Sannolikheten för att det ska bli 6 grader varmare är givetvis mycket låg, mindre än 0.5%, och kräver en rad samverkande positiva återkopplingar som höjer temperaturen utöver den isolerade uppvärmningseffekten av CO2 och andra växthusgaser. Osannolikheten för att ett sådan scenario skulle inträffa har dock inte hindrat exempelvis Mark Lynas att ge ut en science fiction bok kallad 6 grader, något som nu visat sig vara ett kriminellt naturresursslöseri av trycksvärta, nedhuggna träd och massiva CO2-utsläpp vid tillverkning och transport av boken till återförsäljarna.Lynas bok beskriver hur den katastrofdrabbade världen kommer att se ut vid 6 graders höjning av temperaturen och DN:s Karin "Alarmisten" Bojs var inte sen med att följa efter med sin löljiga artikelserie som i praktiken var ett direkt plagiat av boken och/eller en flersidesannons. (se tidigare bloginlägg).
Nu visar det sig (i vanlig ordning bör tilläggas) att denna alarmistiska position - liksom klimatmodellerna - inte har något vetenskapligt stöd när faktiska mätdata analyseras.
Enligt en nyligen publicerad studie i Journal of Geophysical Research (utges av American Geophysical Union, AGU) är klimatkänsligheten betydligt lägre när effekten av aerosoler räknas in, faktiskt hela 50% lägre än vad IPCC räknar med.
De sex forskarna som medverkade i studien är verksamma i USA på Space and Remote Sensing samt Earth and Environmental Sciences (Los Alamos National Laboratory), NASA/GISS(*), JPL, samt i Schweiz på Institute for Atmospheric and Climate Science, ETH Zürich. Abstraktet finns att läsa här
I studien så har klimatkänsligheten fastställs till 0.385 0±0.095 K/Wm² och en fördubbling av mängden CO2 räknat på detta skulle orsaka en temperaturhöjning med mellan 1.1 och 1.8 grader, dvs betydlig under IPCC:s "best case" scenario som ligger på över 2°C. Extrapolerat ca hundra år framåt i tiden från och med idag så får vi i ett "business as usual" scenario med fördubblad mängd CO2 en ytterligare temperaturökning på mellan 0.5 och 1.2 grader ((1.45 ±0.35) - 0.6), det vill säga knappast något som jorden inte klarar av att hantera.
(*) Det är högst anmärkningsvärt att en av forskarna jobbar på NASA/GISS och alltså motsäger sin egen chef, James Hansen, en av världens absolut värsta klimatalarmister som fortsätter att hävda (som han har gjort i snart 30 år) att jordens klimat står inför en s.k. "tipping point", en punkt då klimatet kommer att löpa amok pga människans påverkan.
"Aha, men du glömmer det positiva återkopplingarna" utropar kanske den inbitet troende AGW-tomten!
Återkopplingar eller "feedbacks" i ett dynamiskt system verkar så att positiv feedback förstärker en effekt medans negativ feedback dämpar den. En marginell temperaturhöjning skulle i teorin alltså initiera en positiv återkoppling, exempelvis albedoförändring pga minskat istäcke, som i sin tur orsakar ytterligare temperaturhöjning etc. ad nauseam. Men faktum är att mycket tyder på att IPCC konsistent använder fel tecken för återkopplingar vilket resulterar i att klimatmodellerna - och därmed de projektioner som dessa genererar - i alldeles för stor grad domineras av positiva återkopplingar.
Detta påstår i alla fall Olavi Kärner, verksam på Tertu Observatory i Estland. Kärners senaste papper, vilket är en revision av tidigare studier fast med ny data, använder i motsats till IPCC historisk data för att fastställa den i klimatsystemet dominerande återkopplingen. Och hör och häpna - Kärners slutsats är att negativa återkopplingar är de dominanta, dvs raka motsatsen mot vad IPCC använder i klimatmodellerna, och att jordens klimat är fullt självreglerande och därmed kapabelt att ta om hand om de växthusgaser vi släpper ut!
I Kärners papper finns bl a följande att läsa:
Time series analysis results on the basis of 24 long temperature series from various European and Asian stations do not support the IPCC conclusion about the dominant role of positive feedback (e.g Soden and Held 2006) as long as the cumulative feedback sign is considered. Vice versa, the variability of the air temperature at these stations during the last centuries shows that the influence of growing CO2 concentration in the atmosphere has been totally eliminated by the system’s negative feedback. One can expect that the IPCC used four key feedbacks represent too weak tool to properly describe the cumulative effect of all actually operating feedback loops in the climate system. Its results are therefore not relevant for understanding the current climate system variability.
Kärners data är inte okänd för IPCC, man har helt enkelt valt att inte inkludera hans arbete då det diametralt motsäger de resultat som fås ut av klimatmodeller.
Kärners papper, full text [PDF] samt hemsida.
Något säger mig att framtida IPCC-publikationer kommer att se väldigt mycket annorlunda ut än de vi har sett hittills. Alternativt kommer panelen att få stora trovärdighetsproblem om man fortsätter att ignorera studier som dessa.
