Korthuset AGW - Återkomsten

I klimatmodellerna kan ingen höra dig skrika

I ett inlägg i december 2007 skrev jag om ett papper av Douglass et. al där det visades att klimatmodellernas temperaturtrender för troposfären över tropikerna avviker grovt från diverse olika mätdata (se Nådastöten för korthuset AGW).

Temperaturen i den tropiska troposfären kan definieras som ett "fingeravtryck" på antropogen global uppvärmning. Enligt teorin och klimatmodellerna är det här som tecknet på att människan påverkar klimatet ska synas först, detta genom att temperaturtrenden visar på en uppvärmning som är 2-4 ggr motsvarande trend vid markytan. Om trenden på uppvärmningen vid markytan är 0.1°C/årtionde så bör alltså trenden i troposfären vara 0.3 ±0.1°C/årtionde. Saknas detta fingeravtryck så är matematiken enkel - klimatmodellerna och teorin är fel.

Det är därför inte förvånande att klimatmodellerarna efter publiceringen av Douglass papper 2007 samlade sina krafter till en motattack, hela deras vetenskapsgren hängde ju plötsligt på en skör tråd. Motattacken kom genom ett nyligen publicerat papper i International Journal of Climatology (samma journal som Douglass papper publicerades i) där 17 forskare försöker invalidera Douglass et. al slutsatser. Efter att ha läst pappret över helgen finner jag det av flera orsaker föga imponerande.

Kritiken mot Douglass kan brytas ned i två delar:

Del 1: Falsifiera statistiken som Douglass et. al använder
Del 2: Falsifiera datan som Douglass et. al använder

Del 1: Falsifiera statistiken
Del 1. kan sammanfattas med 8 sidor statistiskt mumbo jumbo vars mål är att utöka modellernas osäkerhet i temperaturtrenden, från de ca ±0.05 grader som Douglass använder till ca ±0.275 grader. Därmed gör man osäkerheten lika stor eller större än den eftersökta trenden - vilket i sig säger en hel del om modellernas pålitlighet.

Vi kan för del 1 även konstatera att den till stor del är inspirerad av ett svamlande blogginlägg av Gavin Schmidt på RealClimate.org, i och för sig knappast förvånande då Schmidt är medförfattare till detta papper.

Del 2: Falsifiera datan
Eftersom Santer et. al hade uppenbarliga svårigheter med att peka ut rena felaktigheter i de mätserier som som Douglass använde så vad göra? Jo, man gräver fram nyare och mer justerade mätserier som bättre stämmer med modellerna och framställer denna data som bättre även om så nödvändigtvis inte är fallet.

Ett exempel är att Santer et. al föredrar att använda radiosonddata (ballonger med mätinstrument som skickas upp två gånger per dygn) RAOBCORE version 1.4 istället för version 1.2 som Douglass använde, detta trots att RAOBCORE 1.4 uppvisar onaturligt abrupta, stegvisa skiftningar i temperatur, luftfuktighet och nederbörd på olika höjder av troposfären. Signaturer som dessa i datan pekar på problem vid datainsamlingen och/eller analysen.

Ett annat exempel är dataserien IUK som i praktiken är en matematisk modell där saknad data fylls i automatiskt och instrumentella observationer korrigeras för att få en homogen produkt. IUK är för övrigt framställd av en viss S. C. Sherwood som är medförfattare till detta papper.

Ett tredje exempel är dataserien RICH som är framställd av samma person(er) som har gjort RAOBCORE och som likt dataserien IUK även detta till en del bygger på matematiska modell för komplettering av saknad data. I dokumentationen för RICH uttalas dessutom direkt stöd för Santers tidigare slutsatser (2005) om att troposfären över tropikerna värms upp. Varför någon som framställer en dataserie gör dylika uttal i ett papper som är ämnat för att dokumentera tillvägagångssättet är fullkomligt obegripligt, ända tills man går igenom författarlistan: Mätserierna RAOBCORE or RICH är båda framställda av en viss Leopold Haimberger - medförfattare till Santer et. al.

Douglass motivering till användandet av RAOBCORE 1.2 återfinns i källistningen nedan.

Trots denna intrikata väv av ryggkliande forskare som både framställer OCH validerar sin egen data mot klimatmodeller kvarstår ändå stora problem med modellerna, något som illustreras av grafiken nedan taget från deras papper.



Bilden till vänster illustrerar ett tvärsnitt av troposfären från ytan och upp till tryckhöjden 100 hektoPascal (ca 15 700 meter). Linjerna i diverse färger representerar temperaturtrender för de olika mätserierna och olika höjder. Det breda gula området är modellernas osäkerhet som Douglass et. al använde medans det grå området (som täcker 1/3 av grafens yta) är modellernas osäkerhet enligt Santer et. al.

De abrupta, onaturliga variationerna i dataserien RAOBCORE 1.4 är tydliga här. Den enda mätserien som någorlunda stämmer med modellerna över hela tvärsnittet är RICH och då endast inom modellernas högre osäkerhetsmarginal. Radiosonddata HadAT2, RATPAC och till och med IUK - som Santer et. al själva plockade fram för jämförelse - avviker konsistent grovt från modellernas projektioner.

