Studie: Klimatmodellernas trovärdighet låg

SMHI har ihop med ett antal andra statliga verk investerat mycket prestige och skattepengar i en webbportal som är avsedd för klimatanpassning, och de konsultationsråd som ges på denna portal kan sannolikt förväntas kosta många miljarder skattepengar att implementera. Som förväntat är hela denna klimatportal-idé baserad på vad klimatmodellerna har att säga om klimatets framtida utveckling, med andra ord kommer denna portal att få skrotas inom några år när AGW-korthuset brakar ihop.

Tack vare en relativt nypublicerad studie i Hydrological Science Journal har vi nu ytterligare en pusselbit på plats och ytterligare ett kort i korthusets fundament har försvunnit. I studien konstaterar Koutsoyiannis et. al att klimatmodeller i stor utsträckning används inom hydrologiska och andra applikationer för att planera framtida scenarion - utan att modellernas tillförlitlighet överhuvudtaget har verifierats. SMHI med deras aktiva propagerande för klimatanpassning är ett lysande exempel på just detta.

Koutsoyiannis et. al jämförde 6 olika klimatmodeller som används i IPCC:s rapporter TAR (2001) och AR 4 (2007) med uppmätt nederbörd och temperatur på 8 olika ställen på jordklotet. Kriterierna för de punkter som valdes för jämförelsen var att dom låg på olika kontinenter, hade olika klimat och historisk tillförlitlig klimatdata över en 100-årsperiod.

Studiens resultat är inte helt överraskande; Tillförlitligheten på modellernas korttidsprojektioner (enstaka månader, år) är usel. På klimatologiska tidskalor (30 år löpande medelvärde) är situationen inte bättre - utan koppling till verkligheten och med andra ord vetenskapligt oanvändbart. Konkreta exempel som ges i studien är temperaturen i Vancouver och Albany som under observationsperioden hade sjunkit 1,5°C, samtidigt som modellerna predikade en höjning med 0,5°C.

Jämförelse modell vs observation, 30-årigt löpande medelvärde: Förändring i temperatur (övre t.v.) och nederbörd (övre t.h.) samt maximala naturliga variabiliteten för temperatur (nedre t.v.) och nederbörd (nedre t.h.). Klicka för större bild.

Koutsoyiannis et. al rön är milt uttryckt förödande för klimatmodellisterna, här ett urdrag ur studiens sluttext:

At the annual and the climatic (30-year) scales, GCM interpolated series are irrelevant to reality. GCMs do not reproduce natural over-year fluctuations and, generally, underestimate the variance and the Hurst coefficient of the observed series. Even worse, when the GCM time series imply a Hurst coefficient greater than 0.5, this results from a monotonic trend, whereas in historical data the high values of the Hurst coefficient are a result of large-scale over-year fluctuations (i.e. successions of upward and downward “trends”). The huge negative values of coefficients of efficiency show that model predictions are much poorer than an elementary prediction based on the time average. This makes future climate projections at the examined locations not credible.

Referenser:
Koutsoyiannis et. al: On the credibility of climate predictions [PDF]
Mer diskussion på ClimateAudit.org

Stratosfäriskt ozon

Forskare på Research Unit Potsdam, Alfred Wegener Institute for Polar and Marine Research, har för första gången inkorporerat en kemisk beräkningsmodul för stratosfäriskt ozon i en global kopplad klimatmodell, s.k. General Circulation Model eller GCM kort och gott.

Atmosfären i tvärsnitt

Fram tills idag har GCM:er inte räknat med samspelet mellan förändringar i stratosfäriskt ozon och atmosfäriska luftflöden. Den nya modulen visar dock att samspelet ger tydliga och signifikanta ändringar i vindmönster från marknivå och ända upp till stratosfären.

Forskarna fokuserade på att undersöka och simulera luftflödet över Arktis, den s.k. Arktiska oscillationen, och konstaterade att när samspelet statosfäriskt ozon-luftflöde tas med i beräkningarna så påverkas arktiska polarvirvelns stabilitet [film]. Detta i sin tur får följdeffekter på lufttrycksmönstrens fördelning och därmed påverkar det utvecklingen av vädermönster lägre ned i atmosfären. På lång sikt reduceras givetvis också precisionen på de långtids-klimatprojektioner som tack vare IPCC numer är ett populärt politiskt slagträ.

Sascha Brand som är huvudförfattare av denna studie säger:

Our research is an important contribution to reduce the uncertainty in the simulation of today’s climate. Today’s climate models carry, contrary to many claims, still a high level of uncertainty. Only by understanding the basic processes in the Arctic, can we quantify these deviations and eliminate them.

Bilden ovan visar skillnaderna i lufttryck vid havsnivån mellan en standardmodell och en modell där man har inkluderat den kemiska modul som beskrivs ovan. Området över nordpolen uppvisar en positiv tryckförändring samtidigt som flera områden på lägre latituder uppvisar negativa tryckförändringar. Detta mönster påminner starkt om Arktiska oscillationen då den är i en negativ fas (bild nedan).



Ett följdprojekt blir nu att göra en långtids-klimatprojektion och se hur denna skiljer sig från dagens projektioner. Vi väntar med spänning på detta!

Denna studie understryker de fortsatt stora kunskapsluckor som forskarna har om klimatprocesserna. När en smärre klimatprocess som denna kan stjälpa, eller åtminstonde förändra (sannolikt signifikant) de 50- och 100-års klimatprojektioner som har gjorts hittills måste man ställa sig frågan; Hur många ytterligare klimatprocesser av liknande storlek har man egentligen missat att ta med i beräkningarna, helt enkelt för att de fortfarande är okända? Och vilka effekter kan detta tänkas få på slutresultatet? Lite självrannsakning bland klimatmodellförespråkarna vore på sin plats.


Källa: http://www.awi.de och Pressrelease