kan uppenbarligen Loulergues papper inte appliceras på Scotts slutsatser som tydligt visar på en lång eftersläpning.
För ordningens skull, här är den reviderade och slutliga artikeln
Angående din analogi med PETM, ironiskt nog så brukar ju den perioden kallas "The Age of Mammals" eftersom de moderna däggdjurens utveckling formligen exploderade överallt jordklotet, bl a uppkom tidiga primater, samtidigt som halterna CO2 steg till uppskattningsvis 2000-3000 ppm. Inte konstigt då att CO2 kallas "livets gas" ;)
Jag tycker i alla fall inte att jämförelsen är speciellt giltig då utgångspunkterna då och nu förmodligen var ganska olika, plus det faktum att mycket lite pålitlig data existerar från den perioden.
Skicka en kommentar