Tack vare den expanderade (grå) osäkerhetszonen så kan man som klimatfrälst påstå att modellerna i stort stämmer med mätdatan. Tyvärr faller detta argument pladask när man inser vidden av modellernas osäkerhet - i snitt 0.45°C/årtionde! 0.45°C är, om man utgår ifrån nuvarande temperaturtrend 0.05 ±0.07°C/ årtionde i UAH:s satellitdata, en felmarginal på ca 300%. Med dylika felmarginaler kan jag med nästan 100% säkerhet prognosticera nästa dags lufttemperatur kl 12:00. Jag slår exempelvis vad om 20 kvasilijoner Euro att i morgon vid lunch blir det mellan +5 och +15 grader här i Stockholmsområdet.

Tittar man på trenderna för delområdena T2 och T2LT (rutorna till höger om grafen) så stämmer samtliga seriers trender utom en (T2-UMd, som likt RSS är en till UAH konkurrerande satellitmätningsserie) bäst med UAH satellitdata. Trots detta väljer Santer et. al i sitt papper att i huvudsak göra jämförelsen med RSS satellitdata. Modellerna visar för både T2 och T2LT uppenbart en alldeles för stor trend på uppvärmningen.

Jag är övertygad om att klimatalarmister världen över kommer att bli frälsta och pånyttfödda av detta papper men min slutsats är trots detta att Santer et. al är inte har visat någonting. Intrycket är snarare att det är ett desperat försök att till varje pris publicera en refutering av Douglass, trots uppenbar brist på solida argument.

Gänget bakom pappret Consistency of modelled and observed temperature trends in the tropical troposphere hade nog spenderat tiden bättre på att revidera sina klimatmodeller så att dom någon gång börjar stämma överrens med observationerna. Det som pågår nu inom klimatmodellkretsarna - att med näbbar och klor klänga sig fast vid vad modellerna visar trots påvisade brister - är bara löjligt.

Källor:
Santer et. al: Consistency of modelled and observed temperature trends in
the tropical troposphere[PDF] + pressrelease

Douglass et. al: A comparison of tropical temperature trends with model
predictions [PDF] + addendum [PDF]

Diskussion om storleken på korrigeringar av RAOBCORE 1.4 på ClimateAudit.org.
. .

Nådastöten för korthuset AGW?

Det har spekulerats om det på nätet tidigare, inte minst på denna blogg, men nu finns det peer reviewed forskning som bekräftar spekulationerna.

Klimatmodellerna avviker grovt från uppmätt data redan i nutid. I ett papper av Douglas, Christy, Pearson och Singer nyligen publicerat i International Journal of Climatology (utges av Royal Meteorological Society) jämförs resultat av 67 klimatmodellkörningar gjorda mha 22 klimatmodeller med observerade temperaturtrender från en rad olika mätdata. Klimatmodellerna ingår i det IPCC-stödda projektet kallat Climate of the 20th century.

Jämförelserna gäller specifikt atmosfären över tropikerna från marknivå till ca 14 km höjd. Detta geografiska område är det som enligt teorin om den mänskligt förstärkta växthuseffekten bör uppvisa ett tydligt "fingeravtryck" på vår klimatpåverkan. Detta fingeravtryck saknas vilket nog måste anses som nedslående (för de som har litat blint på modellerna, dvs).

I luftlagren runt 5 km höjd avviker modellerna med 100-300% från uppmätt data. I lagren ovanför 8 km höjd (~350 hPa tryckyta och lägre) har mätdatans och modellernas trender motsatt tecken!

Jämförelsen mellan de olika temperaturtrenderna syns i diagrammet nedan (klicka för större bild):

De 22 klimatmodellkörningarna representeras av röda linjer där den feta linjen är medelvärdet och tunna röda linjerna felmarginalerna. Data från tre olika satellitmätningsprogram - RSS, UAH samt UMD - syns i diagrammet till höger och visar ett samlat medelvärde för ett antal olika tryckytor. Data från fyra olika radiosondmätningsprogram - RATPAC, IGRA, HadAT2 samt RAOBCORE - visas i samma diagram som modellerna.

Trendskillnaden mellan modellerna och mätdata är anmärkningsvärd och den enda samstämmigheten återfinns vid markytan.

Douglas et al. summerar i sin rapport:

On the whole, the evidence indicates that
model trends in the troposphere are very likely inconsistent
with observations that indicate that, since 1979, there
is no significant long-term amplification factor relative to
the surface. If these results continue to be supported, then
future projections of temperature change, as depicted in
the present suite of climate models, are likely too high.

Eller i andra termer, glöm allt som heter klimatkatastrof, det finns inga trovärdiga bevis på att vi påverkar den globala temperaturen. Även om detta borde få IPCC att omvärdera sina forskningsresultat, och inte minst de katastrofscenarion av bibliska proprtioner som utlovas, så tvivlar jag starkt på att så kommer att ske. Snöbollen är satt i rullning och det kommer att krävas betydligt fler liknande rapporter innan den kan stoppas.

Läs hela pappret här [PDF] samt pressrelease

Uppdadering 2007-12-14: Artikel i Science Daily