TSI upp och ner

Variationer i TSI (Total Solar Irradiance, alltså solinstrålningen) har enligt IPCC haft en marginell effekt på klimatet de senaste 30 åren, uppskattat till endast 10% av den totala klimatpåverkan.

TSI mäts bl a med satellitburna instrument men kan även rekonstrueras genom att använda solmagnetiska mätningar vid markytan. Ett av satellitexperimenten som mäter TSI heter ACRIM, Active Cavity Radiometer Irradiance Monitor. ACRIM är i sin tur uppdelad i tre underserier, ACRIM1 för perioden 1978-1989 och ACRIM2 och 3 för perioden 1991-nu. De olika versionerna beror på byte av satellit och mätinstrument.

Mellan ACRIM1 och 2 finns en två år lång lucka i mätserien som går under benämningen ACRIM gap. Det finns även en markant skillnad i TSI innan och efter luckan där nivån faller från 1370 till under 1366 W/m² på två år, en abrupt och till synes onaturlig förändring som förmodligen har orsakats av skillnader i mätinstrumenten.

ACRIM är en av de mätserierna som användes av IPCC när de kom fram till sina slutsatser att solen har haft obetydlig inverkan på klimatutvecklingen de senaste decennierna. Bland annat därför bjöds inga skeptiska solforskare in till klimatkonfenrensen som hölls i Köpenhamn nyligen, IPCC och den mer alarmistiska falangen har ju redan svaret på allt så varför ödsla tid?

Grafiken nedan visar data från ACRIMs webbsida, luckan och nivåskillnaden mellan ACRIM1 och 2 (blå kurva) är uppenbar:



Här är vad solforskarna på ACRIM har att säga om solens inverkan på klimatet:

TSI proxies during the past 400 years and the records of surface temperature show that TSI variation has been the dominant forcing for climate change during the industrial era. The periodic character of the TSI record indicates that solar forcing of climate change will likely be the dominant variable contributor to climate change in the future.

I en studie som nyligen publicerades i GRL av forskarna Nicola Scafetta (Duke University) och Richard C. Willson (ACRIM) kalibrerades ACRIM datan före och efter luckan. Man rekonstruerade även gapet mellan mätserierna genom en solmagnetfältsproxy (måste sägas 10 ggr snabbt) som alltså består av mätningar gjorda vid markytan.

Den kalibrerade TSI-kurvan ser ut såhär:


Resultatet av kalibreringen och rekonstruktionen visar att TSI de senaste decennierna har ökat så pass mycket att det enligt författarna kan förklara en signifikant del av den observerade uppvärmningen. Ökningen mellan solminima 1986 och 1996 är beräknad till mellan 0.033% och 0.037% per årtionde vilket är rejält mycket i sammanhanget.

Scafetta och Willsons slutsatser:

This finding has evident repercussions for climate change and solar physics. Increasing TSI between 1980 and 2000 could have contributed significantly to global warming during the last three decades [Scafetta and West, 2007, 2008]. Current climate models [Intergovernmental Panel on Climate Change, 2007] have assumed that the TSI did not vary significantly during the last 30 years and have therefore underestimated the solar contribution and overestimated the anthropogenic contribution to global warming.

Men allt det här spelar givetvis ingen roll och kommer såklart aldrig att rapporteras i media. Vad som är viktigt är att Rajendra Pachauri och IPCC redan har konstaterat att uppvärmningen till största delen är onaturlig. Det är politiskt fastställt att vi har skulden och jag har svårt att se hur någon forskning skulle kunna bevisa motsatsen.

Källor:

GRL, Scafetta & Willson: ACRIM-gap and TSI trend issue resolved using a surface magnetic flux TSI proxy model (artikeln kan ibland kommas åt sena kvällar, annars krävs prenumeration)

Roger Pielke Sr. blogg: Climate Science