CLOUD har förberetts i 12 år och körs nu i partikelacceleratorn Large Hadron Collider i CERN, Schweiz. Genom att simulera kosmisk strålning som passerar genom jordatmosfären hoppas man kunna mäta graden av jonisering i lägre atmosfären. Ökad jonisering leder till en ökning av molnmängden eftersom molnbildning kräver "föroreningar", alltså mikroskopiska partiklar, för att vattenångan i luften ska kunna kondensera. Utan dessa partiklar hade moln inte kunnat uppstå. En ökning av kosmisk instrålning skulle enligt Svensmarks hypotes leda till ökad jonisering, större molnmängd och därmed en generell sänkning av temperaturen.
CLOUD-teamet är övertygade om att en stor del av molnbildningen på jorden styrs genom denna mekanism.
Grafen nedan är isborrhål-rekonstruktioner som sträcker sig 500 miljoner år bakåt i tiden och visar sambandet mellan kosmisk strålning (GCR) och stora temperatursvängningar. Här ser vi också det icke existerande sambandet mellan koldioxid (CO2) och temperatur på långa tidsskalor.
Mer att läsa om detta finns i artikel på The Register samt CERN:s pressmeddelande.
På andra sidan stängslet får vi en lektion av klimatprofeten och Nobelpristagaren Al Gore om geotermisk energi; 2 km under jordskorpan så är det väldigt varmt för att det är flera miljoner grader varmt i jordens inre. Nu har man uppfunnit borrar som inte smälter i denna extrema värme och kan därför borra djupt och utnyttja värmen till att driva turbiner och framställa energi. Några nollor hit eller dit, en siffra som Al Gore kan kategoriseras som, spelar tydligen inte så stor roll då det är ca 7000°C varmt i jordens inre. Geotermisk energi täcker för övrigt idag ca 0,3 procent av världens energibehov.
