Förenklat kan man säga att AGW-teorin spår att ett varmare klimat orsakar mer värmeisolerande, höga cirrusmoln, vilka i sin tur ytterligare bidrar till att höja temperaturen. Det är tack vare denna och ett antal andra liknande s.k. positiva återkopplingsmekanismer som modellerna får en hög klimatkänslighet och därmed kan projicera temperaturökningar på mellan 3 och 6 grader fram till år 2100. För att detta ska gå ihop är man tvungen att anta, felaktigt som vi ska se nedan, att det är temperaturen som driver molnbildningen och inte tvärtom.
I tidigare inlägg har jag berört ett antal andra publicerade papper som sammantaget visar att IPCC-koncensusgänget generellt verkar räkna med för hög klimatkänslighet. I ett nytt papper som publiceras i Journal of Climate demonstrerar Roy Spencer och William Braswell att klimatmodellernas formler för moln gör att helt slumpvisa dagliga variationer i molntäcket orsakar årliga fluktuationer i havstemperaturerna som liknar en positiv återkoppling, men i själva verket inte är det. Här är alltså ännu en i raden av indicier som visar på att den i klimatmodeller antagna klimatkänsligheten är för hög. Från artikeln om denna studie på Physorg.com:
Spencer and his co-author, principal research scientist William (Danny) Braswell, used a simple climate model to demonstrate that something as seemingly innocuous as daily random variations in cloud cover can cause year-to-year variation in ocean temperature that looks like -- but isn't -- "positive cloud feedback," a warmth-magnifying process that exists in all major climate models.
"Our paper is an important step toward validating a gut instinct that many meteorologists like myself have had over the years," said Spencer, "that the climate system is dominated by stabilizing processes, rather than destabilizing processes -- that is, negative feedback rather than positive feedback."
Slumpvisa variationer ska givetvis inte orsaka några förändringar alls - dessa är brus.
Grafen nedan är en sammansättning av HADCRUT3 global temperaturavvikelse (blå) och ISCCP global molntäckesmätning (röd, juli 1983-juli 2007). Den sistnämnda kurvan (y-axeln 63-71%) är inverterad och sedan överlagd på temperaturerna.
Båda kurvorna i originalversion återfinns på climate4you.com
Korrelationen är visuellt tydlig men frågan är alltså vilken av parametrarna som är den drivande? Spencer och Braswell:s studie antyder att det är den röda kurvan, dvs variationer i molntäcket som driver temperaturerna. Då det inom klimatmodellering felaktigt antas motsatsen blir produkten en alldeles för hög klimatkänslighet. Från abstraktet:
For model runs producing monthly shortwave flux anomaly and temperature anomaly statistics similar to those measured by satellites, the diagnosed feedbacks have positive biases generally in the range of -0.3 to -0.8 W m-2 K-1. These results suggest that current observational diagnoses of cloud feedback – and possibly other feedbacks -- could be significantly biased in the positive direction.
Källor:
Journal of Climate, Spencer, Braswell: Potential Biases in Feedback Diagnosis from Observational Data: A Simple Model Demonstration
Physorg.com artikel
